I ett betydligt lugnare Husby

Mandelblom i blom

När kravaller rasar som värst i stockholmska Husby beger jag mig mot en annat av vårt lands många Husby, längs Husbyvandringen där Linné också gått. Jag tar med mig Hitta-ut kartan och en kaffetermos. Och hamnar på bänk med vacker utsikt mot bäckravinen som meandrar sig genom det platta landskapet. Men inte tillräckligt långt ut från stan för trafikbruset är påtagligt från Bärbyleden i öster.

Följ Linne!

Skyltar är det gott om i naturen, i alla fall där jag rör mig. Men hur ofta hittar man en tom ram, som i sig utgör själva skylten? Längs åravinen, vid check point nr 18, som sammanfaller med en punkt på Linnés Husbyvandring står denna svarta ram, med texten "Librobäcken" i övre kanten. Rätt coolt, tycker jag.  Bilden uppstår genom att se rakt igenom. Så motivet då:  i den slingrande ravinen står gullvivor i gult. Halmgul fjolårsvass följer den smala ån längs ner i ravinen. Och så mer gult: skarp är färgen på kabbelekorna som kantar det vatten som sakta rinner längs den djupafåran. Pilar, små enbuskar och solitära rönnar som snart slår ut i blom kompletterar idyllen.

Tornseglarna förgyller ljudbilden tillsammans med sånglärkan. En av de siste och en av de förste bland vårfåglarna!

Jag hade tänkt skippa denna jakt i år, jakten på checkpoints i Hitta ut-projektet. Men det är ju ett kul sätt att se nya platser i sin närmiljö. Att följa en slingrande å uppströms på upptäcksfärd. Vad kan vara mer fängslande en blommande försommar? Mötas av överraskningar. Fina platser. Vackra blomster. Där blommade första midsommarblomstret på förra checkpointen! Och mandelblom. En riktig botanisk pärla vid  nr 19. Som backen på östra sidan av Bärbyleden, nedanför fårhagarna: torrbacke av högsta klass! Med säfferot. Sprang på den i jobbet i fjol.

Vilka pärlor hittar jag i årets uppdrag?

Toppjungfrulin

Och där, där överröstar näktergalen alla andra fågelröster. Och till och med trafikbruset på håll.

Pling. Pling. Bommarna går ner vid spåren intill och snart drar Dala-tåget förbi som ett streck genom landskapet. Dit jag for i helgen. På kör-turné!

Ett annat mindre tilltalande streck i bilden är kraftledningen.
Men i vårt moderna liv är det sånt vi får leva med. Jag har precis gått över till förnybar el helt och hållet! Gör vad jag kan.Men kraftledningarna fortsätter ju ändå att rita streck i det svenska sommarlandskapet.

Spännande vardag i naturen

Bild från Wikimedia commons

I år har det lyckats, att få en häckning i holken och dessutom att få skåda detta på första parkett på nätet. Jag talar förstås om web-holken på Biotopia. Holken som under vintern regelbundet gästades som övernattningslokal av en talgoxe.

Sedan den 9 maj finns det ägg i holken och nu ruvar honan sen över en vecka tillbaka.
När ska äggen kläckas?
Det är den stora frågan.
Och kommer de alla sju äggen att utvecklas till växande ungar som sen ska kunna flyga ut i boet när det är dags?

Oliidligt spännande!

Följ dramat och bestyren här!

Hand i hand med Linné

"Gode Gud, huru många skynda ej, utan ringaste kännedom av vad fäderneslandet äger, bort till utlandet för att där ifrigt uppsöka och beundra det, som därute finnes, fastän förnämsta delen däraf är vida underlägset det, som kan skådas på fädernejorden, om blott man rätt öppnar ögonen. Ingenstädes i utlandet har jag funnit en trakt, som är rikare än vårt land på märkvärdigheter i naturens rike; intet, som kan uppvisa så många, så häpnadsväckande naturens mästerverk!"

(ur Linnés installationsföreläsning som professor vid Uppsala universtitet 1741)

Denna upptäckarglädje och beundran för Sverige och svensk natur har jag i tankarna när jag på Biotopia rekommenderar utflyktsmål i Uppland för stora och små. Varför lägga ner massor av pengar, och flygresor!, på att resa till andra sidan jorden när äventyren väntar runt knuten? Är det inte lika hippt i Sverige som i Thailand?

Linné hade i uppdrag att med sina landskapsresor kartlägga landets naturresurser. Och det gjorde han. Vi kan inspireras av hans tankar idag även på denna punkt. Varför äta utländskt kött och dricka utländsk mjölk när vi producerar detta och mycket mer av bästa kvalitet på hemmaplan? Och hur är det med alla mediciner vi köper på apoteket? Kanske din åkomma kan botas med en vildväxande ört i din närhet? Men funkar en strävan mot att ett land ska vara självförsörjande så långt det är möjligt idag i vår globaliserade värld? Knappast. Men hur kan man gå tillbaka några steg? Har vi inte dragit det hela ett steg för långt, allt sitter ihop. Faller en, faller alla. Och de som drabbas hårdast är de som har bidragit minst till problemet, exempelvis utvecklingsländernas utsatthet för klimatförändringarna som vi i väst har åsamkat dem genom vårt sätt att leva.

Linné hade ett brett verksamhetsfält och hade åsikter och föreläsningar om det mesta.

Jag vandrar i Linnés fotspår i sommar. Guidar bland "spenaten" i den svenska naturen och i hans trädgårdar, Linnéträdgården och Linnés Hammarby och på cykel längs Linnéstigarna. Välkomna ut!

Här gäller det att läsa på. Linné-litteratur är det gott om!

Foto: Anett Persson.

Och så drar jag sen på svemester, semester i Sverige alltså. I år blir det landskapsresa till Värmland och Dalsland. Som jag vill se från cykelsadeln.

Det finns fortfarande mycket att lära och inspireras av från Sveriges störste vetenskapsman genom tiderna! Ämnet är outtömligt!

En annan inspiraitionskälla är ju Thoureau och enkelheten. En som dragit samma inspirationskälla till sin spets är Markus Torgeby som jag läser om på Köpstoppsbloggen. Fascinerande.

I handeln kallas vårklynne för machésallad. Man äter bladrosetten som sallad, odlas i Frankrike, importeras till Sverige, där den växer vilt. Sällsynt men ändå. Företagsidé?

Om våren, om våren

Den har ett lite hest läte, havsörnen.
Jag hörde honom på Brudskäret, norr om Långalma på Söderön i Östhammar igår vid mitt årliga besök där.
En kråka var mäkta irriterad på Herr Örn och gick till upprepad attack.
Örnen rörde lite på ena vingen och bytte riktning. Kråkan efter. Och så på igen.
Konflikten utspelades delvis på endast ett 20-tal meter ovanför mitt huvud där jag satt i mina nunneörter.

Mer om detta arbete här.

Synen från min kafferast var härligt mäktig.
En motorsåg knattrade på avstånd.
En bofink upprepade sin drill. Om och om igen.
Humlor landade tungt på de spröda blomhuvudena av nunneörten. Stjälken vek sig nästan till marken.
Gulsparven räknade till sju.
Måsen skriade över vattnet
Sälgen är äntligen i blom. Och bina glädjer sig. Övriga träd väntar på den verkliga värmen.
Men häggen var på gång. Våren är sen i år!
Örterna sticker upp ur fjolårsgräset, inte bara sipporna och nunneörtarna.
Och ja, solen gassade till och med lite.
Vårig vind smekte mina fötter när jag tog av mig fältstövlarna vid lunchpausen.

Och där är Herr Örn igen långt däruppe. Att det är han ser jag på hans trasiga vinge som tappat en vingpenna. Och kanske har han Fru Örn med sig för de cirklar så kärleksfullt om varandra. Isär. Ihop. Isär. Ihop.

En undran dyker upp där jag ligger på den välbetade backen på Brudskäret i Östhammar och spanar mot himlen:
Hur mycket av våren hinner man uppleva med lurar ständigt i öronen och med blicken stadigt fäst i senaste modellen av IPhone?

Nu knoppas det! Hinner du märka det?