Hur amerikaniserade ska vi bli i Sverige egentligen?
Den s k black friday är i landet i väster klämdagen efter deras familjehelg thanksgiving, då folk ofta är lediga och förväntas shoppa loss, i brist på mer meningsfulla sysselsättningar. Innan vi hinner blinka har väl Sverige importerat kalkonhelgen också, med tranbär och pumpapaj och rubbet...
Gratisnöje 2
Jag köper det inte. Inte amerikanska traditioner, inte heller marknadskrafternas press på att köpa. Vägrar att falla in i någons slags konsumtionshets. Har min egen köpfria dag i stället. Har inte ens varit i närheten av en kortläsare eller kassa-apparat idag. I stället samlar jag gratisnöjen, de som verkligen betyder något:
- löprundan längs grusvägar bland fallna höstlöv och nakna grenar
- städningen - det är ju fredag
- bakning av snabbt fruktbröd, ingen surdeg denna gång, bara bikarbonat
- fisksoppan med saffran från igår
- Rex, katten, och ekorrens katt- och råtta-lek på ekstammen utanför fönstret
- musik, ny och gammal
- pianospel med data-mus, en ny erfarenhet
- kattgos
Gratisnöje 3
- mina bevingade vänner
- min andra vänner annorstädes
- kärlek och hälsa, trygghet och värme
Säger Xiuhtezcatl Martinez, 17-årige indianen från Colorado, USA, som slog igenom stort i Sverige när han gästade Skavlan förra året.
I förra veckan gästade han Uppsala och pratade inför nästan fullsatt, entusiastisk publik på UKK:s Stora scen. Arrangör Relation, Uppsala universitet m fl
Hans mamma var aktivist och redan som sex-åring fick han själv de lokala politikerna att lyssna när han samlade ihop sina kompisar och syskon och gick till stadshuset för att protestera mot att marken under lekparkerna där barnen lekte var fulla av gifter. Det var en nyttig första upplevelse av att det faktiskt gick att påverka. Om man är flera. Min röst gör skillnad! di Caprios film the 11th hour, gjorde också starkt intryck på den unge gossen.
I en av bilderna på unge herr Martinez bildspel syns ett tiotal porträtt på ungdomar, var och en med böjd nacke över sin telefon: How did we get here?, frågar sig föreläsaren. Det kan man fråga sig.
Xiuhtezcatl menar att det är för att vi människor har tappat kontakten med främst moder Jord men även till varandra. Och så sitter vi där och stirrar ner i vår telefon. Medan temperaturen stiger.
När han hörde talas om klimatförändringarna och den globala uppvärmningen tyckte han först det var något som inte rörde honom: havsnivåerna steg (men vadå, han bodde 100-tals mil från havet i Colorado) och isbjörnarna på Nordpolen hade det svårt när isarna minskade i storlek (men han skulle väl troligtvis aldrig i sitt liv träffa på en isbjörn). Problem var så långt borta liksom. Tyckte han
Men klimatförändringarna drabbar inte bara oskyldiga isbjörnar. Den drabbar dig och mig. Och redan idag drabbas främst de svagaste i fattiga länder, de som allra minst har bidragit till dagens klimatförändringar. De är vi starka och priviligierade i väst som har ett enormt ansvar gentemot de svagare grupperna på jorden.
Så kom frackingen - att utvinna olja ur sprickor i berggrunden med hjälp av vatten med högt tryck. Och oljeledningen Keystone XL genom Kanada och USA som man vill bygga bland annat genom hans egen delstat Colorado. När ett problem landar på din tröskel är det dags att börja agera!
Det är mänskligt liv som står på spel! Människor blir sjuka. Vit eller indian spelar ingen roll, tillsammans förenas nu stora grupper för att protestera mot skövling, nedsmutsning och och läckande oljeledningar.
Glaciärer smälter i klimatförändringars spår.
Detta med kampen över rasgränserna är också det som knyter an till lästa boken Detta förändrar allt av Naomi Klein som jag nu nämner för tredje gången på denna blogg. Hon menar på att ursprungsbefolkningarna i USA, indianerna alltså, kan ha ett trumfkort på hand i kampen för klimatet. I gamla avtal som skrevs redan på 1800-talet med nybyggarna och de vita styret finns formuleringar som menar att indianens mark inte får kränkas. Och detta skulle kunna åberopas i dagens klimatkamp, där de vita tillsammans med indianerna kan föra kampen mot storföretagen och exploatörerna av marken.
Det är bland gräsrötterna och det faktum att folk går ihop tillsammans i kampen - det är där hoppet och kraften finns. Det menar både Xiuhtezcatl och Naomi.
År 2015 stämde 17-åringen amerikanska regeringen för att inte göra tillräckligt för klimatet. Han och de 20 andra ungdomarna menar att regeringen nekar dem rätten till liv, frihet och land när de struntar i klimatförändringarna. Fallet är ännu inte avgjort. Deras stämning är faktiskt en del av en global rörelse. Det finns flera grupper av unga människor, inkl ett fall i Norge, där de stämmer staten för att inte trygga deras framtid.
Xiuhtezcatl Martinez har skrivit en bok, We Rise. Han är dessutom hiphop-artist. Det är hans sätt att sprida det viktiga budskapet och ge de unga en röst, något vi i publiken fick två härliga bevis för när han framförde sin musik både före och efter föreläsningen. Hans rörelse som han har skapat heter Earth Guardians.
Denne unge klimataktivist menar att vi är alla del av lösningen. Vi har alla en roll att fylla, en uppgift att utföra och vi måste göra det innan det är försent! Vi kan själva välja på vilket sätt vi vill uttrycka detta: musik, böcker, poesi, konst eller någon annan form som man själv väljer.
Det viktiga är att vi engagerar oss, uttrycker oss och gör vad vi kan.
Vilken annan tid än nu är bättre att leva i?, avslutar mr Martinez med att fråga publiken som tackar honom med stående ovationer.
Eller som jag brukar säga: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
När mitt studielån nu krupit ner till en fyrsiffrig nivå efter alla år av inbetalningar är det dags:
Jag gör slut med CSN.
Särskilt motiverad blir jag också när jag läser om studielånen i Dagens Nyheter på söndagen.
Tänk vad mycket jag har CSN att tacka för, så många olika saker jag gjort tack vare en slant från Centrala Studiestödsnämnden:
Tack för Engelska A vid Stockholms universitet. 200 pers i en stor hörsal. Jag minns jag var en av de vassaste på svensk grammatik.
Tack för Friskvårdslinjen på Hampnäs folkhögskola, Örnsköldsvik. Oförglömligt år av äventyr och personlig utveckling.
Tack för Biologlinjen vid Umeå universitet. Umeå och naturen i mitt hjärta!
Tack för Engelska B också, vid Uppsala universitet. Med mage. Och 4 poäng som därför aldrig blev klara...
Tack för Flora- och fauna-vård vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala.
Tack för Journalistik 1-årig påbyggnad vid Uppsala universitet. Riktigt spännande. Kul plugga med folk med så olika bakgrund, inte bara naturvetare. Och så språkliga övningar...
Eftersom jag sedan tillhör den ovanliga skaran som inte har banklån så är jag nu alltså:
SKULDFRI! Fri att kasta loss och göra precis vad jag vill.
En av mina nya vänner... Bild från Wikimedia Commons
Läsvärt
Fortsätter att citera från "klimatbibeln" av Naomi Klein. Går igång på hennes citat från Thoreau's Walden, ett citat av ett citat alltså:
"Den jord jag går på är ingen död, orörlig massa. Den är en kropp som har en ande, den är organisk och böjlig inför sin andes inflytande och inför den partikel av denna ande som finns i mig."
På radion på lördagen efteråt handlar Konflikt om barnen och klimatet. Beröringspunkter med Kleins bok. Inger hopp! Kämpa på.
Sen lyfter jag blicken och kastar jag en blick ut från köksfönstret, på mina nya bevingade, och andra, vänner.
Sevärt där, vid vårt fågelbord:
Grönfink
Bofink, tänk att de är kvar fortfarande!
Skata
Ekorre, sötast!
Talgoxe, vanligast!
Nötväcka
Blåmes
Nötskrika, så färggrann!
Sparvhök, mesarnas skräck!
Domherre, vackrast!
Entita, minst?
Större hackspett
Så fina!
... när inte katterna sitter en bit från fågelbordet och spanar...
Men var är min gamle vän koltrasten? Hur lockar jag hit den till oss?
Slår på radion:
Viktigt inlägg i samhällsdebatten från Sverige 2017 och skolvärlden. Svenska berättelser och Åsas egen historia häromdagen.
Slår upp tidningen:
Berördes starkt av vittnesmålet på DN Debatt från svensk flyktingpolitik och Afganistan häromveckan. Var finns humanismen?
Jag sätter på lite kaffe. Senaste inköp i ett klimatvänligt liv: kaffefilter som kan användas om och om igen, i stället för kaffefilter i modifierat papper som inte bryts ner i komposten. Surt.
Äntligen slipper jag lägga kompost i plastpåse som hämtas: kompost ska alstras på plats. Tycker jag.
Nej, nu måste jag återgå till skrivjobbet som konsult. Skärpning!
