http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser: juni 2018

söndag 24 juni 2018

Skogsliv vid Lommaren?




Trots livet på landet - hur mycket skogsliv lever jag egentligen?
Om man mäter det i antalet kaffestunder på en mossig sten så är det lite si och så just nu. Likaså med både myr, lägereld och havskontakt. Men nära lever jag. Nära lugnet och nära sjön. Och tystnaden.
Nu drar midsommarfirarna in till stan igen - jippie!

Och så det "stora undret i det lilla livet", som jag beskriver bloggen som. Det kommer här.

Blåbären mognar så småningom
Svettig rygg
Solig meditationsplats
Lavklädd skogshäll
Gulsparven räknar fortfarande till sju
Fluga på benet
Vinden talar
Knastertorr lav
Hackspetten tvekar
Asplöven vinkar
Små ekplantor
Mindre ekar, men mest tall o gran o lite björk, en, rönn m fl
Tallen skjuter (ofarliga) skott
Insektsgnag på tallegren
Hundskall långt borta
Vilken fågel spelade i vassen i morse?
Skogsbad i stället för löpning -  helt ok
Flyr shoppinglador fortast möjligt
"Aspbär" - en gallbildning



Myggor vaknat
Men jag får aldrig myggbett...
Den lilla blodroten blommar



Okända sångare. Och mossor.
Sommaren varit här länge, men nu är den här "på riktigt"!



Och apropå nyord som skogsbad och annat:
Hur mycket "influencer" är jag i medielandskapet med detta inlägg?
Apropå dagens sommarpratare.
Alltså, vad lever de unga idag på egentligen?
Vad bidrar en "influencer" med till samhällsutvecklingen?
Jag bara undrar (med risk för att låta lika mossig som stenarna i skogen).

Tillägg i form av poesi apropå artikel av Anita Goldman om Mary Olivers poesi i söndagens DN:

Tell me, what is it that you plan to do
with your one wild and precious life?

tisdag 5 juni 2018

Resurs eller skräp - det är frågan eller Snörstumpsfilosofi del 2


skräp eller resurs?

Jag tänker på Sören Kirkegaard när jag räfsar torrt gräs i vägslänten...
???

Låt mig förklara.
Han skriver i sin bok Antingen - eller: ... "det stora är inte att vara det ena eller det andra utan att vara sig själv, och det förmår varenda människa som vill det."
Och detta i sin tur citerar Ted Harris och Ann Lagerström i Konsten att leva innerligt. De tolkar detta citat som att:
"Varje gång du handlar efter din egen vilja, om så i de allra obetydligaste frågorna, stärker du din egen unika existens."

Ja, för torrt gräs är ju en resurs, inte något man slänger bara så där.
Jag gillar att ta vara på resurser, det är där jag knyter an till citaten ovan. Att vara mig själv.
Jag vet några tama husdjur som alldeles gärna får detta gräs som prima foder.
Närproducerat.
Så behöver inte husdjursägarna ta bilen och handla foder. Men det är så vi SKA göra för att hjulen ska snurra.
I marknadsekonomins namn.

Vad gör man med en utsliten cykelslang?, var frågan för några dagar sen.
Frågan fick mig att landa på Alternativ. nu. Verkar passa mitt tänk.
Men jag hittade inget svar på min fråga, utöver det jag redan gör: skridskokydd!
Och så hittade jag en snörstump i soporna och tänkte på snörstumpsfilosofin igen.
Som jag skrev om.

skräp eller resurser? bild från Biotopia

Vår odling skulle behöva en boost från den kompost jag ej ännu utnyttjat. Det går lite trögt med tillväxten, men inte med potatisen.
En lövkompost blir en resurs: i den spirar nu fem potatisstånd!
Löv -organiskt skräp? Nej, en resurs förstås. För grönsakerna och rotfrukterna.
Och de andra potatisstånden frodas av jordnära näring.
Enligt Rätt ur jorden av Bella Linde och Lena Granfeldt behöver den lilla odlingen bara näring från komposten och från guldvatten. Men det sistnämnda har jag inte vågat börja med än...

Jag har skrivit mer om oanade resurser här.

Och när jag har räfsat färdigt kan fler blommor blomma i vägslänten efter denna lite tidiga slåtter...
Får gräser ligga kvar gynnar man bara maskrosor och hundkex och dess kväveälskade likar...