Klippa, hav

Klippa hav vågor
Sol vind vatten

Het paddeltur
Bekanta Äspskäret
Kära Gräsö!
Kobbar, skär
Mödosam packning
Mödosam iläggning
Rikt belönade
Dykande tärnor
Romantiska svanpar
Friska fläktar
Havet stiltje
Gultåtel, strandaster
Valeriana, strandråg

Kraftiga paddeltag
Skavsår tumme

Mål Söderskäret, Gräsö skärgård

Matorgie given

Pasta, tomat
Vitlök, bacon
Ölkyla strandkanten

Myggig klippa
Tält bättre

Många dopp
Många, svala
Myror, bromsar
Liten kobbe
Hårt, mjukt

Morgongröten - lyxliv!
No fomo

Not at all

Nära till norrländsk stämning

...fler mognar så småningom, ut o plocka!

Ett stycke Norrland. Med spänger över mosse och myr. Med hjortron och djup barrskog. Och med tystnad och vackra rastplatser. Men det är bara en sak som inte stämmer - här växer en massa skogslind krypandes bland stenarna i skogen. För vi är ju bara utanför Hallstavik, i Grundsjömossarnas naturreservat.

Nej, vi är inte i Norrland, för där finns inte skogslinden i barrskogen.

Det är varmt. Växtligheten har förlorat sin fräscha gröna färg. Det dammar på skogsbilvägen. Vid vägskälet norr om parkeringen vid Hallstaviksvägen står det reservatets namn både rakt fram och till vänster. Rakt fram hade blivit närmare så det blir en transportsträcka längs grusvägen innan vi är framme. Skogen sluter sig. Eller omsluter oss kanske, jag gillar det, att känna sig omsluten av skog.

Över rötter, förbi granar, lite blandskog. Rätt ordinärt först. Vi laddar batterierna vid en öppen jaktstuga. Rätt sliten inredning men man skulle kunna sova här på de enkla britsarna. Vi äter maten kall, det medtagna köket förblir oanvänt denna sommar med extrem brandrisk.

När stigen övergår i gamla övervuxna spänger öppnar sig skogen. Det doftar skvattram. Rosling blommar i rosa. I vitmossorna, som tappat all fukt i torkan, växer det massor av hjortronblad och där är ett moget bär. Det har lossnat från sina foderblad som vänts bakåt. Med tumme och pekfinger kan jag enkelt lossa på det orange bäret och låta det smälta i munnen. Mmm. Blundar jag står jag snabbt på en myr intill fjällen på en fjällvandring. Det finns ett moget till oss var. Fler kommer att mogna inom kort.

Man behöver inte åka långt, vi körde mindre än 50 minuter, för att uppleva nya horisonter, konstaterar vi njutningsfullt när vi dricker upp kaffet vid den upphöjda rastplatsen med utsikt över den lilla Grundsjön.

Läs mer här, om reservatet.

Varning för påslakan!

Lyssnade du på David Eberhards Sommar häromdagen?
Har du läst hans bok I trygghetsnarkomanernas land? (verkar vara slut i handeln)

Då vet du att allt omkring oss är ett potentiellt hot för allt mänskligt liv.
Även påslakan.

Om inte för människor så i alla fall för katter.
Jag hörde konstiga ljud inifrån sovrummet.
Något som rörde sig.
Är det du, kissen?
Ibland brukar Saga lägga sig under täcket.
Och det kan ju vara skönt en sådan här varm dag när inne är svalare än ute.

Inte under täcket.
Men i.
I lakanet.
På väg ut genom det lilla hålet i hörnet som underlättar när man stoppar i täcket.
Jag har aldrig varit med om en födsel av ett större djur, bara sett på tv.
Vad jag såg i vår säng påminde om detta.
Två tassar som stack ut och ett huvud intryckt emellan i ett alldeles för litet hål.
Ja, som en födsel alltså.
Hon kom varken fram eller tillbaka.
Mobilbundet vittne skulle förstås dragit fram kameran och tagit en bild.
Men jag räddade katten först  ur det prekära läget, visade henne bakvägen ut.
Hade hon klarat sig ut själv?
Sen kom jag på att det hade blivit en fantastiskt kul bild.

Men det är det här också:

Nej, ingen krans till begravning till Saga! Hon klarade sig.
Anna gjorde midsommarkransen!

För övrigt blommar blåklockorna så sött på ängen just nu.