"Min" hög - Sveriges vagga?

Det är inte varje dag mina gamla tassemarker och ädla blomsterplatser figurerar i riksmedia. Men på tisdagen hände det.
Min älskade Hågahög, eller Kung Björns hög som den också heter, kan vara Svearikets vagga!

Det menar i alla fall arkeologer som vill gräva ur Hågahögen, den gamla gravhögen i Hågadalen i västra Uppsala. Det rapporterar Radio Uppland idag (som i sin tur citerades i lunchekot i P1).

För hundra år sedan grävdes delar av den ut, en rik guldskatt hittades, som finns att beskåda på Historiska museet i Uppsala.

Här har jag guidat, vandrat, sprungit, cyklat, njutit, botaniserat, mediterat, legat på en filt, fikat, samtalat, tittat på stjärnor en frusen vinternatt, ...
Och bara njutit av livet och allt det vackra.
Och kärleken ökar med kvadraten på avståndet, eller hur var det nu?

Bilderna är många, många härifrån. Efter att ha levt granne med Hågadalen nästan oavbrutet i  25 år glömmer jag den aldrig!

Och så blomsterprakten!

Och många, många fler. Som här t ex.

Men om man gräver ut hela högen, hur ska de då återställa de rara örterna som blommar där i sluttningen?

Att räkna eller njuta - det är frågan

Ängssvamp, men viken?

Det finns ligor.
Det finns listor.
Det finns kryss och teman.
På Artportalen.

svampar och dess fruktkroppar har många former, eller är den månntro en lav?
Artportalens experter vet svaret.

Det myllrande livet tar sig där uttryck i till synes oändligt antal livsformer. Som man räknar.
Och registrerar.
Så snabbt och så många som möjligt.
Lavar, mossor, svampar och kärlväxter. Fåglar, ryggradslösa djur och däggdjur. Fiskar och fladdermöss mm.
I län och landskap.
Och siffror och statistiken är lika omfångsrik som den biologiska mångfalden på sidan.
Användarstatus räknas i antal registrerade arter.

mossa på låga. Vacker, räcker det? måste man ha ett namn också?

Men om det överallt så fort man går utanför dörren finns arter att räkna och registera - hinner man då  njuta av naturen eller blir allt bara en jakt på "gotta catch more"..? Att andas in dofterna - klarar man det? Andas in... och andas ut... på en stubbe utan att behöva registrera: aha, där kvittrar en kungsfågel...? Måste lägga in den. Och så plockar man fram telefonen... Vips har man tappat närvaron. Eller?

hänglav, artnamn?

Naturvård och friluftsliv är väl ingen tävling, eller? Jakten på det ständigt allt häftiga upplevelserna finns nog där bland friluftsfolket trots allt. Kanske denna blogg till och med är en del av detta? Jag vill ju berätta var jag har varit, vad jag har gjort men framför allt inspirera andra. Men det är klart att en sajt som Artportalen bidrar till naturvården och forskningen kring arter i vårt land. Och vilket hjälpmedel för många.

vem har gnagit här?

Det är en väldig dominans av män på Artportalen. Kanske gillar de mer än kvinnor sådan tävlingshets? Något måste det vara i alla fall. Jag dras med lite i jakten. Efter 30 år ute bland de vilda blomstrena har jag bara haft listor i byrålådan, i pärmar och i datorn. Och floraväktararterna knölvial, grådådra och sumpviol m fl har jag bara med viss möda petat in i Artportalen efter att ha räknat antal stjälkar eller mätt ytan. Efter att sidan blivit ett ovärderligt hjälpmedel i mitt skyltskrivande, och efter att ha lagt in alla ca 180 växter på tomten så har jag nu gått vidare och gräver i gamla uppgifter, små anteckningsböcker och fältarbeten.
Vinner jag en egen liga på sajten: flest antal registrerade äldre fynd den senaste månaden?

min vackraste floraväktarart i Uppsala län: knölvial

strimlus på bockrot

Men när våren och sommaren kommer åter vill jag ägna mindre tid åt arträkning och registrering och mer tid åt skönhet och njutning.

käringtand vid väg 255

I det gröna. Och gula.

en favoritormbunke: gaffelbräken

Händelser vid vatten

Ut och omfamna november!