http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser: februari 2020

lördag 29 februari 2020

Vikingaleden Grisslehamn - Trästa




Ny vandringsled
Måste pröva
I Uppland
En pilgrimsled



Vikingaleden!
Del av S:t Olavsleden
Går bitvis på samma stig som Upplandsleden 
Mål i Nidaros/Trondheim, Norge
Starten i sol


8 lätta km till Trästabron från Grisslehamn
Stigar, grusväg
Vattenkontakt
Väddöviken, med ishinna...
Vi trampar på
Fågelsång, vårkänslor
Beteshage med lunchpaus





Det blir ingen vårvinter i år... eller?
Kan man vandra ända till Selånger i norr?
Ska vi ta en etapp i taget?
Till fots
Cykling västerut i sommar därifrån

Bara liten kort bit på stora vägen
Utsikt från 17 meter höga bron

Avslutning med nostalgi
Här var det fullt med kusiner i vattnet under ett antal år på Väddö:

i skuggan av bron




Sen tog vi bussen åter till Grisslehamn.




tisdag 25 februari 2020

Ode till Inula


Inula salicina - krissla.
Hon är sen.
Hon klär sig i praktfullt gult och grönt.
Hon står i tät grupp med sina likar i strandbrynet.
Hon syns, är rätt så högväxt, kanske en knapp halvmeter, ser lite vanlig ut, men är rätt så sällsynt.
När vi går in i högsommaren står hon där i gruppen, gula korgar. Ja, som en helgul lite gles prästkrage ungefär.

Underbart är alls inte kort - utan länge. Sent i november har visserligen guldet mörknat, men ett tränat öga kan ändå urskilja den täta gruppen av nu lite svarta huvuden.

Jag plockade in lite frö förut för att sprida ut denna sällsynthet. 

Inula är hennes namn. Inula salicina. Krissla. Ja, en släkting står i våra trädgårdar också.

För en tid sedan skrev jag Ode till Daphne. (anledningen till att Lommarens Daphne inte går i blom i år är en allt för kraftig röjning, som även var anledningen till mitt inlägg). Vår Inula växer vid samma strandlinje vid Lommaren. Jag hittade henne inte där, utan nyligen som en prick på Artportalen, en obs(ervation) från 2008. Lite sent av mig att upptäcka den först nu, för där har röjts flitigt varje år och jag har promenerat vid denna strand rätt många år nu. Så nu är frågan om jag kan skona den från röjning i år och i så fall om den finns kvar och kan gå upp i guldgul blomning i sommar.

Någon särskild doft har hon inte.
Men växten hyser några sällsynta gäster av sköldbaggar, som bara lever på Inulas vide-liknande avlånga, lite böjda blad. De är specialister! Att bladen påminner om vide kan man utläsa i det latinska namnet: salicina, från Salix för vide. Dessa blad gnager baggens larver i sig innan de förpuppas.
Så bevarar vi krisslan, bevarar vi sällsynta sköldbaggar. Allt hänger ihop.

Svartbent sköldbagge was here. 

Och apropå latin så sägs Inula komma från den sköna Helena i den grekiska mytologin. Växten sägs ha vuxit upp ur de tårar hon fällde då hon blev bortrövad av Paris

Inula är också en läkeväxt. Den har använts som sårört mot blåmärken och bråck, samt vid andningssvårigheter. Enligt Kerstin Ljungquists Nyttans växter.  Hon skriver att man kan kandera roten. Undrar hur det smakar.

Nyttans växter : uppslagsbok med över tusen växter : historik om svensk medicinalväxtodling

Möter du Inula på Gotland, kallas hon kråkfötter, skriver Linné från sin gotländska resa.

Carl von Linnés Gotländska resa


På hans tid fanns Inula även i Uppsalas södra utkanter, men nu bor hon mest vid Roslagskusten och är vanlig på Öland och Gotland. I övrigt är hon sällsynt.

Så, innan du röjer dina strandsnår i sommar, särskilt om du bor i kalkrika marker vid Upplandskusten, giv akt på denna högväxta skönhet. Och glöm inte baggarna! Rädda mångfalden!

onsdag 19 februari 2020

Riddersholm


Det dröjer innan majvivan blommar här.


Riddersholms naturreservat är Norrtäljebornas havsnära utflyktsmål.
Utsikt
Blomrikt och fågelrikt
Betesmarker
Hav och hällar

Men på senare tid allt fler vildsvin också. De mår inte blomsterängarna så bra av. Här i maj kan man njuta av orkidéernas prakt men har de svinen grävt upp alla knölar nu?

Efter Alfrida-kyssen i fjol, den stora stormen alltså, ligger det mycket träd kors och tvärs i området. I ett naturreservat låter man det mesta ligga kvar men röjer för stigarna. I den döda veden frodas svampar, insekter, lavar och mossor.

Vi vandrar ut mot utsiktsplatsen en februaridag med lite blek vintersol. Möts av en bänk i starkt underhållsbehov. Hit och jobba, Skärgårdsstiftelsen!


Men fikat smakar gott. Vi hittar den lösa brädan till bänken och bordet blir som nytt!


En stor lastbåt passerar. Jag fåungar både den och den lilla ön därute i fjärden i zoomen på kameran.  Skärgårdsidyll!



Och eken intill är rätt fin den med. Med några sekel till så blir den ståtlig.


Sen åker vi hem. Vi gör en brasa.



torsdag 13 februari 2020

Alternativt CV eller Här har jag mitt (yrkes)liv


Det kom en förfrågan.
Eller snarare, jag erbjöd mig att prata inför biologstudenter.

Detta gjorde att jag började fundera på min bana...
Vad har den haft för riktning?
Har den haft en röd tråd? Ja, en blommig tråd!
Vad skulle jag råda andra som ska ut i yrkeslivet?

För att reda ut alla röda och blommiga trådar gjorde jag helt enkelt en Mind map, en tankekarta alltså, som jag kan utgå ifrån. Ja, för hand då... Det gav perspektiv.


Förkortningar:
AP är Artportalen
QCI är Queen Charlotte Islands, BC, Canada
UBF är Upplands Botaniska Förening
DVBD är De vilda blommornas dag
STF är Svenska Turistföreningen
LT/LH är Linnéträdgården resp Linnés Hammarby

En annan idé jag fick inför detta lilla föredrag var att använda mig av Erik Nivas eminenta s k nyckelbegrepp som han så härligt utgick ifrån i sitt Sommar-program i somras, alltså begrepp med vilka man kan skapa sig en rätt bra bild av en människa. Dessa är:
  • Bakgrund
  • Vägskäl
  • Motgång
  • Utmaning
  • Framgångsfaktorer
  • Karaktärsdrag
  • Svaghet
  • Konflikt
  • Dörröppnare
  • Motståndare

Men det viktigaste jag kommer att förmedla är det som är markerat med hjärtan i Mind mappen: Följ din passion! Gör det du har lust till! Och så kommer resten att ordna sig! Eller som jag brukar säga: Gör det du tycker om och hitta sedan någon som kan betala dig för det.

Det för mig osökt in på ikigai. Vad det är? Det har jag skrivit om här

En och annan blombild tänker jag också färga föredraget med. Fattas bara!

Vitt flor på hällen: vit fetknopp!

fredag 7 februari 2020

Grattis 10 år! Grattis 500 inlägg!


Det var här det började, då vi hade riktiga vintrar! Överfruset!

Min första bloggidé för tio år sen var att följa årstidernas växlingar i en gammal å-ravin med strömmande vatten, Kvarnbolund, i Uppsalas västra utkant, första inlägget här. Det blev många promenader, många bilder och ett och annat filmklipp.

Nu fyller Skogsliv vid... 10 år! Och 500 inlägg! Jag har lämnat Mälaren (bloggen hette förut Skogsliv vid Mälaren), för en betydligt mindre sjö, Lommaren.

Min senast idé är att låta publicera bloggen, i en riktig bok, med hård rygg. Sådant finns det tjänster för på nätet. Mitt namn på utsidan av ett bokomslag! Vore kul att förverkliga.

Under åren har det blommat rikligt på denna plats. Många utflyktstips. En massa vandringar. Resor i stort antal. Kopiöst med boktips men kanske inte så många direkta recensioner. En drös jobb-uppdrag har jag skrivit om. Och så klimat-tankar och naturvård förstås, och reflektionerna om livet i stort, i smått.

Jodå, man kan fånga blomster på snöfattig vinter också: Vinterbotanik!

Historia och flora i skön förening, på ett gravfält.

Och så katterna!

Saga på högre höjder.

Lite förvånande för mig själv är att etiketten "Samhälle" har kommit så långt upp på listan. Det bor en samhällsdebattör i mig! Och så hälsan - den är jag dagligen så tacksam för. Och kärleken förstås. Men hjärta och smärta, ångesten och tårarna, har jag lämnat utanför bloggen. Det får andra skriva om. Men samma år som jag tog steget att bli företagare (och bloggare), som jag skrivit om här, tog jag även kärleksprånget. Och det har jag aldrig ångrat! Länkat blogginlägg handlar faktiskt mellan raderna lika mycket om båda sprången.

Med trygg ek i ryggen, två fasta fötter i myllan, och någon att hålla sig i.

På tal om böcker. Just nu läser jag "den mest berömda av alla agentskildringar", John le Carrés Spionen som kom in från kylan. Har nog aldrig läst något av honom, men det var dags nu när författaren nyligen fått Palme-priset. Övriga böcker som väntar är:



En av böckerna, Jämställda, står för ännu ett favoritämne på bloggen: om barn, barns behov och Sveriges barnomsorg kontra friheten att välja att vara med sina barn när de är små, som Haro jobbar med. Hur väl rimmar Barnkonventionen med vårt system? Jag undrar stilla. Jag får utveckla det. Mina egna barn har under de år som gått blivit unga vuxna med en riktning framåt, uppåt, i livet. Och jag från tidvis rätt trött till en mycket glad och stolt mamma.

Så jag tuffar väl på lite till i mitt bloggande, så får vi se vad framtiden visar.

Och för att håva lajks får jag väl lägga till mitt bad häromdagen, inspirerad av radioreportaget i Godmorgon, världen i P1:

Tips: behåll mössa på och stå på ett sittunderlägg. Sen: ahh!