Ställ om!

Mitt senaste radiofynd ligger i linje med mitt senaste blogginlägg, om längtan ut, klivet ut i det gröna, i radions Studio Ett på tisdagen. Om omställningsrörelsen.

Antagligen är det så att det ska till en allvarlig kris av något slag innan vi ställer om på allvar. Som att oljan tar slut eller att den successivt blir allt dyrare som tvingar oss att byta livsstil. Jag vill anta utmaningen innan den dagen kommer.

På Biotopia har vi under hela maj odlingstema. Känns som en bra startpunkt. Jag väntade i en hel vecka innan det första gröna av blomsterkrassen stack upp ur jorden i min egenhändigt producerade kruka av tidningspapper. Men nu kommer dem. Kan jag utvidga detta mirakel med andra små och stora frön? Vi får väl se.

På mina olika guidningar talar jag gärna om de vilda växterna vi också kan använda, till mat, krydda och hälsovård, utan att behöva stoppa ett endaste frö i jorden. Men faktum är att jag ännu inte lever som jag lär, ännu är jag ingen samlare. I går vid Hammarskog pratade jag för en grupp funktionshindrade och vi gick en en kortare vandring där.

För de första fynden igår behövde vi inte gå ett endaste steg:
Maskrosen växte överallt vid våra fötter, och vid rullstolarna.
Maskros-roten kan användas till kaffesurrogat (men så länge det finns riktigt kaffe är nog det att föredra, men man vet ju aldrig, jag har inte provat!)
Bladen till sallad.
Blommorna till vin.

Grobladet som växte i gruset fungerar utmärkt att lägga på sår, eftersom bladet innehåller ämnen med antibakteriell effekt. Men det kan även användas som bladgrönsak. Och fröna kan användas med samma effekt som linfrön, eftersom de innehåller slem.

Och granens små ljusgröna skott smakade friskt och syrligt. En riktig c-vitamin-dos.

Allt enligt Pelle Holmbergs eminenta bok Vanliga vilda växter till mat, krydda, hälso- och kroppsvård (verkar tyvärr vara slut både på bokus och adlibris). Så med hjälp av den och boken Rätt ur jorden, som vi säljer på Biotopia nu i samband med odlingstemat, kan jag ta ut en ny kompassriktning.
Och ställa om.

Är jag en "balkongbiolog"?

Är jag en "balkongbiolog"?
Eller en orealistiskt drömmande romantiker?
Storstadsbon (nåja, halvstor stad då) som längtar ut.
Uppvuxen med bilden av det romantiska landskapet, skildrat av Astrid Lindgren.

Det är mycket stad och land nu i media.
Uttrycket "balkongbiolog" var det uttryck en ortsbo i södra Småland använde som beskrivning på miljöpartister i storstan i del 1 av SVT-programmet Delat land med Niklas Källner.
Niklas målar upp en skrämmande svart-vit bild av hur glesbygden i Sverige ser ut idag. Servicen borta. Avfolkning. Och etablering av asylboenden.

Stad och land debatterades också nyligen i debatt i tv. Är det rätt att rika storstadskommuner ger av sitt överflöd till "fattiga" och "misskötta" glesbygdskommuner?

Och det som finns där emellan: kulturlandskapet? Betesmarkerna. Det omhuldade öppna landskapet? Hur ska vi kunna bevara det när bönder lägger ner och djuren försvinner. Landskapet mörknar när det planteras med gran. Detta diskuterades i P1 Specialprogram i 1 maj-helgen. Växterna och insekterna som kräver att markerna hävdas (dvs att de sköts med bete eller slåtter) för att de ska kunna vara kvar. Många är idag hotade. Men det finns hopp - det visade programmet exempel på. Jag, drömmaren, den obotliga romantikern, drömmer om att själv bidra i detta arbete. Inte bara inventera resultatet av andras mödor, utan själv bidra praktiskt!

Jag behöver lie eller betesdjur. Backnejlikan.

Del 2 i specialprogrammet skildrade människans förändrande attityd till skogen. Den attityd som nyligen skildrats i tv-serien Jordskott. Hur ofta rör vi oss egentligen i skogen? Den nya rädslan för skogen står i bjärt kontrast till Åsa och Mats Ottosons (och andras!) arbete att föra fram skogen som den "billiga terapistol" den faktiskt är: stubben i skogen, gå ut och sätt dig.

På mitt senaste besök till Skogen tog mig Roslagsledens slingrande stig fram till Grevinnans rå, en raststuga i skogen sydväst om Penningby i Roslagen. Fyra byars skärningspunkt: Hammarby, Issjö, Utanbro och Väsby:

Ja, jag behöver skogen. För hälsa. För avkoppling. För livskvalitet.
Och Sveriges växter behöver mig.
Nej, jag låter mig inte skrämmas av avvecklingen av glesbygden i Sverige. Och vargen och björnen är bara farlig i sagorna. Hela Sverige ska leva: alla samhällen, alla människor och ja, alla växter och djur också.
Och jag vill bidra till att vända detta.

Så nej, jag är ingen balkongbiolog, vad han nu menade, smålänningen. Jag vänder miljöpartiet ryggen.
Och faktiskt, jag är ju ingen odlare, inte ens på balkongen. Men drömmer ändå om högre grad av självförsörjning. 

Vakna sinnen på jobbet

Dags igen: nunneört.

 På första riktiga fältdagen i förra veckan vaknar sinnena.

(Att inventera klena alléträd i stan som jag också hunnit med räknas nästan inte som fältarbete)

Äntligen: nunneörten blommar!
Jag trampar den mjuka jorden i strandängen: doften av mynta stiger upp.
Jag hör det hesa ropet högt ovanför mitt huvud och höjer blicken: havsörnsparet planerar väl sitt familjeliv som bäst. Vilken syn!
Jag smeker de nyutslagna bladen på trybusken.
Jag lyssnar till ljudet av stammar som gnids mot varann i blåsten. Och vågskvalpet vid de strandnära klipporna slår det mesta av ljudupplevelserna denna dag.
Jag sätter mig ner på sommarstugetrappen i solen och avnjuter mitt förmiddagskaffe. Och lunchen senare. Men då har solen gått i moln. Mössa och vantar kommer till användning. Långkalsongerna är redan på. Man vet ju aldrig så här års.

Vacker, men med lömska taggar

 men...

I mitt sökande efter nunneörten fastnar jag i rosensnår och en tagg hugger rakt in i skinnet.
Och plötsligt faller jag pladask mellan träden: en osynlig gammal taggtråd. De borde föbjudas. Rensas bort.
Och ser jag inte upp riskerar jag även att snava på gammalt rostigt vasst skrot. Osmakligt inslag i en annars så skön miljö. För att inte tala om att bygga in en pool vid hällarna på sin tomt vid fjärden. Har folk ingen känsla för skönhet? Nej, pool ska det vara. Det är status.

Hur många decennier har denna legat? Tänk på det när du bara slänger ditt skräp nästa gång.

Förlåt sommarstugeägare på Gruvskäret, Tvärnö, men jag tycker verkligen inte detta är snyggt. Hur många dopp tar ni här varje sommar? Hoppas det var värt pengarna.

Jag hör dunder. Åskar det eller spränger man? Blir det regn?
Nej, molnen tycks långt borta.
Regnet kommer först i bilen på väg hem från Östhammar.
Hem från nunneörtsriket.

Mer om denna årliga inventering här