Plogat eller inte plogat - det är frågan

I år har jag haft anledning att jämföra två olika kommuners satsningar på friluftslivet: Uppsala och Norrtälje.

I Fjällnora öster om Uppsala, som är kommunens friluftsgård, satsar man verkligen på att människor ska kunna komma ut: plogar varje dag, tar bilder och lägger ut dagligen så man vet vad som gäller, hyr ut utrustning, har servering. Och så skidspår på vintern när det går. Och vandringsleder på sommaren. En äventyrsbana och en massa annat. Synd bara att det inte går någon buss ända fram! Så har det varit i alla år.

Och så nu i år då, numera granne med skridskosjön Lommaren! Så fantastiskt att bara efter promenad på några minuter nå bryggan och spänna på sig skenorna. Vilken fin start på säsongen, på Juldagen. Sedan blank-is turen med grupp innan snön kom. Det har blivit många turer hemmavid. Och så efter snön då: skulle kommunen ploga?

Det har verkligen varit lite si och så med det. Jag inser att Fjällnora-killarna är proffs! På Lommaren har man plogat ibland. Men inte på helgen då snön fallit. Och när man plogat så har man inte hyvlat så det gör att en massa snö finns kvar och döljer sprickor. Banan är lång, över en mil runt mellan Norrtälje och Sundsta, så man behöver väl inte lägga krut på en åtta meter bred slinga. Istället kunde man göra banan smalare men bättre. Diskussionerna har varit heta hemmavid om de ansvariga vid kommunen, eller snarare om de (okunniga) entreprenörer, som har fått detta arbete på sitt bord i vinter. Jag har höjt rösten och tjatat på dem mer än en gång.

Så upp till bevis nu: fredag eftermiddag, inför vinterhelg mellan Uppsalas och Stockholms sportlov: ploga tack!

Vem i hela världen kan man lita på?

Det är valår i år.
Dags att ta ställning i viktiga frågor.

Alf Svensson lyfter fram barnen på DN debatt
Och ställer de obekväma frågorna. Men barnen då - vad behöver dem?
Jag identifierar mig med hans åsikter men definitivt inte med KD-partiets aktuella ledare.
Rör inte min förskola, är det politiskt korrekta tyckandet i sammanhanget.
Håller man inte med åker man väl på en propp av feministerna.

Det måste inte löna sig att arbeta, säger Elin Grelsson Almestad, i OBS Essä i P1:s kulturradio
Medborgarlön testas i Finland.
Heja!
Det är ett helt annat parti som lyfter fram detta.

Fler skulle få jobb. Färre skulle bli utbrända. Vi skulle må bättre av mer tid med varandra, att utveckla våra intressen och få uppleva kultur. Barnen skulle må bättre för att de vuxna får mer tid. Och då skulle de s k utanförskapet minska.
Men det är klart: det är inte alla som klarar av att ta hand om sina barn. Då mår kanske barnet bättre i förskolan.
Dagens Radiopsykolog är ett bra exempel.

Och Miljöpartiet. De gröna. Vad ska man säga? De har i allt för många frågor svikit sina ideal i sin regeringsställning för att vara något att satsa på. Det skriver Birger Schlaug ofta om på sin blogg. Han tycker annat också som jag instämmer i.
Miljöpartisterna i regeringen tycker kanske bara han är en avdankad som tycker för mycket...

Så vem ska man rösta på?
Än finns det tid att tänka, diskutera, läsa på och reflektera. Vad är viktigt?

Bullbak - är det vikigt? Ja, svarar  jag!

Jag skapar - alltså finns jag

Foto - en del av mitt skapande

En terapeut sa en gång till mig att jag var en konstnärssjäl...

 - Va? Konstnär? Jag? Jag som inte kan rita alls. Eller måla. Eller sy.

Men så har jag tänkt mer och mer på den där "etiketten". Den kanske inte är så dum ändå.

Tänker på pappa som alltid levde lite motvals mot normen. Må han vila i frid. Jag har ärvt hans tänk, det kritiska förhållningssättet till hur vi lever, och sträcker på mig och bär hans arv med stolthet:

Heltidsnormen - nej tack!

Smart phone - nej tack! (Lyssna på tisdagens sändning av Kropp och själ i P1)

Tid och rum för egna tankar, reflektioner och det Goda oavbrutna Samtalet - ja tack!

Samma terapeut sa också att det gick bra att jobba halva dagar (i min roll som egen företagare) och sen göra något helt annat. Jaha, får man det?, minns jag att jag tänkte. Frihet! Och jag har nog följt det rådet, i alla fall i min roll som skribent, under fältsäsong råder andra tider.

Men det är ju inte bara att gå utanför normen. Att vara konstnärlig är ju att skapa. Och det gör vi ju hela tiden. Jag med. Vissa saker är mer synliga och konkreta. Handfast arbete har jag tänkt på att jag vill ägna min tid mer åt, särskilt när allt mer av vår vakna tid tillbringas vid en skärm (även detta bloggande, men som samtidigt är en del av min skapande verksamhet! - lite dubbelt). Hantera ved. Skotta snö. Hushållsarbete. Diska. Det vardagliga är vackert skapande i sin enkelhet.

Och sen sätter jag guldkant på det hela genom att skapa på en hel rad fronter (när jag tänker efter):

Bakar:

Snart dags... Fastlagssöndagen på söndag.

Lagar mat:

oftast vegetariskt

Stickar:

Torgvantar, ska jag ha i fält, tidigt på säsongen...

Fotograferar, i jobbet, till bloggen, för artbestämning av växter

Skriver (både i jobbet och annat):

När jag ska måla med bokstäder vill jag skriva först med favoritpennan, för hand.
Det är jag inte ensam om, vet jag. 

Sjunger (i Rådmansö skärgårdskör)

En 15-årig tjej skrev igår på DN Åsikt om vikten av estetiska ämnen i skolan, även på gymnasiet!
Jag har skrivit om detta förut på bloggen. Och om vikten av skapandet som ventil för många. Viktig aspekt idag i debatten om psykisk ohälsa.

Mitt jobb som förälder är inte avslutat, men den skapande delen, den så viktiga starten, är helt avslutad. Föräldraskap är också att skapa. Att forma liv! Och det jobbet gick jag in för till 110% genom att vara hemma längre än de flesta.

Jag har levt med bilden av att jag och min tvillingsyster blev bra på olika saker, med egenskaper från vänster resp höger hjärnhalva; jag fick den vänstra med förkärlek för det logiska, det teoretiska (matte, grammatik mm) hon den högra, den konstnärliga (med estetiska förtecken). Och så har min självbild byggts upp utifrån detta, att jag inte skulle vara konstnärlig, att det var hennes arena, för att vi inte skulle behöva konkurrera. Jag får nu korrigera den föreställningen. Som listan och bilderna ovan intygar, jag en konstnärssjäl.

Jag skapar - alltså finns jag. Nu och alltid.

Inspiration hittar jag i skogen:

Filurig floristik i februari

Träffade några vänner ute på min promenad häromsistens. Snön hade fallit på förmiddagen. Plusgrader. Och så kom solen. (Bildtexter inspirerade av Anders Rapps finurliga namn på trädens vinterknoppar. Översta bilden är f ö bären till det som blommar överst på fb-sidan, olvonbär, giftiga så inte ens fåglarna tycks vilja ha dem).

Olle Olvon

Kalle Kaveldun

Albin Al

Sture Strätta

Gubben Gran

Trevligt att råkas!

Mer redigering

När jag ändå var på gång med lite förändringsarbete ändrade jag headern också. Hur var det nu  man ändrade textfärgen?

För skärpning! Man kan ju inte byta namn på en blogg utan att ha bilder på sjön den är uppkallad efter.

Så här kommer liten bildrapport från dagens snölandskap.

Båtar väntar upp och ner på sommaren

Al och vass vid Lommarens strand

Snöandet har upphört. På isen idag, slaskig slask

Och titta - jag har strömmande vatten också att avbilda.
 Inte charmigt och vackert som Hågaån och Kvarnbo kvarn men ändå...

Kanske mitt gamla Kvarnbo i Flogsta, Uppsala, ser ut så här på torsdagen, då snön återvände.