Ett rart vårtecken

Idag lyfte Lotta Bromé och jag fram den lilla okända örten i rampljuset!

Blåsippor niger i backarna just nu som ett välbekant tecken: det är vår!

Men vem har böjt sig ner och kollat in denna ljuva skönhet som också blommar nu?:

Nagelörten Erophila verna blommar i kanten av berghällar i gassande öppna marker just nu när solen skiner. Den kan bilda ett fint vitt flor på backarna där den ibland växer i stor mängd. En förbisedd pärla!

När den sen sätter frukt ser de ut som små naglar. Därav namnet.

Den kallas också för rågblomma, för när denna blommade var det dags att så råg.

Att något är rart betyder i biologiska sammanhang att den är sällsynt (jfr engelskans rare). Nagelörten är däremot rätt vanlig i Sverige, upp till Uppland. Men visst är den väl rar också, i vår vanliga användning av ordet i betydelsen ungefär liten, söt och snäll?

"Vårälsklingen utvecklas så bittida om våren att icke många utom botanisten komma att skåda den lilla växtens tidigaste blomning."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistora I av C.F. Nyman (1867)

Ja, så är det kanske.

Men nu ändrar vi på det!

Hittar du nagelörtens vita blomma på vårpromenaden idag?

Rapporterna dina vårtecken här.

Böcker som väntar

Visa mig din bokhylla och jag ska säga dig vem du är, brukar det heta.

Detsamma gäller för nattduksbordet kanske.

I alla fall hemma hos mig. Men så här svajig hög brukar det inte vara...

Överst ligger Beate Grimsruds En dåre fri.

Mitt eget val på vår bokcirkel. Mat och vin och prat på fredag!

Gripande och välskriven om psykisk sjukdom. Läser den intensivt just nu.

Sen en bok som L tyckte jag skulle läsa:

Tommy Hellsten & Christer Åberg: Iakttagelser i själens landskap

En må-bra tankebok som lär människan vad som verkligen är viktigt. Egentligen.

Patriks Sjöbergs Det du inte såg

Jag blev skakad av denne mans vittnesmål förra våren. Vuxna som begår övergrepp på barn är det ultimata sveket, anser jag. Biblioteksboken ännu ej påbörjad, men står på tur.

Tomas Tranströmers Samlade dikter 1954-1996

Jag drogs med av vågen i höstas och försöker närma mig denna fina och välformulerade poet.

Åsa och Mats Ottoson: Naturkraft

Denna bok längtar jag efter att kasta mig över! Nyss hämtad från bibblan. Jag tror den sammanfattar så mycket av hur jag ser på naturen och vad den ger oss människor av hälsa och välbefinnande. Läs om författarnas andra böcker här.

Jag skriver mer om boken här.

STF:s Upptäck Sverige - Bo hos STF 2012 .

En liten resa hägrar inom kort. Och valet att bo på vandrarhem är självklart!

Carl Lindeborg & Sofia Sivertsdotter: Modig

Denna bok har jag skrivit om flera gånger på bloggen, bl a här. Den ligger nästan jämt på plats vid sängen, för påfyllning av mod. Gång på gång.

Henning Mankell: Commedia infantil

Boken glömde H kvar sist. Min egen utlånade. Läst med behållning för länge sen.

Botten nådd, i bokhögen.

Av dessa böcker är de flesta biblioteksböcker! Jag köper mkt få böcker, hyllorna rymmer inte fler, har jag bestämt, lånar desto mer.

Och så almanackan. Med älsklingpennan. För dagliga anteckningar.

Som det heter: den som äger ett bibliotek/bokhylla fylld med böcker är aldrig fattig!

Ur En dåre fri läser jag:

"Jag flyger in i orden. Ord bildar mening. Mening bildar mening. Texten föder sig själv. Den drar i mig. Att vara skrivande. En ordmakare, en betraktare, en lögnhals. Att sitta tyst och vänta. Få, smaka, känna, njuta, sjunga, häpna. Vänta ut tanken bakom tanken. Inte hinna tänka det, bara plötsligt se det stå framför mig på papperet eller på dataskärmen. Det har gått direkt via fingrarna..."

och

"För det som händer är underbart. Jag får någonting. Jag får berättelser. Fyra stycken. Ofta tappar jag tanken på väg till pennan. Men nu följer de i lagom takt med ner till pappret. Ibland blir jag frustrerad, då orden och bilderna kommer för snabbt så jag inte hinner. Men nu hinner jag. Öppnar handen, halsen och bäckenet och tar emot. Det spelar ingen roll var jag är någonstans, bara jag skriver - "glad to be anywhere" -. Så är det även när man skriver. Fängelse eller himmelrike, kudde eller spikmatta. Skriver jag har jag kommit till centrum i mitt eget liv. Hemma i mig själv."

Så vill jag att mitt skrivande ska kunna vara! Läsande (och själva livet!) föder texten.

Uppfinningsrikedom!

Det finns hopp!

Vi behöver fler solskenshistorier som denna i vår vardag!

Mer sånt!

Filmklipp:

Hästen får jobb i Rosengård!

Som en "morot" (!) kan ju hästen köra bara sorterade sopor: ju flitigare sopsortering desto tätare besök av Bango! Ingen sortering, ingen chans för dagisbarn och andra att klappa honom.

Möjlig makaber turistmagnet

Det mest vädertåliga planet, hette det. Ändå försvann det bara från radarn. Där i stormen i Kebnekaisemassivet. Hade besättningen överlevt? Hur länge kunde de då klara sig i det svåra vädret? Timme för timme följde vi dramat, i radions nyheter och på nätet. Hur fjällräddningen jobbar under tuffa förhållanden skildras i detta klipp från ett annat fjälldrama.

Men så hittades de första fotogen-indränkta flygplansdelarna. Små fragment. Och så en till. En till. Över stor yta. Allt tydde på en explosion. Spanska turister hade hört en kraftig smäll. Var det ett vulkanutbrott?, undrade dem men hörde sen om olyckan. Vad hann militärerna tänka där i planet? Hann de över huvud taget se bergväggen? För snabbt för att hinna tänka: nu dör vi. Vad händer med en människa när allt bara smäller? Kroppsdelar hittas i detta nu spridda på Sveriges tak.

Sveriges högsta topp - onekligen en mycket populär plats i fjällen. Lite för populär i min smak. Och hur blir det efter detta? Årets turister kommer kanske göra makabra fynd där under deras toppbestigning. De delar av kroppar och plan som nu ej hittas göms i snön och tinar fram lagom till klättersäsongen i sommar.

Vårt eget topp-försök för några år sedan stoppades av dåligt väder. Vi nådde aldrig Kaffedalen ens. Jag får nöja mig med att ha sett toppen på håll två gånger. Och trampat på kanten av glaciärerna där uppe: Björlings, Rabots. Men jag avstår tills vidare från ett nytt toppförsök med risk för att snubbla över resterna av denna flygtragedi. Jag håller mig till de tystare delarna av fjällkedjan. Fri från helikopterbuller och folkmassor.

Och förlista Herculesplan.

Tankarna går nu självklart till de anhöriga.

Tonårsexpeditionen nådde inte toppen... Foto: Anders Östlin

Blöt säsongsavslutning

Blött...

Blötare...

Blötast!

Men det var härligt på isen på Fjällnora ändå i lördags.

Vilken tur att jag tog med mig extrastrumpor.

Sen kom vårsolens värme och jag förklarar skridsko-säsongen härmed avslutad!

Kony2012

Amerikansk imperialism och världspolis?

En Hollywoodprodukt?

Mass-hypnos?

Experiment med sociala mediers genomslagskraft?

Eller genuin välgörenhet?

Bedöm själva.

Se videon (30 min).

Tankar om tid - på Kvinnodagen

Mammor! Ut i arbetslivet så fort det går, du kan halka efter i karriären!, säger "samhället".


Och så lämnar vi vårt lilla barn, som inte ens lärt sig gå, hos andra vuxna på dagis. Måndag. Tisdag. Onsdag. Torsdag. Fredag.
Mörka mornar.
Kalla mornar.
Iväg på cykel.
Eller, kanske vanligare, i bilen.
Snuviga mornar får en av föräldrarna stanna hemma. Och vid öroninlammation. Vattkoppor. Influensa. Feber.
Det kan bli många VAB-dagar. Många "förlorade" arbetsdagar.


Och så rullar livspusslet på.
Dagis. Förskoleklass. Skola.
Dåligt samvete hemma när man vabbar. Och tänker på jobbet.
Dåligt samvete på jobbet. Och tänker på barnen.
Några veckors ledighet på sommaren för de vuxna.
Och en Thailandsresa på vintern.


-Jo, vi behöver båda jobba heltid för att ha råd, låter det.


Våra barn. Så högt älskade! Förhoppningsvis.
Men så ofta: hur tidigt de ägnar mer tid hos någon annan än hos mamma o pappa!
Den korta tid barnen är små tycker jag att det ska vara mamma och pappa som tar hand om dem. Åren rusar så fort förbi och plötsligt är de stora! Det pratas vitt och brett idag på Kvinnodagen om jämlikhet, pappamånader och vår generösa föräldraförsäkring.


Var är valmöjligheterna? Vem frågar barnen vad dem vill? Måste alla göra samma? Att ta hand om sitt eget barn efter 18 månaders ålder, att följa sin magkänsla om vad man tycker är det enda rätta som förälder, betraktas inte som en samhällsnyttig gärning. Du är en konstig typ och direkt onyttig. Är det så vi vill ha det?

I min släkt har det i generationer bakåt redan funnits barnflickor som tagit hand om barnen medan kvinnorna arbetat utanför hemmet. Redan från det barnen var små. Barnflickorna har avlöst varandra. Hur har det gått med den så oerhört viktiga anknytningen mellan mor/far och barn då? undrar jag stilla. Hur går det med anknytningen idag i Sverige 2012 när vi lämnar iväg våra barn, ibland före ett års ålder, på dagis?
Kanske var det därför jag som förälder valde en annan väg, alltså som en reaktion på min egen historia bakåt, utan tankar på "kvinnofälla" och "kvinnans frigörelse"? Kvinnorna i min släkt var redan "frigjorda"!
Jag gav mina barn det dyrbaraste jag hade, min tid! Och var hemma med barnen. Normen där vi bodde i Canada på 90-talet var annorlunda än den som råder i Sverige idag . Och det är jag glad för.


Att vara med mina barn när de var små är den största samhällsnyttan jag gjort, i mina ögon!
Och det har jag aldrig ångrat.


Jämlikhet och lika lön för likvärdigt arbete - ja!
Men lika, nej, vi är män och vi är kvinnor - olika, ja!
Och därför vill vi olika saker. Vissa kvinnor vill sitta i bolagsstyrelser, men inte alla, andra kvinnor vill ta hand om sina barn. Och somliga vill göra både och, men det behöver väl inte ske samtidigt!


Så här skrev Nina Björk i DN i en artikel.
Det finns andra som vågar tänka annolunda, här.
Ett radioprogram om ett angränsande ämne, om jourhem till spädbarn och dess konsekvenser, här.
Och bok om anknytning här.

Visa i vårvintertid 2

Vårvinter är...

... att kunna stiga upp när det är ljust
... svårigheter att välja jacka på morgonen

... av med långkalsonger

... ett myller av vårfågeltjatter när jag hämtar tidningen

... nya soliga vinklar hemma

... glad spaning efter första sippan (funnen under lördagen!)
... grusiga snöhögar

... sol som värmer människors bleka ansikten och själar

... dofter av fuktig mylla

... strömmande vatten

... fullt av damm i luften och farligt grus på cykelbanan

... leende möten med främlingar

... att vakna upp som från en diffus dvala

... funderingar på kommande fältsäsong

... magiskt skymningsljus med koltrastsång

... stämningsfulla ugglerop i natten

Visa i vårvintertid 1,

Nitiskt arbete med ädelt motiv

Uppsalas Linnéstigar kan bli del av ett världsarv!

Linneansk art i höstskrud: Brudbröd

Tio platser i åtta länder är del av en ansökan som ska lämnas in till Unesco av den svenska regeringen under februari 2014: The Rise of Systematic Biology.

Linnés gärning var världsunik och en viktig förutsättning för senare vetenskapliga landvinningar.

Det finns några andra vetenskapliga världsarv i Sverige, men skillnaden med detta är att även levande material i form av kvarlevande växter och djur som en gång insamlades och studerades av Linné ingår.

Och det är här jag kommer in.

Underlaget har jag bidragit till under förra sommarens växtinventeringar i Hågadalen.

Igår pratade jag och Alexandra och visade bilder om detta arbete i vårt föredrag på Biotopia, i ett arrangemang av Upplands Botaniska Förening.

Linné hittade 282 kärlväxter i Hågadalen. Plus 37 lavar och mossor.

Jag hittade 213 av Linnés arter.

Men totalt noterade jag 427 arter (kärlväxter).

Jag skriver mer om blommande Hågadalen här.

Läs mer om projektet i Upsala Nya Tidning.

Linneanska arter i midsommarskrud: Brudbröd, backklöver och korskovall

Oj, ännu mer brudbröd: Här njöt Linné (eller förresten, han njöt nog inte, han tänkte bara på nyttan!). Här njuter (och jobbar) i alla fall jag. Mitt livselixir i Hågadalen!