Det mest vädertåliga planet, hette det. Ändå försvann det bara från radarn. Där i stormen i Kebnekaisemassivet. Hade besättningen överlevt? Hur länge kunde de då klara sig i det svåra vädret? Timme för timme följde vi dramat, i radions nyheter och på nätet. Hur fjällräddningen jobbar under tuffa förhållanden skildras i detta klipp från ett annat fjälldrama.
Men så hittades de första fotogen-indränkta flygplansdelarna. Små fragment. Och så en till. En till. Över stor yta. Allt tydde på en explosion. Spanska turister hade hört en kraftig smäll. Var det ett vulkanutbrott?, undrade dem men hörde sen om olyckan. Vad hann militärerna tänka där i planet? Hann de över huvud taget se bergväggen? För snabbt för att hinna tänka: nu dör vi. Vad händer med en människa när allt bara smäller? Kroppsdelar hittas i detta nu spridda på Sveriges tak.
Sveriges högsta topp - onekligen en mycket populär plats i fjällen. Lite för populär i min smak. Och hur blir det efter detta? Årets turister kommer kanske göra makabra fynd där under deras toppbestigning. De delar av kroppar och plan som nu ej hittas göms i snön och tinar fram lagom till klättersäsongen i sommar.
Vårt eget topp-försök för några år sedan stoppades av dåligt väder. Vi nådde aldrig Kaffedalen ens. Jag får nöja mig med att ha sett toppen på håll två gånger. Och trampat på kanten av glaciärerna där uppe: Björlings, Rabots. Men jag avstår tills vidare från ett nytt toppförsök med risk för att snubbla över resterna av denna flygtragedi. Jag håller mig till de tystare delarna av fjällkedjan. Fri från helikopterbuller och folkmassor.
Och förlista Herculesplan.
Tankarna går nu självklart till de anhöriga.
Tonårsexpeditionen nådde inte toppen... Foto: Anders Östlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar