Visa i vårvintertid

Jag fuskar. Än har den inte visat sig för mig i år. Tussilagon...

Men vi väntar tålmodigt.

koltrasten gav startsignalen i förra veckan: vår! eller ska vi kalla det vårvinter till att börja med?

i linden i Skytteanska satt han en tidig förmiddag

Andra små tecken finns runt omkring mig:

marken lite bar under träden

fjokårsgräset frasar i vingen

isiga skidspår

jakt på vacker röd hasselblomma; utan jaktlycka

grönfinksknorr

blåmesmelodi

talgoxeprat

löken i grönsakslådan gror

solen värmer

allt fler fräknar i färg på näsan

snödroppar och vintergäck vid sydväggen

den gamla snön täckt av barr, pinnar och skräp

vintern håller ställningen i ravinen i Kvarnbo: islock

ett härligt ljus

skare i motljus som liknar frasig maräng!

torra vägbanor

cykelbanor med det livsfarliga gruset!

Jag tänkte i höstas när färgerna sprakade som bäst att detta, det är den vackraste årstiden! Men frågan om inte vårvintern är mig än mer kär. Hösten må vara vackrast, men detta nu som vi har och äger: så hett efterlängtat:

Vi klarade det! Vi har överlevt vintern!

Välkomna tillbaka snart alla fåglar och se själva!

Vårsolen strilar ner i ravinen men Hågaån har vinterlocket kvar än...

Förresten, jag gillar ALLA årstider!