 |
Har du någonsin rastat vid ett vattentorn från 1898 ämnat åt de gamla ångloken?
Här i Fogdarp, söder om Östra Ringsjön, väster om Hörby
|
"Antingen jobbar man mycket för att få massa pengar så att man har råd att transportera sig snabbt eller så jobbar man mindre, transporterar sig långsamt och njuter av det man vill göra."
(cykelentusiasten Jon, i Småland, citerad från radioprogrammet Cykla i P1)
Vi gjorde både och. Satte bilarna på taket på bilen, drog söderut och sen runt på cykel på Skånes småvägar i elva dagar. På motorvägen såg och upplevde vi ingenting. Desto mer från cykelsadeln.
Vindskydden i
Vantalängan längs
Skåneleden är nybyggda. Betydligt ljusare än ladan, med luckor som ljusinsläpp, som fanns på bild i
Stuglandet, boken om 200 gratis övernattningar i Sverige. Det var med hjälp av den vi hittat hit.
 |
| boken är skriven av Kjell Vowles och Moa Karlberg |
Det har varit ännu en het dag och vi är trötta, trots att dagsetappen var blygsam. Från Baskemölla till denna lilla oas utanför Brösarp. Vi pustar ut på en av bänkarna, hejar på några vandrare och packar upp cyklarna och installerar oss i ett av vindskydden. Skippar tältet denna gång. I ett litet hörn av vindskyddet ligger det torrfoder av kattmat (!?). Ur min djupa sömn vaknar jag senare på natten och tror jag är hemma igen och hör katterna äta av sin mat. Men nej, jag ligger ju i ett vindskydd utanför Brösarp i Skåne. Och det jag hör måste vara en vild granne, en igelkott, som utfordras av en djurvän i vårt tillfälliga natthärbärge. Jag lyfter mig sakta ur min sovsäck för att få en glimt av den lilla krabaten, som måste ha klivit över mina saker nästan för att få sitt skrovmål. Man han syns inte - det är för mörkt. Jag hör hans snabba steg däremot, under mig på marken under vindskyddet. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Det blev fler utenätter i Skåne, i tält, men bara detta enda i vindskydd.
4 nätter på STF vandrarhem:
Smygehuk,
Haväng,
Röstånga,
Skäralid
5 tältnätter, varav ett bakom en bastu (!) på ett fullt bed and breakfast,
Karlsgården. Tack du snälla ägare som lät oss bo där när klockan var sen och det var hett, hett att cykla vidare.
2 nätter på
klostrets gästhem, där vi ställde bilen i tryggt förvar.
Och
45 mil
1 ö (Ven)
oräkneliga bad:i sötvatten, källvatten, bräckt vatten, saltvatten, i pool, strömmande vatten, stenbrott
0 utsläpp (ja, förutom bilresan då)
4 besök hos släkt och vänner (tack för maten!)
2 museum
oräkneliga pauser vid kyrkor, en av alla vackra var Västra Hoby, vår sista paus
0 punkteringar
0 olyckor
3 nationalparker (
Dalby Söderskog,
Stenshuvud,
Söderåsen)
minst 3 nya växtkryss (dvärgjohannesört, hedblomster...)
 |
| hedblomster... som en eternell |
 |
| kilometerlånga stranden i Stenshuvud |
16 Skåne-kommuner
många fyrar (vi klev upp i den vid Smygehuk, granne med v-hemmet)
många stränder (men mest magiskt var kanske badet i Odensjön, Söderåsen...)
2 dagar med mer vandring än cykling (Stenshuvud och Söderåsen)
2 getingstick (aj!)
4 restaurangbesök (
Tuna på Ven - mmm!)
3 frukostbufféer, annars gröt
0 storstäder, men 11 halvstora samhällen, och många, många byar
Det var så underbart att ha egna cyklar denna gång. Både cyklarna och våra allt starkare kroppar höll. Och ja, Skåne har en och annan backe också. Då var det lägsta växeln som gällde och full packning. Upp kom vi utan problem.
Navigering med hjälp av
Cykelkartan. Älskar kartor. Älskar att leta mig fram: här vänster, vid kyrkan en bit fram ska vi svänga höger jag ser kyrktornet! Hej till folk och fä och bönder längs vägen. Torra, vida fält som lyste i vitt nästan i torkan. Bara i undantagsfall ledde oss kartan ut på en större väg. Efteråt undrar vi om vi inte kunde ha cyklat på Skåneleden i stället, på vandringseden, mellan Vitmölla och Haväng.
 |
| då |
 |
| nu |
 |
| lång väntan på tåget... |
Och så järnvägens historia i Sverige. Och naturturismen. Hur såg det egentligen ut när vårt lands järnvägsnät var som mest utbrett, innan bilen tog över på 50-talet och järnvägslinje efter järnvägslinje lades ner? Vi cyklade på gamla banvallar och bodde i Skäralids gamla stationshus. Där fanns det rutiga golvet kvar i vänthallen. Jag hade så gärna velat stå där i trängseln på 1940-talet på perrongen och fått känna hur det var! I Röstånga alldeles intill nationalparken Söderåsen satsade man stort när järnvägen drogs dit och de välbeställda turisterna började komma i början av förra seklet. Stort Villa Villekulla-liknande pensionat, där vi bodde. (Idag) överdimensionerat gästgiveri, där vi åt.
 |
| tavlan satt i Skäralids stationshus, nu vandrarhem |
 |
| STF Röstånga |
Känn ditt land, brukar vara STF:s ledord. Och det gör vi verkligen när vi cyklar runt i våra landskap. Detta var vår fjärde tur. Mer
här. Besöken på
Glimmingehus på Österlen och
Tycho Brahe-museet på Ven gjorde oss sprängfyllda med historisk allmänbildning. Så inspirerande.
 |
| vi träffade denna kompis på stenstranden på Ven. |
På hemmaplan fortsätter jag att cykla. Även om vardagscyklingen minskat betänkligt sen jag blev landsbygdsboende för ett år sen. Men med en cykel på stationen i Uppsala, en snabbcykel och en enklare höjer jag cykelfanan högt. Jobbar mindre, färdas långsamt när jag kan. Och njuter längs vägen.
