Min älskade dal

Det gäller att komma ut snabbt innan solen sjunker igen dessa korta novemberdagar. För ut bör vi gå, dagligen, hela året. För att få ljus och vitaminer. För att röra oss och andas. För att må bra och komma ikapp oss själva. Och låta kreativiteten fått fritt flöde i vårt sinne.

Och då kan belöningen ibland bli en sällsam skönhetsupplevelse. Vackra november! Vackra Hågadalen!

Och lyckan är än större när jag ser att Åsa och Mats Ottosson får utrymme i DN någon dag senare att sprida samma budskap som jag själv brinner för: Lugn (och frisk!) av naturen! Heja!

Så här såg "mitt" Kvarnbo ut samma dag. Platsen för denna bloggs första idé: årstidsväxlingar. 

Fler årstider i åravinen här. 

Östgötaresan

Inte visste jag att...

- att de östgötska slottsalléerna var så långa

- man kunde göra gamla silos till läckra bostäder

- gamla övergivna båthus kunde vara så fullproppade av gammalt bråte

- tragiska dödsfall på kyrkogård tidigare kunde göra så att dagens stenar står stöttade med träpåkar, i alla fall utanför Flen

- sömniga samhället Mem utgjorde Göta Kanals östligaste punkt

- invigningsfesten här som hölls i det nu varsamt renoverade magasinet 1832 gästades av självaste Hans Majestät Konungen och 299 andra dignitärer

De kan det där med renovera - i Mem. 

- kaniner var så flinka på att ta sig över kanaler

"Rabbits crossing" - vår absoluta östgöta-favorit!

- det pittoreska Söderköping hyste en av Sveriges äldsta konditorier

- Arkösund var en sådan societetsidyll, än mer så sommartid. Men hur länge överlever Närlivs där?

- man druckit brunn i Söderköping

- en soluppgång i november kunde tjusa så

- en bastuflotte kunde vara så tarvligt förankrad. Det blev inget bastubad vid stranden i Sköldsvik!

- regnet gick att bemästra. Bara man tar på sig och går ut. Trots allt.

- stambanan korsar Göta Kanal i Norsholm, just vid vandrarhemmet i den gamla magasinsbyggnaden

- åkrarna på Vikbolandet kunde vara så... böljande!

- man kunde ta Trafikverkets vägfärja över Bråvikens mäktiga vatten

- Vikbolandets kyrkonamn kunde vara så korta!

Inte visste jag att november var så vackert!

Men att vi alltid med enkla medel och kreativitet kunde fixa härliga vandrarhemsfestmiddagar....

Det visste jag!

Och Linné då? Han hade vägarna förbi Östergötland på sin Västgötaresa 1746. Men exakt vilka östgötska platser han besökte då måste jag forska vidare kring.

Oh Fortuna!

Oh Fortuna,

liksom månen

med dess växlande faser

växer du

eller avtar du ständigt;

livet, det avskyvärda

håller mig kvar

och skärper min blick

i sin hårda skola,

fattigdom

och rikedom

upplöser det som vore de is. 

Ohyggliga 

och fåfängliga öde,

du obönhörligt välvande lyckohjul,

du som är obeständigheten,

den ombytliga lyckan,

som alltid upplöser sig i intet, 

höljd i skugga

och beslöjad

styr du också mitt levnadslopp;

nu har jag inte ens kläder

att skyla mig med

på grund av din ondskas spel. 

När lycka 

och välstånd

är utom räckhåll,

finns blott plåga

och elände

i denna jämmerdal.

Stämmen nu alla upp

klagosånger

och begråten med mig

det oblidkeliga ödet,

som slår ned 

även den starke!

Kan det beskrivas bättre, livet, med dess upp- och nedgångar än med texten ur Carmina Burana?

Vilken omskakande upplevelse!
Vilka sprakande färger!
Vilka omskakande vittnesmål!
Vilken himlastormande musik!
Vilken gripande poesi!
Vilka vackra män!
Vilka sköna kvinnor!
Vilka skakande livsöden!

Gå och se uppsättningen på Folkoperan i Stockholm!

Men bara för att man är i Stockholm sover ju inte naturmänniskan i mig. På självaste Hornsgatan ligger plötsligt en gul matta... av blad från gingko-trädet! Så vackert. En hel lång rad finns här. Jag böjer mig ner och plockar med mig en stockholmsk souvenir... Gratis, förstås. 

Äga din egen - eller dela!

Jag tar cykeln hemifrån och efter fem minuter parkerar jag i ett cykelställ invid ett bostadshus.

Tar fram min plånbok och håller upp det vita plastkortet mot bilens vindruta, där en diskret liten dosa sitter.

Och vips! Bilen är öppen. För mig att stiga in. Men först har jag enkelt bokat bilen på nätet.

I handskfacket tar jag fram en datordosa och knappar in min kod.

Och vips! Så kan jag ta ur nyckeln som sitter fast i datordosan med en elektronisk bricka.

Sen är det bara att tuta och köra.

Ingen oro för plötsliga och höga verkstadskostnader.

Fräscha nya bilar, oftast yngre än tre år. Miljövänliga och trafiksäkra.

Körglädje.

Inga däckbyten, inte för mig i alla fall. Det gör andra åt mig.

I stället ingår ett antal möten, mejl och administration i de 40 timmar per år jag och alla andra har som arbetsplikt i Bilpoolarna i Uppsala, en ekonomisk förening där jag varit medlem i nästan tio år. Just nu som fordonsgruppsansvarig. Och styrelsemedlem. Man kan också vara fadder för en bil. Vara med i PR-grupp, ekonomigrupp eller på annat sätt hjälpa till i föreningen och träffa andra liktänkande. Med närhet till oftast tre bilar har det funkat utmärkt! Just nu är vi sju bilar utspridda över staden.

Toyota är ett vanligt bilmärke i vår bilpool. Många miljöklassade.

Så vad kostar det? Är den absolut vanligaste frågan jag får när jag pratar om detta.

Nu har jag räknat på det.

Uträknat per mil blir det ungefär som privat körning. 

Men man slipper ju så mycket praktiska bekymmer. Vi delar på ansvaret och uppgifterna

Och så är det ju miljön! Ingen slentriankörning. Jag bokar en bil, enkelt på nätet när jag verkligen behöver en. Ska åka långt eller har saker att transportera Är det semestertider ser jag bara till att vara ute i god tid.

Annars tar jag cykeln.

Läs mer om fördelarna i artikel i pressen i nyligen.

Stoppa den dolda plasten!

Svenska Naturskyddsföreningen publicerade nyligen en rapport om plasten i haven och hur produkter i vårt badrumsskåp på ett hittills mindre känt sätt bidrar till plastföroreningarna.

Det gäller produkter som tandkräm som gör dina tänder skinande vita, fria från missfärgningar.

Det gäller även s k scrub-krämer till ansikte och fötter som gör din hud mjuk och len.

Både dessa typer innehåller polyethylen, som är små små plastpartiklar, som försvinner ut i avloppet och landar först i en liten vattenlevande organism, som äts av större och till sist kanske...

...på din mattallrik med dagens fiskrätt!

Jag trodde faktiskt i min enfald att dessa små sköna korn i scrub-krämen var just sandkorn! Inte plast! Så läs på förpackningen på dina scrub-produkter och lämna tillbaka dem till Apoteket och kräv en motsvarande produkt utan polyethylen på den finstilta innehållsförteckningen!

Och vidare om plasten:

Tänk om vi alla varje dag plockade upp en bit plastsopor  i stället för att slänga dem löst i från oss!

Och att sortera både mjuk och hård plast under din diskbänk bidrar också till en renare värld. Och renare hav!

Jag skriver om den filosofiska aspekten av att välja bort plasten här.