Par på hjul

Vänern ja, men inte sedd från Åmål. Utan från Halleberg. Senare.

Det är alldeles stilla när jag halv sju på morgonen sänker mig ner och låter mig omslutas av Vänern. Bara 100 meter bort. Trots att många människor finns så nära inpå, ännu sovandes, är jag ensam med utsikten, upplevelsen och stillheten. Torkar mig, drar på mig kläderna och sitter en stund innan jag återvänder, nu klarvaken, till campingstugan.

Dag fyra på vår landskapscykling i Dalsland, med start i Vänersborg, har just börjat. Campingstugan där vi tillbringat natten ligger lite avsides på Åmåls camping, en bit utanför stadens centrum. Vid niosnåret är gröten uppäten och cyklarna packade. Liksom vid tidigare cykelfärder följer vi cykelkartans förslag på färdväg. Då riskerar man inte att trängas bland bilar i 90 knutar i timmen. Först går färden norrut. Förmiddagskaffet intas faktiskt i Värmland, vid Svaneholms vackra och välbevarade hembygdsgård. Vi fikar på på trappan till gamla handelsboden, som vi läser om på skylten. Snickarglädje på gårdens alla husdetaljer. Fröjd för ögat.

En fröjd är också den vidare färden mot sydväst, mot Bengtsfors. Dalsland är ett landskap rikt på sjöar och cykelleden tar oss ofta längs de allra vackraste vyerna med vägar längs alla dessa stränder. Hur lång är egentligen sjön Stora Le? Över dess norra ände åker vi vägfärja dag fem.

Vädret samarbetar under denna niodagars cykling. I fjol frös vi. I år faller bara någon enstaka regndroppe och regnbyxorna ligger oanvända i packningen. Lättast möjliga klädsel gäller i värmen. Så solen rostar vår bara hud till gyllenbrunt. I sluttningen mot en sjö invid en gård intar vi lunchen dag fyra i gassande sol. Nästan för gassande. Så vi lägger oss i den svalkande skuggan av en björk och tar en välbehövlig siesta. På kartan ser vi att vi har gott om tid att nå Bengtsfors. Utvilade trotsar vi ändå cykelkartans förslag på färdväg och svänger höger ut på en större 80-väg. Som tur är trängs vi bara en kortare sträcka på denna. Vi når dagens mål tidigt och en av stans sevärdheter Halmens hus ligger alldeles intill kvällens härbärge: STF:s vandrarhem. Halmens hus är både vackert och intressant och sängen på vandrarhemmet sover vi gott i.

cykelben, vilandes mot en kyrkvägg förstås

Jag cyklar med kartan lätt-tillgänglig. När magen kurrar eller benen är trötta av alla backar - god intervallträning! - så är det kul att se ut en rastplats i förväg på kartan. En sjö med strandnära fika-möjligheter är aldrig långt borta. På samma sätt spanar vi vid dagens slut efter en badsjö att slå upp tältet på. Kärleken till kartor sätter extra krydda på både vandring och cykling. Därför blir jag hemskt frustrerad när jag dag två trots detta missat avtagsvägen mot Sörknatten och Ronjaland som vi så gärna vill se. Men det hör väl till, att köra fel. Skulle vi verkligen nu tvingas avstå detta vackra? Nej, vi biter ihop, vänder och efter uppförsbackar och en kortare vandring blir belöningen en Sverige-tavla, samma vy som bildar fond i filmen om Ronja. Sjö och skog i vacker mosaik från ovan.

Sörknatten

Vid dagens slut: fiskbullar och potatismos vid Ragnerudsjön. Dag sju.

Långbron, vid Dals-Långed. Slussar är bra att tälta vid.

Av alla kyrkor vi passerar och stannar vid blev stoppet i Gesäters kyrka, dag sju, det bästa. Jag har skrivit tidigare om dessa kyrkor vid fjolårets cykling.  Backen upp mor kyrkan tar jag lekande lätt på starka ben, trots den tunga packningen. Och där står en bänk. För oss att äta lunch vid. Att kyrktornet lutar blir det lite pittoreska inslaget. Det läser vi om på en skylt. Lunchen har vi köpt på Konsum i Ed, ovanlig lyxig variant, bestående av salladsbuffé med goda röror. Men det kryper myror i kylväskan från ett tidigare stopp - jag tömmer den och skakar den upp och ner. Och där - där ligger plötsligt kameran på marken som varit borta i fyra dagar, den hade gömt sig i ett lönnfack i fodret på den slitna väskan. Tur att vi haft en mobil-kamera också.

Gesäter

Fröskog

Sundals-Ryr

För jag vill ju inte missa att dokumentera en av resans höjdpunkter, nationalparken Tresticklan. Men där ställde vi cyklarna förstås och vandrade. Nationalparken med naturligt halkskydd i berghällen vid bad. Med gles granskog av tall på hällmarker. Med klockljung och myrlilja, två västliga arter som jag inte ser dagligdags. Med för oss äventyrlig tältning vid nationalparksgränsen mitt i snåren av ljung och blåbär. Med vandringsled fram till gränsbäcken mot Norge och raststugan där. Med en fängslande historia från andra världskriget, om folket som flydde i gränstrakterna. Dags att skriva ny skylt bara, så fler kan ta del av den.

Klockljungen

Mer fridfull gränstrakt får man leta efter

Naturligt halkskydd i klippan vid bad i Tresticklan

Att cykla i Sveriges olika landskap är inte bara en frihetskänsla - det är också en historielektion av stora mått. Känn ditt land. Ja, det gör vi. Men varför möter vi inga andra svenskar som utforskar sitt land på cykel som vi? Jag är gärna en anakronism. En glad, frisk, stark, brunbränd och klimatvänlig cyklist.

Backe och resesällskap

Anakronister - båda två.

Vandringens vedermödor... eller vällust

I en krok i taket hänger en blå plasthink. Längst ner på hinken går en slang ut. Slangen ansluter till ett duschmunstycke. Reglaget har två lägen - av och på. Det är det enda vi kan reglera på inomhusduschen i Viterskalets stuga. Där finns till och med våtrumsgolv. Vattnets temperatur beror på hur vi blandar det vatten som kokat på gasspisen och glaciärvatten från jokken utanför dörren.Efter en dags ibland tung vandring är jag van vid att svalka och tvätta mig i en strömmande jokk, en fjällsjö eller kanske en naturlig dusch direkt från klippan, som den i Syterstugan. Viterskalets ljumma vatten är en en riktig höjdare!

Inte bara SJ var sena i år, inför årets vandring. Snösmältningen var tre veckor sen, sa man. Vi vandrade mellan Ammarnäs och Hemavan de sista dagarna i juli men på fjället rådde vår. Lövsprickning. Vattenfyllda sluttningar. Svåra vad på platser där man normalt, enligt kännarna, kunnat gå torrskodd över med lågskor. Jokkarna tog dessutom nya fåror där vi gick i dalen mellan Nord- och Sytsyterstopparna. Så vi behövde inte vara törstiga särskilt länge! Och faktiskt - trots den vattenmättade marken och kluriga vad, torra fötter i kängorna! Den sena våren gjorde också att blomprakten blev mitt i prick. Se tidigare inlägg.

Regnet ja, det brukar ju regna i fjällen. Så även denna gång. De första dropparna kände vi när vi pustat ut efter första dagens vandring vid Aigertstugan. Vi gick inte ens in i stugan, då kanske vi hade börjat vackla - för vi skulle ju tälta! Stugor är för veklingar - eller? Vi fortsatte en bit uppför sluttningen och slog ner tältpinnarna invid en jokk, en plats som tidigare tältare använt. På gott och ont. Regndropparna tilltog i styrka så vi åt i tältet. Smatter på tältduken. Vi ligger djupt nedkrupna i sovsäckarna. Maten är uppäten och disken avklarad i rinnande fjällvatten. Krypa ut för tandborstning? Äsch - det hoppar vi över! Klockan var väl inte mer än sju. Men vi somnade. Och sov i tolv timmar. Regnsmatter mot tältduk, trötta ben, frisk luft - se där mirakelkuren för sömnlösa!

Vid nästa tältplats sken solen vid den underbara forsen, men vi fick vi äta inne i tältet igen i alla fall! "Fjällplåga" nummer 2: myggen! Och de var många. Myggnätet som jag burit med mig varje år utan att använda kom nu väl till pass. Men det är svårt att dricka kaffe med myggnät över huvudet. Och svårt att ta kort! Nere i forsen kom de inte åt mig. de små liven, men badet i forsen var kort. Men så uppfriskande!

Regn, mygg. Vid Servestugan efter natt i mygglandet åt vi vår gröt inomhus. Och efter natt i Tärnastugan påföljande dag tog vi båten längs medsjön istället för att vandra en mil med fjällbjörkskog. Och mygg. Den berömda skärgården med de vackra broarna vid södra änden av sjön såg vi ju ändå. Ryktet höll - det var vackert! Lunchen blev lång och njutbar.

Belöningen efter den branta stigningen sen, då vi räknar till 100 och sedan vilar - det går lättare då, blev utsikten. Skärgården från ovan. Och vandringen fram till till Syterstugan blev en kort barnlek. Härligt. Öl, sol och klar sikt mot Norra Sytertoppen, över 1700 m ö h, på stugterassen gjorde stunden där till en av de bästa som Vindelfjällen kunde erbjuda. Vila. Läsa. Snacka fjällsnack med andra vandrare, de vi såg varje dag - de flesta gick ju samma sträcka på samma tid som vi. Blev nästan lite lägerkänsla detta att träffa samma människor varje kväll under enkla boendeformer. Byter man inte böcker med varann så byter man fjällerfarenheter.

Tyst sällskap på avstånd på vandringen var renarna. Till skillnad från fjolårets lämmelår, de små gnagarnas tjattrande roade oss då , i år lyste de med sin frånvaro, så kom det från renarna bara en och annan klämtande skälla när vi mötte dem i Syterpasset. Och helt tyst står fjällsippan där och bara är. Vi kom mitt i blomningen!

Dimma, regn och några solglimtar i svenska fjällen. Vi drog till nordligare breddgrader, norr om polcirkeln, till  Golfströmmens högsommarklimat vid norska kusten!

Det som var och det som kommer

Dagmar, vad har du ställt till med? Stormen lämnade spår, men inte i mitt 2011.

Både Tomas Sjödin och Clara Lidström har varit med i tv-programmet Sommarpratarna, Clara under den senaste säsongen i höstas. Och Tomas Sjödin pratade under julhelgernas i Vinter i P1. Båda delar med sig av sin livssyn på ett underbart sätt. De hyllar vardagen, men med lite olika infallsvinklar. Jag tar lite av båda och håller med.

Jag gillade det Clara sa i Sommar i P1 i somras och som citerades sen i tv-programmet, det om att förverkliga sig själv. Att flytta till Stockholm och springa på Stureplan skulle hon kunna ha gjort, men det skulle ju varit någon annans självförverkligande, inte hennes eget. I stället valde hon att flytta ut på den västerbottniska landsbygden, bilda familj och föra ett hemmabaserat pyssel-liv, något hon fått många blandade reaktioner på. Hon har bland annat deltagit i radions Husmorsskolan.

Gå inte i någon annans fotspår: Bejaka dig själv och välj din egen livsväg!

Och kom ihåg talesättet: "Människan föds som ett original. Men många dör som kopior."

Jag gör som Underbara Clara (Clara Lidströms blogg) och reflekterar över 2011 års vardag, i stort och smått.

Gjorde du något 2011 som du aldrig gjort förut?

Tältade i Sarek. Mer om turen här.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nej

Dog någon som stod dig nära?

Ja, vår katt Eddie. Mer om förlusten här.

Vilka länder besökte du?

Sverige,Sverige, Sverige är fantastiskt!

Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?

Ännu mer framåtanda och jävlar anamma i företaget!

Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?

10 juni: studenten i Arvidsjaur!

Vad var din största framgång 2011?

Min första fältsommar som företagare!

Största misstaget?

Var misstaget att det inte blev några misstag? Och därför färre lärdomar?

Bästa köpet?

Ett par vandringskängor uppdaterade friluftsutrustningen.

Vad spenderade du mest pengar på?

Det blir mest löpande utgifter i mitt liv..., mat o hyra, el och bredband...

Mycket få prylar köps. Desto mer rensas.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Idén och eget initiativ med klassåterträffsinbjudan.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?

"Hide and seek" Imogen Heap. och gitarristen som gjort samma låt: Antoine Dufour, som min yngste son spelade om och om igen på datorn.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare!

Vad önskar du att du gjort mer?

Överöst barnen med uppmuntran och beröm.

Skrivit, bloggat.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Jagat demoner. Tjatat på barnen.

Blev du kär i år?

Ja, mer och mer för varje dag, i min man.

Favoritprogram på TV?

Babel, Sommarpratarna, Skavlan.

Bästa boken du läste i år?

Lasse Bergs Gryning över Kalahari. Fascinerande perspektiv om hur människan blev människa.

Största musikaliska upptäckten?

Jonas Knutsson och Johan Norberg. Deras fantastiska konsert på Gitarrfestivalen. Om konserten här.

Något du önskade dig och fick?

Kärlek.

Något du önskade dig och inte fick?

Att tjäna pengar på dessa: det skrivna ordet!

Ekonomisk trygghet

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?

Ute på inventeringsuppdrag i Hågadalen. Kaffetermos och lunch och fri utsikt. Sen middag med närmaste familjen på nya Stationen!

Blommade på min dag på jobbet, i september: ängsnäva!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Utmanat ännu flera rädslor och inre hinder. Tagit fler risker.

Vad fick dig att må bra?

Naturupplevelser, nära och fjärran!

Alla möten med mina vänner.

Träning.

Vilken kändis var du mest sugen på?

Hans Rosling. Han inger hopp!

Vem saknade du?

Min man, när vi inte var tillsammans.

De bästa nya människorna du träffade?

Vilka var nya? Emilia, Clara, Tore m fl. Härliga människor!

Mest stolt över?

Min son som tog studenten, körkort och flygcertifikat! 90 mil hemifrån.

Uppdraget i Småland.

Typisk småländsk mur.

Högsta önskan just nu?

Att under 2012 förverkliga drömmen om en resa, längre bort.

Vilka drömmar förverkligar DU under 2012?

Grova aspar och andra upptäckter i Aspbo

Göken gal

Lommen ropade

Taltrasten pratade

Häggen blommade

Första midsommarblomstret blommade

Bergssloken sköra ax beundrades

Blodrot blommade

Upplandsledssträcka österut, dock utan charm

Myggen vaknat!

Boplatsen från förr fascinerade

Droppar droppade

Bygdens unga eldsugna och ljudliga

Tält flyttades till mindre ljudlig plats

Vedförråd välfyllt

Vacker grillplats

Smakrik middag

Tillbehör att njuta av

Även granskott, syrligt välsmakande

Stordammens vatten lockade

Troget Trangia gav värme

Elden brann

Glöden glödde

Regndroppar föll på tältduken

Tältet utgjorde nattskydd

Smultronstället Aspbo fick Väl godkänt!

Ett farväl till Sommar

- Vi vill inte bli grillade levande, tycks de ropa.

Gråsuggorna kryper hastigt ut ur hålig-heterna i den lite murkna brädan som ligger på tork vid sidan av elden. Djur-vännerna J och S assisterar i livräddningsarbetet och lyfter varsamt de små liven till en tryggare tillvaro långt från lågorna. Getingarnas envisa besök till läskeflaskan tar de också med ro. Här ska inte vara något dödande!

Äventyren blir både stora och små när vi drar iväg med barnen på camping vid Kallrigafjärden. Ingen sommar utan tält! Vädret är molnigt, men luften härligt sensommarljum. Hemifrån stan meddelas det att regnet öser ner. Men hos oss spricker solen nästan fram men ångrar sig och i stället blåser det upp en frisk vind. Den håller i sig hela natten. Men regndropparna gick att räkna på ena handens fingrar.

På skogsvägen mot vårt mål möter vi en hoppande groda. En fladdrande sorgmantel. Och en del mygg. Men dem blåser vinden bort sen. Och så efter sommarens torka med efterföljande regn: svampen är här! Bärandes på det vi behöver för natten ser vi snart de första snåren av nordens oliver; havtornets bär lyser orange bland de silvergröna, avlånga bladen i de taggiga buskagen. Vårt val av boplats, vid vattnet, är helt omgärdat av dem, längst ut som vi är på en halvö. J och S smakar lite försiktigt på de smakrika C-vitaminbomberna.... Nja, blir nog omdömet att döma av minen när den lite sura smaken når deras smaklökar.

- Titta, vad som fanns i tältpåsen, ropar L plötsligt och tar fram gosedjuren från fjolårets camping, kvarglömda i mörkret och kanske bortglömda. Men ett kärt återseende. När tältet är uppsatt tar L och jag ett dopp. J samlar blommor, S samlar stenar. J och jag slår upp de botaniska fynden i floran. Få se nu, rödkämpar, backglim och malört. Mmm, vad malörten luktar gott när man gnuggar bladen!

...där går en flicka hon samlar på stenar, hon har en miljon...

Skymningen sänker sig och röken från ene-stören sprider annan väldoft i kvällsbrisen, där vi sitter kring flammande lågor. Molntussarnas toppar färgas röda av den nedåtgående solen. Efter tillagad mat på stormköket och frågelekar är det dags för både stora och små att krypa till kojs. Såväl stora barn och små gråsuggor. Och mammor med.

Vi fick också vara med! Härligt att komma ut i ljuset igen! Får vi vara med nästa år igen?

Väl hemma igen avslutar Niklas Rådström årets Sommar i P1 på ett strålande sätt i sitt sökande efter mening. Vemod var ordet. Då får man väl nu luta sig tillbaka och samla sommarskatter som denna ovan. Eller dryga ut sommaren med härliga bad.