mitt kylskåp och jag

här är modig fattig och förvånad poesi Del 2

om att vara två

om lust är energi

hon tycker tid är en illusion

på ljus naturlig familj världen så lätt kul och fin

ha mjuk matfika bra

nyans mellan skumpa och mjölk

hellre ha sex än föda kunskap

välja tal

lite vemod och idiot

jag läser med sommarminne

goda barn möter kallfylla

i vinterregn

fundera från evighet

säga ett ord så...

vilken hemlig ung ganska speciell pojke i sol

men jag är typ gift och vit

du är vacker man

genom plastironi utmärkt söt

måste se

mot öppen kvinna finna

smakas på

han kinesa han älskar grubblar

Läs mer

Bilden: mycket vatten har ännu inte runnit under ny bro i Kvarnbo

jag och mitt kylskåp

här är modig fattig och förvånad poesi

mun vaknar

skön arm

öga gråter

fast häck galen

unik handviskning

be ben resa idag

utanför verklighet

varför vänta

tvättar gammal hög

stark suck

vad ska själen tro

tre val vid blå hinna

död av måndag

dallra naken honung

nej betyda ja

men vågar jag?

Läs mer

Bilden: Druvflädern med sprängfyllda knoppar. Vårtecken i Håga.

Hitta ut!

Hur ska vi få ut folk i naturen?

Det var bara en av frågorna som vi tog oss an i Gysinge på Naturskyddsföreningens guidekurs i helgen. Marknadsföring är en svår nöt att knäcka när det gäller guidning. Soffliggarna förblir soffliggare och de som mött upp på en utannonserad guidning är ofta de redan frälsta....

Så möts jag av ett svar på frågan redan i hallen när jag kommer hem på söndagen: Hittaut.nu

och "Uppsalas genom tiderna bästa och mest detaljerade karta. En karta som är en del av ett unikt hälso-och friskvårdsprojekt!" Att leta punkter ute i naturen, punkter som är försedda med en kod och sedan kunna vinna priser och annat. Olika svårighetsgrad. Spridda över ett stort område i inledningsvis Uppsalas södra och västra delar och med orienteringskartan som underlag.

Nu är kanske alla inte lika stora kartnördar som jag, men genast letade jag upp närmaste punken på kartan och undrade med vilket system jag ska leta upp resten på spännande platser på roligaste sätt. Satsningen är ett ideellt projekt som drivs av orienteringsklubben Linné i samarbete med Uppsala kommun, Landstinget i Uppsala län och Upsala Nya Tidning. Enligt hemsidan startade idén i Huskvarna men har nu spritt sig och platser som Sundsvall, Nacka, Södertälje, Örebro, Karlshamn och Jönköping har också blivit berikade med punkter.

Anta utmaningen: ut och leta punkter i naturen! Och passa på att njuta av våren när du är ute! Min närmaste ligger ett stenkast utanför dörren. Den tar jag idag!

Har inte du fått en karta (i Uppsala) kan du hämta ett ex på Fjällskog.

Och följ med på guidning längs Gottsundastigen med start i Lurbo bro, längst ner i Hågadalen kl 11 den 1/5. Då tar vi minst två punkter till. Utsikt lovas från Predikstolen!!

Gör så att blommorna blommar!

- Vad sa du att du skulle göra, sa du? Faga? Vad är det?

Frågan är befogad. Faga är ett lokalt begrepp för den räfsning man förr gjorde på ängen, oftast den med träd, den s k lövängen. Hela byn samlades på våren, ungefär då vitsippan stod i blom, för att göra vårfint. Man räfsade undan nedblåsta kvistar och grenar och gamla löv för att öka den kommande höskörden. Innan djuren släpptes in för bete slog man ängarna och backarna med lie. Detta skedde på sensommaren. Ett hårt arbete, får man förmoda, men som bara ligger några generationer bakåt i tiden.

Djur och människa i samspel, ett vackert sådant! För det är bland annat detta samspel, med bete och slåtter, som skapat våra blommande och älskade ängar och backar i öppna landskap. Utan djur och människa skulle de inte finnas!

Men nu ser ju djurhållningen som bekant lite annorlunda ut. Djuren betar på vallar, om de ens får gå ute, och föds upp på kraftfoder. Backar och ängar växer igen. Blommorna försvinner. Fjärilarna som gillar dessa blommor försvinner också. Men det finns hopp! Du kan själv göra en insats!

Har du en egen tomt eller en sommarstuga? Spara på gräsklipparen i sommar, gör en del av tomten till en äng! Välj ut en lämplig plats med lagom sol och fuktighet. Räfsa på våren, låt gräset växa under sommaren och slå det sedan med lie när det lider mot höst, och blommorna satt frö. Räfsa ihop det slagna gräset, ge det till någon som behöver hö, eller bränn det på lämplig plats. Om det är ont om blommor från början kan du samla frön från vilda blommor i närheten, bättre med det lokala! Sedan är det uthållighet som krävs: det blir ingen blommande äng på en gång. Det kan ta flera år, allt efter markens förutsättningar. Det du vinner är blommande blommor och fladdrande fjärilar - vilda grannar helt enkelt! Läs mer här.

På Gräsö, bilden, finns extra goda förutsättningar för rika blomster; där det finns kalk i backen trivs orkidéerna extra bra. Snart står här Adam och Eva i stolt blomning! Räfsningen är hårt arbete även för en tränad kropp, blåsor i händerna och mörbultad rygg ömmar, men det blir väldigt fint att njuta av i sommar!

... för jag har ju städat bort snön.

När människan möter ett hinder

Klafs! Klafs! Leden slingrar sig genom vårvinterskogen. Vi har klivit i flera decimeter djup snö - i andra halvan av april i Uppland! Det är klart att det då blir blött på sina ställen. Roslagsleden i storslagen barrskog norr om Åkersberga är platsen för söndagens vandring. Men så här blött! Vattendränkt spång och flera decimeter djup översvämning.

Foto: Anders Östlin

Att vända? Aldrig. Är jag ett sådant unikum som helt resolut då tar av mig kängor och byxor och vadar genom vattenmassorna? Vet inte. Det får andra avgöra. Kanske är det vinterbaden som satt sina spår i mitt målmedvetna psyke. Jag vill utforska, upptäcka, möta utmaningar. Så där lagom i alla fall, så det pirrar av eufori före eller efter. Som det gjorde efter ett vårvintervad på Roslagsleden till exempel! Det där var väl inget!

Efter en knapp kilometer mådde fötterna gott i de torra kängorna, men det var ändå skönt att nå Oppsjön med ett idylliskt torp att vila benen vid. Solig förstutrapp och syrénbersån intill stod och förberedde sig för den kommande prakten om en månad. Här hade de haft det gott, torparna! Det hade vi med. Tystnaden och friden var intensiv och lunchen avnjöts i frånvaro av flygbuller från skyn. Den här platsen missade de två vandrande damerna vi hade mött tidigare men som hade låtit sig avskräckas av mängden vatten att forcera. Annars var det mest motionärer som rörde sig i skogen kring Domarudden en solig vårsöndag i april.

Här hade de det gott, torparna. Vi vandrare också.

Första vitsippan spred sin skönhet. Första sorgmanteln fladdrade. Första riktigt blå backen av blåsippor i solgasset. Vi startade redan före klockan 10 och satsade på en heldag på denna för oss outforskade led. Tolv soliga kilometer blev det, med en fin vandringsguide som inspiration och karthjälp (finns att köpa i handeln). Det var helt enkelt det bästa sättet att njuta av en flygfritt luftrum över Sverige! Tyst skog, fri från mänskligt buller. I ljudmattan inne i stan skulle man ju inte hört någon skillnad. Hur möter alla strandade flygresenärer ett hinder? Hur påverkar hindret dem som människor? Det är klart att de måste vara arga och frustrerade. Men egentligen - har inte ett askmoln från en isländsk vulkan och dess konsekvenser något att lära oss? Att vi människor ödmjukt måste lägga oss när naturens egna krafter ryter till. De som drabbas får ett annorlunda, och kanske oförglömligt äventyr, vem vet.

När människan möter ett hinder, möter hon sig själv.

Och vi var ett äventyr rikare.

Om jag var en fågel...

Foto: Wikmedia Commons

... skulle jag flyga vart jag vill.

Ni människor tror att ni behärskar luftrummet ni med, men det gör ni inte! Vi fåglar flyger trots vulkanutbrott, mycket närmare marken än era stålvingade monster som mullrar så förfärligt och gör det svårt att andas.... Vi har vingar att flaxa med, inga jetmotorer som förstörs av lite vulkanaska... Vi flyger långt och kort, en del kan flyga ända till Nya Zeeland över vintern.

Själv är jag bara en liten talgoxe som letar bostad. Har hört att det ska finnas fina holkar i Vasaparken i Uppsala med fina mönster på som barn har målat. En holk låter trevligt, jag har letat länge nog efter ett bra hål i något träd men alla var upptagna. Hmm, ska det var mot norr eller mot söder? Vad är bäst, undrar jag. Måste fråga någon om råd. Jag undrar om det finns någon holk på en björk, jag gillar björkens sus i nyutsprungna löv, och det skulle säkert mina barn också tycka om. När äggen kläcks. Fast först måste jag hitta en tjusig hanne förstås.

Tit-tut, tit-tut.

Hör du mig, du där borta med tjusigt gult bröst?

Vision om fysisk aktivitet

Blåsipporna nickade i takt med stegen. Talgoxens pipande lät som ett-två, ett-två. Kvarnboforsen gjorde vågen. Solens strålar gav värmeenergi och fart framåt. Vinden skjutsade på i ryggen. De splitternya sulorna gav steget extra svikt.

Den blev sen i år, premiärturen på löprundan. Benen protesterade inte allt för högljutt. Lungorna hängde med. Och lagom antal droppar trängde fram i pannan. Och bara stopp för dokumentation av våren, som manifesterades i forsens eviga brus och sippornas växtkraft.

Hur långt jag sprang? Hur fort jag sprang? Hur länge jag var ute? Vet ej. Siffror o sånt bryr jag mig inte så mycket om. Springer utan lurar, utan pulsmätare. Lyssnar hellre på våren. Njuter ordentligt om jag är i riktigt bra form. När det gäller träning tycker jag lagom är bäst. Har genom alla år klarat mig från skador, trots flera långlopp. För mycket skämmer allt. Man behöver ju inte ens springa för att hålla formen. Snabba, lagom långa promenader räcker gott för att hjärtat ska få jobba och på så sätt skaffa sig en billig sjukförsäkring och större chans till ett friskt, långt liv.

Jag leker ibland med tanken: Vad skulle hända om alla med rimligt avstånd till jobb och skola skulle gå eller cykla? Då skulle vi:

• få två egna fria tankestunder varje dag
• väva in motionen i vardagen och inte behöva åka extra till träningslokal lika ofta
• hålla oss friskare genom mer tid ute och mer rörelse
• få mindre trängsel av bilar
• renare luft
• gladare människor (ja, kanske nya vänner!)
• bättre koncentration på jobbet/i skolan
• mindre belastning på sjukvården
• mer tid för barnen

Sämre tider dock för läkemedel, bilar och jymmen, men vinsterna skulle noga väga över, totalt sett. Tror jag i alla fall.

Skogsliv vid...

...Walden, förstås! Eller Walden Pond, Massachusets, USA, där Henry David Thoreau satt på 1800-talet och betraktade världen och filosoferade över samhället och människan. Som sedan blev hans berömda bok.

Han är het igen, eremiten! Du är helt enkelt väldigt trendig, syster Sofie, vare sig du vill eller inte! I alla fall om man ska tro senaste numret av Turist, STF:s eminenta medlemstidning. Och det ska man väl.

Mats Ottoson har gjort det igen, bidragit med ett enastående nedslag någonstans i Sverige. Ofta med otroligt sensuella akvareller. Och ibland med sin fru Åsa. Denna gång om ett drygt dygns s k "informationsfasta" som eremit på en ö i Hjälmaren. Skulle du klara det? Vara utan dator, mobil, radio, ja t o m böcker under en hel dag på en öde ö? Eller skulle du få panik efter fem minuter? Måste säga att för egen del lockar det. Jag är övertygad om att det skulle göra alla gott att verkligen få lära känna sig själv, ja, alla demonerna också och få känna andetagen. In och ut, som Mats skriver. Det finns dyra alternativ på flera tusen i små eremithyddor, men tält och mat och det allra nödvändigaste skulle räcka gott. Tända en eld. Utforska ön. Dricka kaffe. Bada naken, självklart! Gömma undan klockan. Kolla in öns eventuella invånare. Några bevingade vänner som sällskap? Några vackra blommor - vilka? Kanske skriva en rad med papper och penna.

Det enklaste är många gånger det svåraste. Att möta sig själv. Har man ingen öde ö att åka till kan en lightversion vara att stänga av. Och då menar jag allt: radio, tv, mobil, dator, Ipod och allt annat som bidrar till vår allt mer styckade tid (Mats uttryck). Gör din egen mediafasta och bli din egen eremit ett dygn hemmavid! Vågar du?

Tankar om tid

Nu brusar det ordentligt i Kvarnbo. Stocken syns inte längre! Och så står den där stolt. I år igen. Blåsippan alltså. Och blommar, men bara för den som hinner stanna upp och se den, kanske t o m betrakta den. Svårt att hinna kanske mellan heltidsjobb, gymnastik för dottern, fotboll för sonen och stormarknadens inköp. Hinner du? Hinner jag?

Med moderna namn på ålderdomligt beteende, medveten närvaro eller mindfulness, uppenbaras de små detaljerna omkring oss i nuet. Inte sen. Utan här, nu. Där är ju blåsten. Där prasslar fjolårslöven. Och där ligger katten på stolsdynan i trevande vårsol och slickar sin yviga svans. Någon eldar, lukten tränger in i näsborrarna. Grannen vårstädar förråden och sopar fram balkongmöblerna bland damm och bråte.

Vad driver oss i jakten i vardagen? Vi jagar hit och dit. Mot vad? Till semestern? Hur kan vi dra ner på takten? Måste vi jobba heltid? Är det en naturlag? Gör vi det för att ha råd att renovera köket? Och hur kommer barnen in? Vem frågar dem om de vill ha det? Vill de ha en ny spelkonsol till tv-spelet eller mer tid med mamma och pappa?

Vad jagar du?

Du lindar av olvon...

"Du lindar av olvon en midsommarkrans

och hänger den om ditt hår

du skrattar åt mångubbens benvita glans

som högt över tallen står..."

Finns det något vackrare än olvonbusken i blom?

Men den klasen av vita små blommor i mitten och med falska (!) kantblommor får vi vänta på till i början av juni. Nu sitter ibland de blanka röda bären från i fjol kvar på grenen, de som fåglarna inte kalasat på under vintern (konstigt, det har ju varit så ont om mat!). Och tvillingknopparna sväller på grenen intill.

I slånbusken i Hågadalen visade rödhaken upp sitt röda bröst. I skyn svirrade lärkan. Första gräsblåset. Första besöket vid vårladan. Med kaffe. Första vårcykelturen. Första asfalten sopad ren från grus. Första inoljningen av cykelkedjan. Första av allt.

Vad blir ditt första idag?

Himmelskt hav

Is och snö så långt ögat når

Havtornet frodas där landhöjning råder

Sprängfyllda små knoppar

Långt till höstens orange bär

Havskontakt

Hällar

Himmel

Vågor dröjer

Men solen flödar

Påskharens spår i snön

Och älgen har betat här och var

Sädesärla, gulsparv och tofsvipa - helgens vårtecken

Lågan flammar igen

Härlig hetta mot husväggen

Flugor surrar och första fjärilen fladdrar

Och där rinner vintern bort i diket