Glädje, vår, nyår, tack och... islandshästar

Frusen glädje... (inte bara namnet på en amerikansk glass på 80-talet)

FN har utsett denna dag, den 20 mars, till internationella glädjedagen. Vad är nu det för stolleprov? FN av alla? Ska de verkligen hålla på med sånt?
Ja, i vilket fall. En utgångspunkt för detta blogginlägg.
Alltid något att fästa uppmärksamheten på under dagen. Glädje behöver vi verkligen i denna bistra tid. Vad gläds jag åt? Nästan samma som vad man är tacksam över. Söndagens gudstjänst i radio hade temat Tacksamhetens kraft, idag på Palmsöndagen. Härlig afrikansk musik! Men det är väl ingen som håller reda på Palmsöndagar i vårt sekulariserade land, där påsk numera betyder skollov, godis och gula påskfjädrar. Och den enda uppståndelsen som sker är väl då påskäggen hittas under stora glädjerop.

Men det är ju även Vårdagjämningen, eller Första vårdagen, som man översatt från engelskan på Googles startsida. First day of spring, nja, jag tycker nog att vi haft vår ett tag. Ut och leta vårtecken!
Vårdagjämningen sammanfaller med det persiska nyåret, noruz. Gott nytt år!
Att det även är islandshästens dag idag, visste jag inte. Har alla dagar numera ett tema?

Just ja, glädje då.
Jag blev glad över de små nickande blåsipporna, som stod och trampade i kylan, nedkylda efter gårdagens snöfall.
Jag blev glad över mina fantastiska limpor. Brödbak. Att skapa!

Jag skrattade högt åt dagens Public Service i radions Godmorgon världen.
Och jag fick höra två hela takter av Sofia Karlsson i Kulturoasen, där hon hade konsert för utsålda hus. Jag hade vägarna förbi på min vårteckenpromenad men salen var knökfull så jag fick inte komma in.
Och glädje över vårens ljud: hackspettens trummande, blåmesens tjirpande, talgoxens tittut och grönfinkens sträva entoniga ton följt av tjatter.
Apropå djur, vem kan väl motstå glädjen i att vakna med en katt intill på kudden...

När det gäller tacksamheten då så tänker jag på Maslows berömda trappa:

Från Lätt att lära.com

 Jodå, jag har en varm säng. Tack, tack.
Och mat likaså.
Trappsteg 2, ja, jag känner mig trygg: trygg ute, trygg inne, och ja, även inre trygghet. Tack.
På trean hittar jag vännerna och kollegerna. Och familjen. Tack för alla dem.
Nivå 4, bekräftelse och identitet. Jag har dem. Gläds och känner innerlig tacksamhet.
Och faktiskt, även på femman kan jag känna igen mig. Jag vågar drömma och kan förverkliga dem och mig själv. Och erövra Kunskapen.
Självförverkligande? Ja, det är frågan. Varje människas strävan. eller borde vara. Att göra det man brinner för, är bra på och som kan glädja andra. Jobbar på det. Kräver mod.

Lycka, glädje, tack, vår på denna dag.
Men inte enda islandshäst såg jag. Eller var det en sån jag såg i Håga?

Naturens skönhet - en källa till glädje: spåtistelfrö

Annan källa till skaparglädje: denna blogg.

LÅNG vinters FÄRD mot vår - SKRIDSKO

Det är något alldeles särskilt med att åka långfärdsskridskor. Och det är något alldeles extra med färd i mars. I vårsol.

Det som gör skridskoåkning på sjöar vintertid speciellt är förstås dels den korta säsongen, dels att is och andra väderförhållanden varierar så. Från dag till dag. Från sjö till sjö. Och som under lördagen: från förmiddag till eftermiddag.

Få se nu, efter säsongens turer på Erken, Lommaren, Ekoln respektive Trehörningen steg vi i lördagens flödande solljus ut på Stordammens plogade bana. Tips på nätet att här i Österbybruk var det fint. Frivilliga krafter i form av lokal badförening gjorde detta möjligt - dessa krafter tackar vi å det varmaste. Tyvärr hade vi inga kontanter att lägga på avsedd plats vid strandkanten, som ett ekonmiskt bidrag till arbetet. Jag gör reklam så här i stället.

Banan runt var nio km, upplyste oss en  åkare som vi mötte när vi spänt på oss skridskorna. Och vilka härliga nio kilometer. Tämligen jämn is. Svag vind. Lite folk. Härliga strandhugg för fika och lunch. Hej till andra glada på isen. Det gäller att passa på, så vi körde tre varv. Sista varvet med stopp för långlunch på liten ö, med liten stuga, litet rökeri och liten brygga. För oss att avguda solen vid. Solen satte färg både på kinderna och livet. Att salladsinnehållet från buffén på Ica i Österby låg på botten i ryggsäcken var väl inget att hetsa upp sig över.

Det var tur att vi sen hade bara ett halvt varv kvar, för solen värmde även isen och förvandlade den till lös, svårgenomtränglig sockermassa, omöjlig att ta några skär i. Det blev till att staka sig fram med stavarna.

Det blev svettigt i mål. Skridskoisar i mars är minst sagt flexibla, det blev vi tydligt varse. Klädsel bör nu också ändras: från vinterutrustning i flera lager till tunt vårmode!

Nygamla röster ska sjunga på Kvinnodagen

Fortsätter att här citera Jonas Himmelstrands viktiga sanningssägare, boken: Att följa sitt hjärta - i jantelagens Sverige. Passar särskilt bra idag på den internationella Kvinnodagen.

"Jag hörde en gång en sovjetrysk anekdot som löd ungefär så här:
'Den ryske astronomiprofessorn talade stolt inför de församlade ryssarna om framtidens möjligheter med det ryska rymdprogrammet: - Kamrater, snart kommer vi alla att kunna fara till månen och Mars och många andra planeter. Åhörarna lyssnade andäktigt. Till sist reste sig en man upp och frågade professorn: - Kamrat, när kan vi resa till Wien?'

Tyvärr kan man göra en svensk variant av samma anekdot:
Statsministern talar stolt inför de församlade svenskarna om framtiden och om Sveriges världsledande jämstsällhetsarbete: 'Ärade medborgare, det dröjer inte länge förrän kvinnor i samma utsträckning som män kommer att vara styrelseledamöter, verkställande direktörer, professorer, generaldirektörer och statsministrar. Det finns inga gränser för vad morgondagens kvinnor kommer att kunna göra. De församlade svenskarna lyssnade andäktigt. Till sist reser sig en ung kvinna och frågar: 'Fru statsminister, när får vi vara hemma och ta hand om våra barn?' "

Så är det i Sverige 2016. Valfrihet? Nej. Alla måste stöpas i samma mall, annars straffas du.

Jämställdhet - den nya statsreligionen i Sverige!
Och den som inte håller med göre sig icke besvär att yttra sig. Jo, jag.

Haiku e kul

Som ett frö på väg
lyssnar jag till sanningen.
Frusen å spelar

Det som göms i snö
ordet, hjärtat, musiken.
Nu fredagseftermiddag

Grått, grått i skymning
Helgen stundar, förväntan
Tar mig härifrån