Reseanteckningar

I liggvagnens kupé flyter snacket lekande lätt. I alla fall innan vi bäddat.
Det gör det inte i bussen senare på väg hem. Där är var och en innesluten i sin egen skärmiga värld.
Jag tände då läslampan och läste min bok.
I liggvagnen på väg hem kan man inte lämna skärmen ens i sömnen. Den står där uppfälld, en decimeter från den sovande unga kvinnans ansikte när jag lämnar kupén i ottan.

I Öjebyn föddes Daniel Solander, Linnélärjunge, och han har sedan år 2000 en park uppkallad efter sig där. Innesluten bland de vackra kyrkobostäderna i den anrika kyrkstaden låg den. Nu var allt utom den slipade granitstenen snötäckt. Den klotrunda stenen symboliserade jordklotet och med platser markerade där Solander varit och botaniserat. Han var den förste svensk att stiga i land på den australiska kontinenten. Och Botany Bay där down under är uppkallad efter denne vetenskapsman. Men hur var det nu med ryktena kring hans far? Är han prästson som böckerna uppger eller kan ryktet vara sant att han kunde vara son till självaste Linné som passerade här på sin Lapplandsresa 1732? Parken lever upp till sommaren, får man anta. I alla fall enligt Solanderföreningens hemsida.

Foto: Solanderföreningen

Musiken flödar på Framnäs folkhögskola! I studion. I datorn. I replokalerna. En stämma fylls ute på isen. Vilken underbar kreativ miljö. Här lever du som fisken i vattnet, Kevin!

En enkel plan om en nypa kvällsluft vid Piteälvens strand, eller snarare på isen, leder snart till stor tillströmning från skolans elever. Anledning: det mäktiga norrskenet på tisdagkvällen! Vad fint att vi fick den upplevelsen ihop!

Det är ett stilla Uppsala jag återvänder till i ottan. Men först bytte jag från buss till tåg i Umeå. Och vid Östra station. Vilken förvandling den staden gått igenom på de 23 år som gått sedan jag lämnade den. "Umeå vill mer", låter det. Men vad? Vissa invånare tycker att staden har förlorat sin själ. Östra var ödslig. Det är den tydligen hela tiden, sa mitt kupésällskap sen. Jag vill vandra stadens gator igen och se hur allt förvandlats. Till och med "Apberget" hade tydligen rivits fick jag veta, det mest centrala i stan, där man satt och hängde, åt glass och spanade på folk.

Tiderna förändras och det är ibland svårt att hänga med. Det är samma sak att stiga av tåget i Uppsala. Modernt, modernt, polerad yta, men hur mår människorna?

Hjulen på medresenärs resväska slamrar mot perrongen.
De första människorna rör sig genom stadens tysta gator. På cykel. I bil.
Klockan i Domkyrkan slår kvart i sex när jag stretar uppför Slottsbacken med väskan på cykeln.
I Engelska parken hör jag vårens första bofink.
Buss, buss, tåg, cykel. Sammanfattningsvis en väldigt klimatvänlig resa.
Och otroligt nog - SJ var inte försenad en enda minut.

Jag kryper ner mellan lakanen och somnar om. Saga lägger sig intill mig. Förstås. Mmm.

Snart är de här alla tre! Men först lite bakslag. Som det brukar vara.

Noterat i naturen och annorstädes

Jag noterar att

- blåsippan blommar
- tofsvipan har anlänt
- första nässelfjärilen fladdrar i solen
- sånglärkan har stämt upp sin första drill
- ringduvan har börjat uppmana: "Så kom då nån gång..."
- SMHI har för första gången i år varnat för gräsbrandsrisk i södra Sverige

Jag noterar även att

- skärmtiden för barn och unga utgör en skrämmande hög andel av deras vakna tid
- "bra fart på konsumtionen" beskrivs på tidningars ekonomisidor som en bra nyhet. När det är tvärtom. Det håller inte, i längden.
- IS fortsätter sin härjningar, nu senaste skövlar men gamla kulturskatter
- Biotopia har haft sitt första vetenskapscafé! Om forskning kring små barn. Mer sånt!
- film om den katastrofala miljöförstöringen i Kina (i tillväxtens spår) har stoppats av myndigheter i landet. Jag har inte sett den ännu.
- Saudi-avtalet inte förlängs. Sunt förnuft och mänskliga rättigheter har segrat


Vi behöver samla alla positiva vårtecken för att orka ta oss igenom det så ofta tunga nyhetsflödet!

Jo, lagom är bäst!

Att träna tills man spyr.
Att springa tio mil i veckan.
Att köra Vasaloppet otränad.

Fullkomligt vansinne - det säger väl sunt förnuft! Men med dagens hets på sociala medier att posta sin träning och tävla med andra har det blivit status. Har man inte tappat proportionerna? När övergår sund motion till osund träningshets? Finns det en magisk gräns? Det frågar sig tisdagens Kropp och själ i radions P1. Undersökningar visar att människor med extremt stor träningsmängd riskerar att dö i förtid precis som de som inte rör sig alls. Kroppen hinner helt enkelt inte återhämta sig; detta gäller särskilt de som uppnått den gyllene åldern över 50. Vad hände med lagom?

Jag emotser uppsvinget av den vanliga, hälsosamma promenaden. Gym-trenden har kanske nått sin kulmen? Hoppas det. Att på en solig vårdag ta sig i bil till ett gym för att promenera på ett löpband - det kallar jag vansinne.

Jag vurmar för Lagom är bäst och den heliga Vardagsmotionen. Att gå eller cykla till jobbet. Men även att ute på promenaden hinna sitta ner och bara ta in sinnesintrycken.

Jodå, jag har också sprungit långt, till och med Marathon, något jag är oerhört stolt över. Det som jag har kvar från de prestationerna rör sig framför allt på det mentala planet, att klara det omöjliga. Några fysiska men har jag inte. Och jag har aldrig tränat så hårt att jag spytt.

Radioprogrammet Kropp och själ frågar vad som hände med grundtanken som Friskis och Svettis startade med 1978: att träning ska vara rolig, att man ska bli glad. Idag gäller tydligt måltänk, något som är bland de första frågorna man får av sin personliga tränare.

Jag gillar inte tävling. Jag fokuserar på upplevelsen. Jag gillar inte prylhetsen. Jag lyssnar på fågelsång utan lurar när jag springer, men jag har full förståelse för att glad musik lyfter en i löpsteget. Jag postar inte min träning på sociala medier men skriver gärna om mitt tänk så här, typ En sund själ i en sund kropp. Jag gillar aktiva semestrar med vandring och cykling. Vandring låter mer coolt än promenad, men låt vandringen ta plats även i vardagen. En stenig skogsstig - och vips blir promenaden en äventyrlig vandringsstig. I min värld.

Kropp och själ avslutar med ett talande exempel på samhällsutvecklingen: i bibliotekets tidigare lokaler i förorten ligger nu gymmet. Och det har öppet hela natten.

Vi behöver båda två: både böcker och träning. Men träning i lagom mängd. Och sunt förnuft. Och återhämtning.