http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser: april 2018

fredag 20 april 2018

Ur vårlig synvinkel


Det är vår! Ja, sommartemperaturer innan man fattar hur det gått till.
Ny vår, med nya marknära perspektiv.


Jag räfsar i det som egentligen är en gräsmatta...
Gör en massa fynd:

Små blad som sen blir...
...blåsuga
Små tandade blad som sen blir...


...prästkrage.


Små, nu lite ludna blad som sen blir...

... vackra ängsvädden.
Nej, dem klipper du väl inte ner, älskling? Där måste vår äng placeras! Njuta av blomprakt utan att göra just ingenting! Just det, inte klippa!

Jag skriver mer på bloggen om att göra en egen äng här.

Och Naturskyddsföreningen har fler tips om hur du kan bjuda in dina Vilda grannar nära dig. Och så gynna mångfalden.

Och där smälter den sista snöfläcken bort i skuggigaste delen av tomten, den 19 april var det adjö.



 Och Lommaren gör sin årliga ansiktsyftning:

där flyter sist isen bort samma dag och förintas...
Det blev en skridskosäsong från jul till påsk i år! Välkommen tillbaka!

Nu snart dags att bada!

När komposten vaknat för året, jag har kört grepen i den några varv och jag lägger handen på den, känner värmen, då vet jag att jag alltid längtat efter att bli innehavare av en ångande kompost. Lycka! Kretslopp! Närproducerad näring till det som kanske blir något ätbart i jorden. Får se om vi lyckas.



Bättre näring finns inte, har jag hört.
Må allt spira! Jag är med. Jag väntar. Och tar del. 

måndag 9 april 2018

Hälsa på recept


Hälsa på recept stavas m-o-t-i-o-n

Vårlöpning
Mössa och vantar av, +10°C
Gulsparv räknar mina steg, men slutar vid sju
Jag springer vidare
Hackspetten trummar, men mina steg kan inte hålla hans frenetiska takt
Snön krasar
Strumporna blir blöta
Men torr asfalt på vägen
Gratis medicin - ja, mirakelpiller helt enkelt
Allt enligt boken Hälsa på recept av Anders Hansen och Carl Johan Sundberg

Hälsa på recept : träna smartare, må bättre, lev längre


Jag springer mig "evigt ung", ja nästan i alla fall
Mitokondrier, telomerer och antioxidanter - allt bidrar rörelse med och dessa gör cellen och därmed kroppen vital
Förebygger demens - mycket bra att veta, jag har arvet emot mig
Sen efter löpning: stretching, armhävningar, yoga och meditation. Helst
Vill hitta vanan i alla fall

Målet 45 minuters löpning var tredje dag
Och så ska jag göra Cooper-testet. Hur långt kommer jag på 12 minuters löpning?
Bra mått på min status.

Att röra på sig - en investering för livet

Natur på recept är också en riktig höjdare, kanske en valfråga??
Vilket parti kommer driva den frågan, nu när vården tycks krackelera både här och där.
Genom att springa vill jag så långt det är möjligt hålla mig borta från vården.

fredag 6 april 2018

Snörstumpsfilosofi

Drömmar om något mer...

Som många andra så här års drömmer jag. Om att odla.
Och med ny lantligare bostad kan det i år bli lite skit under naglarna....

Jag blev så barnsligt glad av odlingstemat vi hade på Biotopia tidigare och de små blomsterkrassefrön jag drev upp till prakt på balkongen. Inspirerad köpte jag boken Rätt ur jorden av Bella Linde och Lena Granefeldt, som vi då sålde på museet.


Nu plockar jag fram boken och läser på. Var börjar man, hur och när? Och med vad?
Jag gillar bokens inriktning på globalt tänk genom att tänka lokalt.
500 kvadratmeter, menar författarna, är den yta som krävs för att en tvåbarnsfamilj ska kunna vara självförsörjande med grönsaker under hela året. Fascinerande.

Jag bläddrar lite fram och tillbaka och landar på ordet omställning. Sist i boken en liten reflektion om en snörstump. Och jag känner så väl igen mig själv. En själsfrände! Detta är en bok som talar till mig!:

"Efter vårt senaste midsommarfirande skulle jag göra mig av med den förtorkade stången som låg och skräpade på gräsmattan. Första tanken var att slänga den på nästa års valborgseld, där den sedermera skulle gå upp i rök. Men sedan såg jag en snörstump sticka fram mellan de bruna björklöven, ett snöre som var särskilt införskaffat för ändamålet. Det innebar att kostnaden för snöret bestod av dels pengar för inköp och bensin, dels belastning på miljön. Plötsligt började jag fundera på vem som en gång hade tillverkat snöret, hur lång tid det hade tagit och var det hade skett liksom på vilket sätt och hur långt detta snöre hade transporterats för att slutligen landa i min butik. Att jag dessutom lagt tid på att först arbeta och tjäna in pengar till snöret, samt ägnat ett halvtimme åt att åka och handla något som sedan skulle brännas kändes plötsligt absurt.

Så stod jag där och virade snöre. Det tog en kvart, sedan hade jag i min hand ett rejält snörnystan av god kvalitet. Alltmedan jag själv fått utrymme att andas och tänka hela tankar. Och när jag framåt sensommaren behövde något att binda upp tomaterna i växthuset visste jag precis var jag skulle leta."
(Bella Linde ur Rätt ur jorden)

Det här är ju självklara saker för den äldre generationen. Nu kommer tankarna tillbaka. Och jag sträcker stolt på ryggen:

Nej, inte skräp. Hos mig är detta resurser.
Hur många minuter arbetstid motsvarar dessa varor? 



onsdag 4 april 2018

Citerat



"Vad är din sorg?"

Den frågan hade Lill-Babs fått av någon i ett samarbete, var det Lars Forsell?, berättar hon ömt i Martin Wicklins intervju i Söndagsintervjun från maj 2017.
En viktig fråga, som kan vara språngbrädan till en intressant diskussion och vänskap. Om man vågar ställa den förstås och lyssna in svaret.
För det är bara med riktigt nära vänner jag pratar om de riktigt viktiga ämnena.
Lustigt nog lyssnade jag på denna intervju för första gången i förra veckan.
Och nu har den folkkära artisten gått bort

Jag var väl ingen stor fan av Lill-Babs, men har sett henne på scen, och nu senast i Bonusfamiljen.

Andra ord jag skrivit ner i min lilla anteckningsbok.
Här är en snygg liknelse jag plockade upp från Lucia Berlins eminenta novellsamling Handbok för städerskor, från novellen Sorg (titeln passar ju bra efter det ovan):

"Folk som var nöjda och belåtna med varann pratade lika lite som de som var bräddfyllda av förakt och leda, det vara bara rytmen i talet som skilde sig åt: loja tennisslag fram och tillbaka eller snabba tag med flugsmällan."

Och så lyssnade jag nyligen på Jenny Jägerfeldt, med i samma radioprogramserie som Lill-Babs Söndagsintervjun.
Blev sugen på att läsa hennes prisade ungdomsbok Här ligger jag och blöder.

Hon pratade bl a om att våga lita på sin egen litterära röst.
Vilken är min?
Kan jag få utlopp för den på mina 60 naturvårdsskyltar jag skriver?
Eller ska jag skriva en bok för att ta reda på det?

Och om diagnoser i vår värld. De stora grupperna utvecklar just sådana beteenden, menar Jenny.
Man förlägger problemet på individen i stället för på strukturerna i samhället:
Om du inte är frisk så är det ditt eget fel!, tycks samhället säga.

Annat sjukt i samhället, just på på DN Åsikt, om äldrevården.

Men naturen då, hittar jag det friska där? Värvärma - var är du?
Vårblomster, kom nu!

Jag längtar ut till blommorna... Till backskärvfröet  m fl