Det blir aldrig som man tänkt sig, Del 2

Som nya!

Fast samtidigt de gamla ingådda!

Före rekond - lös framdel av sula! 

De kom igår efter en rekond-vända i södra Tyskland. Hos Meindls fabrik.

Kängorna! Med ny sulkassett (jag har lärt mig ett nytt ord). 

Med bifogad liten folder Meindl Kängvård. Nu ska här göras rätt för att mina gamla trotjänare ska få leva minst lika länge till! Tack vare Meindls erbjudande om sulkassett-byte efter fadäsen på sensommaren i fjällen, här, så kan jag nu vandra vidare genom livet på nya, ljusa äventyr. 

Helt ny sula...

Men samma skinn. 

Har du ett par Meindl-kängor? 

Har sulan lossnat eller är sulan och gummit sprucket?

Här kan du få hjälp!

Nej, det är inte helt gratis. Jag betalade 1300 kr, inkl transporten. 

Det blir aldrig som man tänkt sig eller Vandring med silverkant

I fjol var vi stugvärdar. Då får man gratisnätter på STF fjällstugor under nästkommande säsong, dvs i år.

Det ville vi ju utnyttja. Sagt och gjort.

Redan i januari skissade vi på en veckovandring, från Grövelsjön i Dalarna i söder till Ramundberget i Härjedalen i norr. Genom steniga Rogens naturreservat. Och genom Töfsingdalens nationalpark. Inte många leder går här men i östra delen gick en led, kunde jag se på fjällkartan jag köpte tidigt. Och alla nationalparker vill vi ju besöka. 

Välkomna, sa herr Linné!

Vi tog tåg och buss, till Grövelsjöns fjällstation. Avnjöt en excellent måltid där och gav oss iväg morgonen därpå. I strålande solsken. Uppåt, mot Svealands högsta topp: Storvätteshågna, 1204 m ö h. Njöt av förmiddagskaffe vid Fosksjöarna innan det steg brant uppåt. 

Ja, helt lika på fjället...

Då hände det.

Inom loppet av några minuter lossnade framdelen på båda sulorna på mina kängor. Nu är det kris, tänkte jag, men sa inget till min medvandrare först för att inte förstöra stämningen där på toppen med underbar utsikt. Katastrof redan första halvan av första dagen  - och vi som skulle vandra i sex dagar!

- Nej, jag vänder inte! Jag är envis!

När första chocken lagt sig drog Håkan loss ett packsnöre från ryggsäcken och knöt om den värst drabbade. Och vi trampade vidare nerför och jag lyfte fötterna både pga all sten och även för att inte snava på lösa sulor. Inte konstigt jag fick ont i varenda lårmuskel sen. Mot första etappmålet: Spångkojan, vid Storån. Glädjen att komma fram till vår bokade stuga (länsstyrelsen förvaltar) knappa in koden vi fått och komma in i denna mysiga, välutrustade skogsstuga gjorde att i alla fall jag för en stund glömde vårt stora Bekymmer i alla fall tillfälligt. Ett svalt bad med tvål nere i Storån och man var en ny människa. Solen värmde. Och maten smakade himmelskt, som den alltid gör i fjällen. 

- Och titta! Där ligger en rulle med eltejp! Perfekt lösning till Bekymret. 

Vi fick t o m sällskap där på stugplatsen, av två tyskar, de låg i den öppna raststugan som är gratis, med britsar. Vår stuga visade sid ha både täcken, kuddar och madrass, så vi bar sovsäck och liggunderlag i onödan!  Detta skulle vara en stugvandring med lätt packning, ingen vandring med tält. 

Redan klockan åtta nästa morgon var vi i väg norrut på en stenig, rätt smal men ändå markerad led. Hörnet av nationalparken hade vi väl i princip passerat innan vi insåg att vi faktiskt varit där - ingen gräns fanns utsatt! Så de gamla tallarna vi sett, de måste nog ha varit en av attraktionerna. 

Töfsingdalens nationalpark, tror jag...

Vid STF Storrödingstjärn fjällstuga, efter ca 20 km, tog vi oss en funderare - vad göra? Kängorna höll visserligen ihop ännu bättre med silvertejpen vi fick, men att utmana Rogens stenrike valde vi bort. Vi tog en välförtjänt vilodag, läste, fikade, pratade med stugvärden, åt hjortron i sluttningen av närmaste lilla topp och la om planen. 

Att hyra av länsstyrelsen i Dalarna. Obs blocken!

Vandrade till Hävlingestugorna. Badade i Hävlingen. Och kom åter till Grövelsjön. Med gyllene skohättor i form av silvertejp.

Tänk på: Står dina kängor o vilar för länge i en garderob så kan detta hända. Ju mer du använder dina kängor desto bättre mår de, har jag nu lärt mig. Men mina var ju bara 7-8 år. Meindl erbjuder sulbyte - accepterar de mina för detta? Eller ska jag nu köpa nytt?

En lyckad fjällvandring blev det trots allt. Det blir inte som man tänkt sig, men bra ändå.

Östra sidan av Hävlingen, med vackra brandljud, spår av brand.

En riktig fotograf går ut i natten och tar kort på fullmånen
men jag hade så ont i kroppen... Så det blev två månar, genom fönstret.

Rast vid raststugan vid Slagusjön

Vikingaleden: Sanda till Harg

en ny stämpel i papperskartan...

17 maj och dubbla vantar och mössa. Med hagel och regn.
Men solen sken på morgonen och vi gav oss iväg för ännu en sträcka på Vikingaleden. Utan långkalsonger.

Start genom bygatan i Sanda strax norr om länsgränsen. Nu vandrar vi i Uppsala län. Björkarna har musöron. Taltrasten ropar, bofinken och lövsångaren sjunger och gulsparven räknar till sju. Och vid första fikat, i sol, fram emot tio-snåret, då har vi kommit fram till Tunnlandet, där sitter en rovfågel och ropar i snåren, men vi hör inte vilken det är och får inte syn på den heller. Närkontakt med måsen får vi däremot vid lunchpausen. Lycka till med äggen! Och ungarna!

en massa bilder i kameran blev MP4-filer i stället.... hoppsan.

en gammal runsten från år 1060..., vandrarna är något yngre...

Det är grusvägar mest. De är väl ok så länge inte det är nylagt grovgrus. Några skogsstigar blir det också på vår sträcka. Längs vandringsleden fotar man lätt bara det vackra. Men allt är inte vackert.
Inte snörräta rader av gran på gammal ängsmark. Vissa kallar det "skog".
Inte stort, stort hägn till synes övergivet med långt, långt viltstaket som vi följer minst en kilometer.
Vem bor här? Det verkar längesedan någon betade här.
Sen kommer vi på att detta är nog Hargs bruks marker. De har resurser och gör som de vill...

Braxenbol

På pigga ben vandrar vi vidare. Älskar vandring. Vid Braxenbol börjar det regna. Till och med hagla.
Vi står under ett tak till missionshuset, ser det ut som. Var lite orolig för att jag glömt regnbyxorna men det klarar sig. Vid nästa skur framme i Hargs bruk står vi under/inne i en betongbunker intill en gammal skorsten i tegel.

Så mycket historia i Harg. Så många vackra välbevarade byggnader. Roligaste pausen tar vi på tröskeln in till Järnboden från 1758. Då är det uppehåll. Här har man förvarat järnråvara inför utskeppning. Men det var även sädesmagasin. Nu visas här konst på somrarna.

Strax före Järnboden hamnar vi på annan konstuställning, där leden får lite havskontakt. Nåja, Hargsviken i alla fall. Där finns spännande träskulpturer. Vem har karvat? Här möter vi en cyklist på leden. Det gjorde vi även tidigare längre söderut. Och vårt mest pratsamma möte gör vi i slutet, vid Tallarna, idrottsplatsen heter det i Harg. Kantad av 300-åriga tallar. Grova! Där möter allt-i-allon som ska klippa fotbollsplanens gräs. Han berättar om träskulpturen i lärk som berättar om Hargs historia och föreningen. Vi äter resterna av fikat medan sädesärlorna blir de som intagit planen när spelarna har paus i corona-tider.

UL-bussen från Hargs kyrka kommer i tid. Och sluter vår cirkel i Sanda. Och en ny stämpel får vi vid Birgittagården.

Skulle haft en massa fler bilder här men av misstag blev det MP4-filer i istället!

Pilgrimsstämpel, kyrkmålningar och en led som försvann

Utanför Häverö kyrka sitter en liten box, med lucka. I denna finns en stämpel - en pilgrimsstämpel. Vi har inget kort att stämpla så vi dekorerar vår karta istället. Nu är vi pilgrimer.
Dekorerade är även det fantastiska taket inne i kyrkan. Så många färger, så mycket detaljer. Målade troligen av gesäller till den berömde Albertus Pictor, på 1400-talet!

en mer modern konstnär - ett jakttorn!

Interrail inställd. Trösteresa till Orsa inställd. Så vi vandrar vidare på Vikingaleden, på asfalt lite men mest på stigar och skogsbilvägar. Närturism! På årets varmaste dag från Trästabron i öster, starten på etapp 2,  till Lundås gård i väster, då har vi redan påbörjat etapp 4. Med fika och lunch, med långkalsonger vid starten men med t-shirt-värme och glass på eftermiddagen i Häverödal.

starten går över Trästabron..., mössa, vantar

passerar gränsmurar öster om Kåtorp

På gården i Kusby norr om Häverö kyrka är tackorna rejält dräktiga. De buffar sina nosar långt in i balen av hö för att komma åt det gottaste. Några tackor har redan börjat lamma, berättar fårbonden som vi språkar med en liten stund.

- Man blir lugn av djur!, säger han. Och vi  kan bara hålla med. Som en blek snöfläck om våren ser den vita katten ut där den sitter i dikesrenen och tvättar sig.

Man blir lugn av pilgrimsvandring också. Över fälten spelar lärkan sin drill. Sädesärla, kråka, korp och gäss fyller luftrummen nu när flygen står på marken och inte står för det ständiga bakgrundsljudet.  Vårlöken blommar i kapp med blåsippa och tussilago. Sälgen färgar skogsbrynen i ljusgult, humlorna kan få sin frukost efter vintervilan. Vi travar på. Längs den korta vägen av asfalt mot kyrkan blommar almen och bildar täta små bollar på grenarna. Morgonfikat blir på en bänk som står lite otippat vid ett vägskäl i Kåtorp. Kaffe, smörgås, hembakt bulle. Till lunch har vi nått skogarna norr om Ersmossen. Fjärilarna fladdrar. Citronfjäril, sorgmantel och en lite mindre som vi inte ser vad det är. Potatissallad - mmm! Kaffe igen.

Men som vandrare är jag inte särskilt förtjust i hyggen. Vi passerar ett antal. Stigen är bitvis uppkörd av skogsmaskinerna och ett stort timmerupplag ligger så att vi nästan missar ledmarkeringen. Annars är det så fint att följa nya, fräscha skyltar på en ny led. Det vackra pilgrimsmärket. Som leder vandraren ända till Nidarosdomen i Trondheim.

prästgården i Häverö....

Pilgrimsvandring är enkelhet. Och långsamhet. Och ett antal ledord till som kännetecknar en äkta pilgrim. Enkelt har vi det. Gårdar vi passerar har gått från enkel till rejäla ansiktslyft, som husen i Gässvik. Här bor man tjusigt vill jag lova.

Med pigga ben efter lunchvila når vi vändplan på en skogsbilväg norr om Ersmossen. Följer en stolpe. Stigen delar sig. Inga stolpar. Så vi vet inte riktigt hur leden ser ut fram till Häverödal, för vi måste ha trampat en annan stig då. Skyltar är viktiga. Men det är klart vi alltid är garderade med karta. Älskar papperskartor.

Vi tog bussen från Norrtälje och norrut, till starten. Det var riktigt smidigt. Idag åkte vi t o m gratis när vi i coronatider går på genom bakdörren. Och så gratis hem igen, med trötta ben med 2 mil i musklerna, när vi tajmat buss 641 söderut från Lundås.

Hylla våren med en vandring! Det är tillåtet än så länge...

och så en ny mossa...

och en lav på det. 

Vikingaleden Grisslehamn - Trästa

Ny vandringsled
Måste pröva
I Uppland
En pilgrimsled

Vikingaleden!
Del av S:t Olavsleden
Går bitvis på samma stig som Upplandsleden 
Mål i Nidaros/Trondheim, Norge
Starten i sol

8 lätta km till Trästabron från Grisslehamn
Stigar, grusväg
Vattenkontakt
Väddöviken, med ishinna...
Vi trampar på
Fågelsång, vårkänslor
Beteshage med lunchpaus

Det blir ingen vårvinter i år... eller?
Kan man vandra ända till Selånger i norr?
Ska vi ta en etapp i taget?
Till fots
Cykling västerut i sommar därifrån

Bara liten kort bit på stora vägen
Utsikt från 17 meter höga bron

Avslutning med nostalgi
Här var det fullt med kusiner i vattnet under ett antal år på Väddö:

i skuggan av bron

Sen tog vi bussen åter till Grisslehamn.

Vid Vällen om kvällen

Inte ett hus längs stranden. Bara en mobilmast på andra sidan. Är det en flock med kajor som skränar där borta? Jag trodde de bara bodde i stan. Sjöfåglar ser vi på håll och skarvarna pratar och plaskar hej vilt alldeles vid strandkanten innan vi kommit ur tältet på morgonen.

Höstdagjämning, så solen går ner klockan sju. Dag och natt är lika långa.
Höstvandring vid Vällen, med start i Bennebols bruk.
Med nytt uppdrag om Upplandsleden så vill jag ju se med egna ögon hur det står till efter Alfrida i januari. Många etapper av leden har varit svåra att ta sig fram på. Skogsentreprenörerna har haft fullt upp och inte hunnit röja all skog som föll i vinterstormen. Och vi får utdelning på vår tur!

Skysjön

Vi pausar vid vackra Skysjön i underbar höstsol. Detta är en av Fyrväpplingens fiskesjöar, där man sätter ut regnbåge för sportfiskarna att fiska upp. Vi träffar två äldre män vid vindskyddet längre fram. En av av dem hade fiskat där i över 50 år! Elden sprakade friskt - det var dags för deras korvpaus. Och förresten, det finns björn vid Vällen, säger dem till oss.

Skogen i höstskrud

Det går bra att vandra, så bra att vi ser att vi kommer att komma längre än vi tänkt. Efter Fyrväpplingen går stigen in i skogen. Vi hör skogsmaskinerna på håll. Och se! Här har det varit rejält med stormfällda träd, mycket ris ligger överallt, men vi kan faktiskt följa ledmarkeringarna så vi inte tappar bort oss. Arbetet måste vara gjort samma dag - just för oss!

Området kring Vällen och i Pansaruddens naturreservat är sällsamt rik på ek och hassel. Vid glupen i Rudbäcken är ekarna alldeles särskilt stora. Vi hittar myskmåra också. Jag tar alltid upp denna och lägger i fickan. Efter några timmar, när jag sedan länge glömt bort den, tar jag fram den igen och insuper den ljuva doften.

Rudbäckens glup

Vid Vällens östra strand slår vi upp tältet vid rastplatsen. Ordnar och fixar. Helt tyst är det faktiskt inte. Förvånansvärt många plan flyger in mot Arlanda. Och på håll hörs Hallstaviksvägen... Ja, ja. Solen går ner och det blir mörkt som i en säck. Tur vi har pannlampor. Inte mycket att göra än att krypa in i vårt nya tält. Med två ingångar.

Middagsdags

På morgonen väcker mystiska ljud oss. Det är kanske en ekorre? Sen är det skarvarna. De har visst en favoritsten där ute i vattnet. Att döma av allt träck som färgat stenen vit. Men fåglarna drar iväg. Jag tar ett morgondopp i det lugna vattnet. Skarvarna till trots.

Vi vandrar vidare. Det blir en del grusväg, men även en titt i Ekdalens naturreservat. Sluter cirkeln i Bennebol. Ingen nalle, inte ens ett spår av en björn.

Välskyltat

Stugvärdens ABC

Inför stugvärdsuppdraget för STF fick vi gå en nät-kurs, där vi bland annat lärde oss en underlig bokstavskombination: ONÄPE, som tillsammans stod för de ledord man bör ha med sig i mötet med gäster: Omtänksam, Nyfiken, Äkta, Professionell, Engagerad.

Tror att vi levde upp till dessa under våra fyra veckor vid Stensdalens stugplats, Jämtland.

Men det finns ju fler bokstäver i alfabetet.

A - Annorlunda semester
B - Burkmat och pulvermat smakade himmelskt. Pimpat med tillbehör som whiskey, vitkål och vitlök
C - Compact living i stugvärdsstugan - hur många kvadrat?

D - Dassdörrarna blev nymålade av dugnadsgänget som kom förbi

E - Ett vant och en ovant butiksbiträde i populära stugbutiken
F - Förnämliga besök av vandrande nära och kära. Och en överraskning!
G - Gentianan - vann skönhetspriset bland blommorna i sluttningen ovanför stugan

H - Havregrynsgröt - varje morgon
I - Iskallt men härliga bad i jokken
J - Järvar,2 st, skådade vi på fjäll-sluttningen på väg upp mot Lill-Stensdalsfället
K - Kok-kaffe - en höjdare
L - Luffare, kallade vi de unga fjäll-luffarna 18-25 år som får rabatt av STF. Trevliga!
M - Mössa, nödvändigt!
N - Nysnö på topparna i juli

O - Oro för och diskussioner kring svåra vadet på väg mot Vålådalsstugorna. Vattnet sjönk undan sen.
P - Populärt stugvärdsbröd bjöds de tidigaste gästerna på
Q - Quercus (ek) saknas så här långt norrut, men fjället var rikt på andra buskar, ris och örter
R - Riktiga långdistansare var de som vandrade Gröna Bandet, hela fjällkedjan i ett svep!
S - Sauna, varannan kväll efter sista gästande bastubadaren
T - Topp-bestigningar. Då berättade vi var vi var, med hjälp av vår visare.

U - Utan karta och utan sandaler att vada i, en undermålig utrustning hos somliga
V - Vandrare var alla som gästade stugplatsen. Utom fjällräddningen, som kom med helikopter, och två livsmedelsinspektörer från Åre kommun! de vandrade i tjänsten.

X - X-led är vinterled, det och mycket annat får vi informera om
Y - Yr.no  - den enda nödvändiga sajten på vårt mycket lokala nät, bara för stugvärdar. Ibland minusgrader i prognosen på Gåsen.

Z - Zzzz, lät det i stugvärdens sängar efter två sekunder på huvudkudden
Å - Åhh, vad vi längtar tillbaka till Stensdalen, trots...
Ä - Ändlöst arbete med sopor och ved - trevliga sysslor
Ö - Ö i köket, en köksö! Fjällvärldens enda.

Första dagen, med bunden brudbukett bakpå ryggsäcken

Och sista dagen blev vi avlösta av Hanna och Anders. Lycka till!