Vid Vällen om kvällen

Inte ett hus längs stranden. Bara en mobilmast på andra sidan. Är det en flock med kajor som skränar där borta? Jag trodde de bara bodde i stan. Sjöfåglar ser vi på håll och skarvarna pratar och plaskar hej vilt alldeles vid strandkanten innan vi kommit ur tältet på morgonen.

Höstdagjämning, så solen går ner klockan sju. Dag och natt är lika långa.
Höstvandring vid Vällen, med start i Bennebols bruk.
Med nytt uppdrag om Upplandsleden så vill jag ju se med egna ögon hur det står till efter Alfrida i januari. Många etapper av leden har varit svåra att ta sig fram på. Skogsentreprenörerna har haft fullt upp och inte hunnit röja all skog som föll i vinterstormen. Och vi får utdelning på vår tur!

Skysjön

Vi pausar vid vackra Skysjön i underbar höstsol. Detta är en av Fyrväpplingens fiskesjöar, där man sätter ut regnbåge för sportfiskarna att fiska upp. Vi träffar två äldre män vid vindskyddet längre fram. En av av dem hade fiskat där i över 50 år! Elden sprakade friskt - det var dags för deras korvpaus. Och förresten, det finns björn vid Vällen, säger dem till oss.

Skogen i höstskrud

Det går bra att vandra, så bra att vi ser att vi kommer att komma längre än vi tänkt. Efter Fyrväpplingen går stigen in i skogen. Vi hör skogsmaskinerna på håll. Och se! Här har det varit rejält med stormfällda träd, mycket ris ligger överallt, men vi kan faktiskt följa ledmarkeringarna så vi inte tappar bort oss. Arbetet måste vara gjort samma dag - just för oss!

Området kring Vällen och i Pansaruddens naturreservat är sällsamt rik på ek och hassel. Vid glupen i Rudbäcken är ekarna alldeles särskilt stora. Vi hittar myskmåra också. Jag tar alltid upp denna och lägger i fickan. Efter några timmar, när jag sedan länge glömt bort den, tar jag fram den igen och insuper den ljuva doften.

Rudbäckens glup

Vid Vällens östra strand slår vi upp tältet vid rastplatsen. Ordnar och fixar. Helt tyst är det faktiskt inte. Förvånansvärt många plan flyger in mot Arlanda. Och på håll hörs Hallstaviksvägen... Ja, ja. Solen går ner och det blir mörkt som i en säck. Tur vi har pannlampor. Inte mycket att göra än att krypa in i vårt nya tält. Med två ingångar.

Middagsdags

På morgonen väcker mystiska ljud oss. Det är kanske en ekorre? Sen är det skarvarna. De har visst en favoritsten där ute i vattnet. Att döma av allt träck som färgat stenen vit. Men fåglarna drar iväg. Jag tar ett morgondopp i det lugna vattnet. Skarvarna till trots.

Vi vandrar vidare. Det blir en del grusväg, men även en titt i Ekdalens naturreservat. Sluter cirkeln i Bennebol. Ingen nalle, inte ens ett spår av en björn.

Välskyltat