 |
Thoreau är ju en av mina husgudar.
Som jag lyssnar till och citerar från då och då här på bloggen.
I kapitlet Högre lagar i den amerikanske filosofens bok Walden skriver han:
"Om dagen och natten är sådana att du hälsar dem med glädje och livet ger ifrån sig en doft som av blommor och välgörande örter - blir kraftfullare, mer stjärnbestrött, odödligare - då är det din lycka. Hela naturen är din välgångsönskan och i varje ögonblick har du orsak att välsigna dig själv. De största vinster och värden är de som är avlägsnast från att bli uppskattade. Vi är snara att betvivla deras existens. Vi glömmer dem snart. Men de är den högsta verkligheten. Kanske meddelar vi aldrig varandra sådana saker som är mest häpnadsväckande, mest verkliga. Den sanna skörden från mitt dagliga liv är på sätt och vis lika oberörbar och obeskrivlig som morgonens och kvällens nyanser. Det är lite uppfångat stjärnstoff, en strimma av regnbågen som jag håller fast."
Ligger det inte lite vibbar av mindfulness i detta?
Eller rentav lite Linné: Förundras över allt, även det mest alldagliga. Eller:
Omnia mirare, etiam tritissima.
 |
| Alldaglig, men vacker på sitt eget sätt. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar