Vi har blivit hemlösa!

Denna ek är ett naturminne och får ej tas ner. 

Inne i ekollonet kryper den lilla larven av nötviveln omkring. Den fotlösa, lite smutsvita "nötmasken" äter och äter tills ekollonet faller till marken. Då är det dags att att förpuppa sig. Själva viveln, den fullvuxna grågula skalbaggen, har ett långt, vackert böjt snyte. Nu är det dags att hitta en partner!

Nötvivel med sin snabel. Foto: Wikipedia.

Tårtickan gråter. I alla fall är det så det ser ut där denna svamp sitter längst ner på stammen nära marken. Den kuddformade rostbruna fruktkroppen kan bli upp till 40 centimeter i diameter. När den växer till sig utsöndras bruna vätskedroppar. Som tårar.

Tårticka. Foto: Artportalen

Spiklavarna ser ut som, just det, spikar. De är små, mycket små. Man ser dem knappt. Men kliv nära, och ta fram din lupp: kanske har du värstingluppen, med lampa?  Dessa små spikar lever i den skrovliga barken på gamla ekstammar. Det finns en rad olika arter av dessa, många är sällsynta och lever bara på riktigt gamla jättar. 

Guldlock var  här. I alla fall kan guldlockmossan finnas på ekstammar. Den kan även växa på ask och alm och även på stenblock. När den torkar krullar den ihop sig och blir - just det - lockig. 

Guldlockmossa. Foto: Wikipedia

Men vad var det? Det prasslar uppe bland grenarna. En färgsprakande nötskrika mumsar på ett ekollon. Den rör sig lite klumpigt i lövverket. Men med kikaren i högsta hugg kan man se dess blå och vita och beige-röda kropp. Sången är inte direkt vacker, därav namnet. Men den är bra att sprida eken när den gömmer sitt vinterförråd av ekollon på olika platser.

Nötskrika. Foto: Wikipedia

Viveln, svampen, spiklaven. Mossorna och nötskrikan. De blev hemlösa i morse.

Eken - Naturens grand hotel -  som  kan hysa över 1000 olika arter, fälldes med motorsågen. Vi hörde ljudet av motorsågen där vi satt vid vårt frukostbord. 

En riktigt gammal ek utgör ett helt ekosystem i miniatyr där speciella arter är knutna till vissa mikromiljöer på trädet. I bladen, i grenarna, på stammen, i rötterna, i håligheter - överallt finns det specialister på just sin plats i eken.

Vi människor har ett ansvar att bevara dessa magnifika träd. Att respektera hyresgästerna i dessa "hyreshus" är vår skyldighet! Människan måste inse att för att uppnå harmoni ska vi leva med naturen, i samklang. Inte emot. Eken, som visserligen ännu inte blivit än riktig gammel-ek, men kunde blivit med tiden (!), stod här långt innan man byggde sommarstugor.

Jag gråter med tårtickan. Över baggarna och lavarna som i ett svep förlorat sitt hem. Tårar över slakten i morse på en ek. Så stor och ståtlig.