Älskade dal 2 eller Ljuva november! eller Sol!

Efter ca två soltimmar totalt hittills i november så kom den: solen!
Folket njöt.
Fåglarna kvittrade.
Färgerna lyste.
Kvarnbo brusade (som vanligt lika vackert)
Stigarna var fortsatt novemberleriga.

Kärleksförklaringarna till min dal formuleras bättre i bild än i ord.

Älskade dal, del 1 här.

Det är här det händer

Höstlugn

"Den som vilar får öron för de svaga signalerna som kommer inifrån."

Det och många andra kloka tankar formulerar Tomas Sjödin i sin senaste bok, Det händer när du vilar, en bok som jag redan nämnt här på bloggen.
Vi har tappat bort vilodagen, menar han. Ja, det är nog sant. Ständigt uppkopplade. Tillgång till shopping dygnet runt. Arbetet i mobilen. Veckan som inleds redan på söndagen med att besöka kontoret för att "komma ikapp lite"....

Vilan, menar Tomas Sjödin, är en plikt, en nödvändighet. Är det faktum att vi har glömt detta en av orsakerna till att vi mår allt sämre idag?

Sjukskrivningarna ökar.
BUP är överbelastade.
Ungdomar stannar hemma från skolan, ibland i flera år! (vittnesmål i Barnaministeriet från UR)
Stora grupper i förskolan. 1 vuxen med 11 barn från 1 år och uppåt var en uppgift jag tog del av nyligen.
Mamma och pappa fixar (betald) barnvakt för att få pusslet att gå ihop.
Folk blir utbrända.

Detta är ju inget nytt.
Men hur ska vi vända trenden?
En barometer för det samhällsklimat vi har i Sverige idag är två vittnesmål jag tagit del av nyilgen. Män som bränt ut sig. Gripande historier av Johnny i tv och av Kjell i radio. Tycker att det är extra värdefullt att det är just män som också berättar om följderna av det pressade tempo alla ska tvingas in i. Det är inte bara kvinnor som bränner ut sig, trängda och pressade från alla håll att ha det perfekta hemmet, den perfekta karriären, de perfekta barnen, de perfekta resorna, de perfekta vännerna och den perfekta kroppen. Allting samtidigt.

Vinterdvala

Tomas Sjödins tankar vandrar vidare där han ligger på sofflocket och andas, långsamt:

"Jag brukar försöka tänka att de som är överdrivet effektiva har det jobbigt på något sätt. Eller att de snart kommer att få det. Detta inte för att jag för ett ögonblick skulle missunna dem deras driv, men bara för att övertyga mig själv om det är de som är undantagen från regeln, snarare än jag själv. De allra flesta är rätt trötta och orkar betydligt mindre än de önskar."

Jag har min medicin klar, den har jag skrivit om många gånger här på bloggen. Natur, är mitt enkla, naiva svar. Jag får nya  perspektiv på mina favoritplatser ju mer jag läser om den nödvändiga vilan. Min allra första idé för denna blogg var ju en viloplats så god som någon: Kvarnbo. Min pärla. Vattnets  brus. Årstidens växlingar. Stanna, lyssna, känna. Och ja, vila.

Vårvila

Men hur ska man hinna med naturen också när alla jobbar åtta timmars arbetsdag? Så många lösningar på samhällets problem med till exempel psykisk ohälsa ser i alla fall jag i att sänka normen för en normal arbetsdag. 6 timmars arbetsdag - nu, tack!
Helt nyligen skrev Upsala Nya Tidning om det pusslande med hämta/lämna på förskolan och det ständiga dåliga samvetet. Helt i onödan, skriver artikelförfattaren. Men vadå, hur vet man det? Vad barnen mår bäst av är det ingen som frågar. Kanske det dåliga samvetet säger oss något som vi på rationella sätt försöker tysta ner?

"Allting är roligt om man har tid för det",
menar Tomas Sjödin. Det skriver jag under på. Jag som älskar att diska, tvätta, städa. För att jag har just tid.

"Man kanske till och med kan mäta tillståndet i sitt liv utifrån relationen till de vanligaste sysslorna?, frågar sig Tomas.

Tänk om föräldrar med små barn (och stora med för den delen!) kunde jobba mindre, avstå RUT och istället städa tillsammans med sina barn. En vinn-vinn situation helt klart: Gemenskap och bekräftelse till barnen. Samvaro. Nyttiga färdigheter för barnen. Fysisk aktivitet. Och ett skinande hem som belöning! Fast kanske inte med det modernaste köket.

För det är sådana "offer" man "tvingas" göra om man går ner i arbetstid.

Sommar-ro i Kvarnbo 2014. Men vila bör man göra oftare än gång per årstid. Varje dag! Annars säger kroppen ifrån till sist. Tror jag. 

Sist. Senaste Kropp och själ i P1 berörde effektivisering i vardagen kontra vila. Men ingen nämnde den smarta idén att man kanske kunde jobba lite mindre. Det tycks som sagts tidigare vara en naturlag som inte går att rucka på: åtta timmar om dagen ska vi sälja vår tid till en arbetsgivare. Basta.

En infekterad debatt

Jag har inte grävt ner mig i alla fåniga skriverier i mediedrevet på kultursidorna om nya kulturministerns uttalande.

Men så glimmar det till från den person som jag alltid lystrar till när han höjer sin röst: Stefan Edman. Tack Stefan för att du sätter ord för det det hela egentligen handlar om, i DN i går. När vi har alla materiella behov uppfyllda så är kulturen svaret: ett hållbart samhälle som konsumerar kultur, inte köper mera prylar.

Så ja, du har rätt Alice!
Heja Alice!
Heja Stefan!

Min klart dominerande kulturkonsumtion: läsning! Uthålligt och klimatsmart.

Och till alla på kultursidorna. Gå ut och gör något konkret för jordens skull mellan skrivraseri-passen vid tangenterna!

Klassiska Fiby

Trädkronorna sluter sig över oss och det känns rent fysiskt som om pulsen går ner och hjärtat slår långsammare. Fibybäcken porlar. Någon enstaka hackspett hörs. En plötslig och ljudlig överfart av militärplan som det låter härjar en kort stund. Däremellan råder magisk, livgivande och hälsofrämjande tystnad. Vi gör ett besök i klassiska Fiby när november bäddar in oss i mörkret allt mer. Bäst att utnyttja det ljus som finns. För hälsans skull.

Rejäla rotvältor, kullfallna träd och mossrika marker - allt det som kännetecknar en ganska orörd skog - finns här i Fiby. Frågan om precis hur orörd skogen är debatterades  i många år av Uppsala-professorerna Hesselman och Sernander. Denna träta gjorde att det tog flera decennier från det att reservatsförslaget väckts till dess att reservatet kunde bildas år 1965.

Vi tar oss på stigen norrut genom området mot Fibysjön. Fast inte bara på stigen. Avstickarna ger utdelning: trattisar! Utsikten mot Fibysjön är bäst om man står ovanför stigen, där vi precis har gjort ett trattisfynd, det är rätt mycket vass i strandkanten. Hösten bjuder inte på någon mångfald av fågelliv, tyst även här. Då får vi urskilja mossfloran i stället. Vägg-, hus-, kam-. hak-, björnmossa, det är väl de vi behärskar här. Resten är överkurs. Men vilka mattor! Och vilka vackra sporkapslar. I mattorna gömmer sig inte bara trattkantarellerna. I sådan här gammal skog trivs linnean och knäroten, vars fynd vi gör.

Getryggen är en fascinerande plats på höjden med hällarna och de krokiga, smala men säkert uråldriga tallarna. Hällarna är hala så gå försiktigt. Men en utmärkt plats för lunchpaus är det, en känsla av sal råder över höjden. Förbi nybildad jätterotvälta och skogens enda färgklick i rött, ensamma rönnbär på en gren, snirklar vi åter oss ut ur Fibymarkerna.

Det går att göra som Linné, förundras över allt, även det mest alldagliga - även i november.

Det skrivna ordet

Läst några böcker nyligen?
Trängt in i en djuplodande debattartikel?
Läst en vetenskaplig uppsats?
Eller en dagstidning?

Kan du ta till dig texten?
Förstår du vad du läser?
Eller skummar du bara över bildtexterna?
Kan du koncentrera dig överhuvudtaget?

Nu är det dags att se resultatet av ditt läsande. Se hur många ord och uttryck som jag egentligen förstår!
Dags att göra Ordförståelsedelen på höstens Högskoleprov.

Av mina tre senaste lästa böcker: Jag är Malala, Jag är Zlatan och Det händer när du vilar av Tomas Sjödin utgör innehållet i den första och den sista boken något att efterleva.
Från den andra boken lär jag mig inga ord från årets ordtest, däremot lite mer om fotboll.

Böcker kommer fortsätta att ha en framskjutande plats i mitt liv. Den vishet som det ger lär mig att differentiera det onda från det goda, högt som lågt, tjockt och tunt.
Och böckerna ger mig det svar... jag menar genmäle..., på livets alla frågor.