http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser: maj 2014

söndag 25 maj 2014

Sverige, Sverige älskade land!



Martin Emtenäs sa det i radion för några veckor sen.
Precis det jag vill uttrycka här:
Att Sverige är fantastiskt!

Det var en intervju i Studio Ett i P1 apropå hans bok om pärlor i Sverige.
Han nämner Sörknallen i Dalsland, till exempel. Där har jag inte varit. I Ronja-land.
Varför behöver i naturen?
Något hamnar rätt i kroppen, säger Martin. Vi är en del av naturen...

Detta vill jag förmedla i årets guidningar.
Detta upplever jag med alla sinnen när jag är ute på fältjobb.
Detta hinner jag ta in när jag sitter där med min kaffekopp. Ute nånstans. Precis som Martin.
Detta vill jag att alla ska få känna, uppleva, ta del av.
Om man inte vet vad som finns vet man ju inte vad som kan gå förlorat!

Tänk på det idag när du röstar i EU-valet!

På första dagen av årets första värmebölja i torsdags fick vi den perfekta inramningen:
jag säger bara Häverö prästäng! Roslagskust. Hävdade ängar.

Rosa majvivor.
Släta klippor.
Naken hud.
En rad mycket unga storskrakar, vissa på mammas rygg.
Fågelkör.
Sällsynt hällebräcka.
Smörblommor i gult på backen: knölsömörblomma.



Ja, det tål att upprepas: Sverige, älskade, vackra land!



tisdag 13 maj 2014

Röda klippor vid nordvänd kust



Långt bort från glaskross och fylleri.
Om Valborg i centrala Uppsala tycker jag inte.

Det var premisserna för en kortare uppländsk vårresa när april månad övergick i snöig inledning på maj.
Vi styrde norrut.


Lugnare en bra bit från stan.
Lunchplats väljer vi alltid med omsorg.
Forsmark är ju inte en okänd punkt på kartan precis, ortens namn figurerar titt som tätt i nyheterna i kärnkraftsdebatten. Farligt avfall. Långtidsförvaring. Bergrum, kan det vara säkert i tusentals år? Men dessa var inte frågor vi skulle besvara på vår resa, vi avsåg bruket Forsmark, där vi inte strosat ordentligt. Bara svischat förbi med bilen. Uppländska bruk är en fröjd för ögat. Särskilt på våren.
Vi blev överraskade.
Välbevarade byggnader, var och en med sin brukshistoria.
Träden!
Klangstenen!
Blommorna!
Parken!

Pestskråp - vanlig som massförekomst vid uppländska bruk.
Vi hittade lä förstås från den lite kyliga vårvinden och avnjöt stilla vår måltid i sällskap av en kaja. Han gillade bulgursalladen.

Men målet låg än mer norrut än så. Vi ville göra favorit i repris. Tänk om vi skulle kunna få se ovädret dra in över havet! Vid platsen vi inte hade glömt. Stugan som man bara kunde kliva in i. Elda i. Sova i. Som bara stod och väntade på oss. Vid Rödhäll på Hållnäshalvön. Vi har varit där förr.

Fullpackade med mat och annat tog det oss mindre än tio minuter att gå från vägbommen. Och där var huset. Och där var havet. Och jodå, öppet var det. Inga lås. Och massor av ved. Så härligt att sånt finns! Frihet.

Varsågod och stig på! 

Solen sken lite försiktig vid ankomsten men vi hade hört om vädret som skulle dra in. Vi eldade i kaminen och snart var det varmt och gott. Må ovädret komma. Vi var rustade. Skulle vi orka äta all mat vi släpat med oss?

Vädret kom, först med moln, sen med ökad vinststyrka och sist med regn som övergick i snömodd. Mysfaktorn inne steg med flera potenser förstås. Vi bara anade ovädret och havet i uppror där ute.

 "Nu blåser storm där ute och stänger sommarns dörr", deklamerade jag högt från Tove Janssons Höstvisa ur min bok som jag läste sittandes vid den sjungande kaminen. Men vänta, vi ska ju snart öppna sommarns dörr! Vi är på rätt sida.

Sol och vita gäss och Björns fyr i havslinjen bjöd majs första morgon på.Och snön, den låg bara i skogen i små fläckar. Så lite snö hade inte stan fått, fick vi sen veta. Där allt blivit vitt.

Vi gjorde ett gott val i platsen där vi fick uppleva inledningen på maj. Den älskade månaden!

Nästa gång ska vi ta oss en lite närmare titt på Björns skärgård. Den finns med på WWF:s lista över svenska naturpärlor, ett för varje landskap. Och Björns skärgård blev utsedd till Upplands pärla.

torsdag 8 maj 2014

Det är bråttom nu...!




... eller Stoppa den biologiska analfabetismen 2. Ettan ligger här.

Hur stoppar man en träd vars knoppar håller på att slå ut?
Det går inte! Trädets inre kraft säger att nu är det dags. Dagslängden bestämmer för det mesta.
Men just nu när det är fem grader varmt och strilregn hejdar sig faktiskt knopparna något i sin allra vackraste fas. Tvekar lite.

Det enda sättet att stoppa ett träd som slår ut är... att stoppa sig själv ett ögonblick i brådskan!
Stanna!
Titta!
Titta nära!
Titta upp!
Känn efter!
Smaka! Gäller särskilt alm-chipsen just nu!
Lukta.
Bra för hälsan. Både att smaka på och framför allt att stanna upp. Och andas.

Insup våren, här och nu! I morgon kan den vara förbi.

Hasseln är först ut...redan i februari sticker den röda pistillen ut...

... sen kommer björkens musöron.
Alen..., 

almens goda chips...

askens anonyma blomma...

bokens magiska blad slår ut nu.

Eken väntar till bland de sista.

Häggen, den häggen!

Och här en doldis - idegran! Får röda bär sen. Giftig.

Underbart är kort - gäller körsbärsblommen! Vips så är den förbi.

Du mytomspunna lind!

De där rynkiga bladen blir sen en lönn. Blomman först. 

Myran gillar rönnknoppar.

Och snart, snart så får vi stoppa näsan i en klase väldoftande syren!
Ett bra sätt att helt och fullt uppleva dessa magiska ögonblick är faktiskt genom kameran. Då måste man fokusera, stilla sig och då hinner man  framför allt se och uppleva detaljerna.

Och namnet på blomman överst då, någon? Med sina smäckra detaljer av röda linjer i blombladen: det är ju harsyra!