http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser: september 2010

måndag 27 september 2010

Sanningsspöket



Jag har sedan länge en bok på mitt nattduksbord, Modig av Carl Lindeborg och Sofia Sivertsdotter, om konsten att övervinna sina vardagsrädslor.
De delar finurligt in dessa rädslor och kallar dem för olika typer av spöken, och belyser i varje kapitel spökenas olika skepnader.

Underrubriken för Sanningsspöket är: Följ det som kallar!
De skriver i inledningen:

"Om jag inte var rädd skulle jag...

  • satsa mer på karriär och andra drömmar, som min musik
  • skriva dikter, måla, sjunga - och dansa förstås
  • uppleva och lära mig nya saker, vidga mina vyer
  • fokusera mer på vad jag vill än på vad jag bör
  • släppa alla hämningar och vara underbar
  • satsa jättestort och på att få mitt företag att växa
  • ta fler risker och chanser"

Men hur hittar man sanningen? Hur reder man ut tankarna? Vilka kommer från intuitionen och vår innersta vilja som ska leda oss rätt och vilka tankar kommer från rädslorna?

Om vi känner plötslig entusiasm för något, hur vet vi att det inte bara är en fix idé?, frågar författarna. Jag tycker man kan ställa sig frågan: När känner jag en våg av inspiration, flow? Vad gör jag av den känslan? Vart tar den mig?

Vi måste våga pröva den andra vägen. Våga misslyckas. Men då ändå ha försökt. Våga leva vår inre dröm och vision, den vi bär på men kanske gömt undan någonstans.

Jag gillar författarnas tankeväckande frigörande frågor:
"Vilka dörrar i ditt liv väntar på att bli öppnade?"

Nu öppnar jag en ny dörr och blir företagare:
jag tänker fortsätta göra det jag tycker om och få andra att betala mig för det! Skriva och jobba med den svenska naturen i fokus. Dela med mig av upplevelser, se nya hörn av Sverige. Skriva om natur så andra kan inspireras Fortsätta jobba med praktiskt forskningsarbete. Det må bära eller brista, nu tar jag chansen.

"Lisel Hamring Text och natur" heter stigen som jag ska gå. Blir den taggig? Stenig? Tung? Återstår att se.

Mod är inte frånvaro av rädsla utan att göra det man vill trots att man är rädd!


Vad blir ditt steg mot att förverkliga din dröm i dag?

Mer om boken Modig här.


söndag 19 september 2010

Här är en massa knappar man kan trycka på...


Foto: Karin Lindström

- Här är en massa knappar man kan trycka på..., säger farmor, och lockar med sig barnbarnen in i mörkret bland Biotopias dioramor, de landskap med uppstoppade djur, som Uppsalaborna kan se gratis. Om och om igen.

Och det gör dem. Besökssiffrorna för Biotopia, Uppsalas fd Biologiska museum, är de högsta för alla museum i stan. Under de tre år som museet varit öppet efter ansiktslyftningen har Biotopia, med Vasaparken utanför, blivit barnfamiljernas absoluta favorit.

Så här i hösttider bjuder helgens tema på svamp. Förstås. Uppsala svampklubb bistår i biolabbet med bestämning av medtagen svamp och har dukat upp både stora och små, både gula och röda, på bäddar av mossa. Blek taggsvamp. Stensopp. Karl Johan. Kantarell. Bara namnen på våra svampsorter får en att bli på bra humör. Så söta! För att inte tala om hur goda de är nystekta i smör! Det luktas och undersöks. Diskuteras och jämförs. Helgens tema tycks locka de äldre till biolabbet. Andra helger står barnens pyssel i centrum. All time high på Biotopia har varit då vi bygger fågelholkar på sportlovet.



Pling! Där träffades ännu en gädda i det populära dataspelet Finns i sjön, där man två och två tävlar mot varann i en minut. 10 poäng för varje fångad gädda. Men 10 minus om du stöter på bävern i stället. Fanfaren ljuder. Vinnaren är korad. 40 poäng till pappa denna gång. Men med lite övning, och fler besök på Biotopia, så kan sonen snart ta revansch.

- Har du sett vilken lång näbb den där fågeln har, säger en besökare och pekar på hägern, som just fångat en groda. Lugnet lägger sig efter att pilgrimsfalken återigen har berövat livet på en knipa vid fågelsjön. Knappen vid fågelsjön och ljus- och ljudspelet som går igång skrämmer kanske en och annan palt på besök. I skärgården drar ett åskväder förbi. det kan ju vara bra att hålla en stor i handen då. Populärast bland den yngsta är förstås älgen, som ett otal gånger varje dag berättar om flyttfåglarna som kommer tillbaka på våren.

Ännu en tid kan man man avnjuta Hugos kaffe från hela världen utanför den hundraåriga museibyggnaden. När solen spricker fram genom molnen är det fortfarande behagligt och gott under palmträden som fortfarande ramar in uteserveringen. Den blandade lunchtallriken går inte heller av för hackor. Rekommenderas å det varmaste. Eller ta med dig kaffekoppen till pysselborden i nedre planet, så kan barnen rita och måla svampar medan du kanske får en stunds avkoppling.

Har du ännu inte sett de mossiga blocken i Storskogen eller vandrat på Kungsspången i Florarna? Fler tips för dig som vill upptäcka ditt eget Uppland finns. Biotopia svarar på alla din funderingar om vart du vill åka. Och så köper du termosen och sittunderlägget till utflykten i museishopen. Med "Min första småkrypsbok" kan du lära dig namnen på skogens krabater som du träffar på. Och med FireFork får du den perfekta grillpinnen så att korven inte ramlar ner i lågorna.

Är du lärare är det bara ett boka ett besök med din klass så fixar vi en guidning eller aktivitet enligt dina önskemål. Biotopia tar emot grupper från förskoleåldern till gymnasiet. Och även andra grupper och föreningar. Vill din förening med naturinriktning boka möteslokal erbjuder museet detta gratis på onsdagkvällar.

Det finns alltså många skäl för ett besök på Biotopia. Café eller pyssel. Utflyktstips eller dataspel. Vad faller din röst på idag, denna valdag? Vi ligger granne med Vasaparken, Katedralskolan och Ekonomikum. Välkommen!


tisdag 14 september 2010

Upplandsleden i september



Vågar du sova över i ladan i Stakvreten? Vågar du ens öppna dörren och kika in? Ett stort getingbo på dörrhandtaget kan få även den mest luttrade vandrare att tveka om valet av övernattningsplats. Men vi är bara vandrare på dagstur, och ja, vi vågar glänta på dörren. Några getingar syns inte till. I annan väderlek än vår sensommarsol är detta säkert ett utmärkt tak över huvudet.

Från Torstuna kyrka i söder till Vittinge i norr går Upplandsledsäventyret en lördag i september. I jordbruksbygden norr om Enköping vittnar gravarna i landskapet om traktens långa historia. I brynen lyser ängsvädden i lila. I skogen lyser soppar och skivlingar i kapp. Hösten är här. Men blåbären smakar fortfarande och ger extra vandringsenergi.


Vår skriftliga guide för dagen (förutom Terrängkartan 619 Enköping) "Upplandsleden - en naturupplevelse" lovar fin utsikt vid dagens första stopp, Härledgården. Det är en hembygdsgård med vackra och välbevarade byggnader från 1700-talet. Skriften har rätt: det är verkligen fantastiskt att sitta vid picknickbordet och fiska fram mumsbitar ur matsäcken. Slätten breder ut sig. Framför huvudbyggnaden tronar ett stort vidkronigt vårdträd. Och min blick fastnar på de förunderligt krokiga träden framför den gula lilla dörren i det lilla lilla torpet på ägorna. Är det krikon kanske? Vad är egentligen det för ett träd? Vid Härledgården är till och med dasset värt ett besök och väcker vår fascination.



Men det är dags att dra vidare. Vi har en bit att gå kommer det att visa sig. Efter möten av några av skogens invånare, en tordyvel, en groda, en huggorm och ormvråken i flykten har våra trötta ben passerat både hyggen och lite mörkare mossig skog och vi når det kuperade landskapet i Skattmansöådalen...

söndag 12 september 2010

Stängda dörrar och öppna fönster


Dörrar som stängs
andra dörrar som öppnas

En fladdrande fjäril innanför ett stängt fönster
en fjäril hittar vägen ut i friheten genom ett öppet

Vandring med tung ryggsäck
vandring med lättare börda

Led som delar sig
en går åt höger, den andra åt vänster
måste välja

Vandring i uppförsbacke med nordanvind piskandes i ansiktet
vandring i utförslut med värmande sol

Täta, ogenomträngliga videsnår längs leden
vidstäckta blomsterängar med doftande brudsporrar för en annan

Moln som vita glada tussar
hotfullt svarta moln

En springande ekorre över vägen
en stilla tillplattad fastnitad i asfalten
I ena stunden levande liv, ond bråd död i nästa

Någonstans stängs en dörr, ett fönster öppnas på annan plats

Livets stig målas i svart o vitt