Vi startade vid Krusenberg. Spände på oss skridskorna. Följde andras dagsfärska spår på isen. Känns ju tryggt, när vi som nu gled fram på isen, till synes helt utan ansträngning. Det var bara att stå på och snart såg vi Skoklosters tinnar och torn. Det är verkligen ett fantastiskt vackert slott! Vi mötte folk som skulle åka mellan Skarholmen och Kungsängen. Men då får man gå en sträcka i Erikssund där det smala sundet nästan alltid har öppet vatten.
På tillbakavägen norrut konstaterade vi att vi lyckats pricka in en dag med ingen vind alls. Vanligtvis har man ju att välja mellan med-och motvind på isen. Men vi hade vindstilla. Vi ville fara en tur längs norra änden av Skoklosterhalvön också där vi hört att isen skulle vara särskilt bra. Vi har aldrig åkt på den västra sidan av denna halvö, t ex till Biskops Arnö. Men det får bli en annan gång. Nu stannade vi för ännu en fika vid en råk som gick ut från en lägergård med en mysig grillplats.
Sen var det inte långt att åka över isen åter till Krusenberg.
Tema för dagen: pajas med ihåligt huvud. Bilden lånad från Biotopia.
Med en ny världsordning (?) och en pajas på plats för ett mäktigt ämbete är det läge att jobba ännu hårdare, var och en efter sin förmåga, mot en ljusare värld.
Man behöver inte flytta berg, den lilla insatsen, den var och en kan göra varje dag, är värdefull. Den som blir av. Tillsammans gör vi skillnad.
I förra veckans Känsligt läge berättade Per Naroskin om en tant i en lägenhet som skrev en lapp till en granne som lagt kuverten fel i soprummet. Eftersom kuverten hade namngiven adressat la hon lappen i grannens brevlåda. Hon ville ju bara informera vänligt, men så fel det blev. Så hur kan man då informera om detta ämne sopsortering utan att det blir så där beskäftigt präktigt? Av någon anledning så har detta vårt dagliga miljöarbete fått något av ett löjets skimmer över sig, ofta porträtterat i film och annat på ett komiskt sätt, t ex Solsidan, då en snubbe i Fjällräven, alltid Fjällräven, skriver någon på näsan vid en sopstation:
I bostadsbilagan i fredagens Unt menar krönikören att vi kan bli mycket duktigare än vi är. Det är märkligt att det tar så lång tid. För fortfarande är två tredjedelar av innehållet soppåsen felsorterad tydligen. Och i Tierp, grannkommun till Uppsala, slår de sig själva för bröstet och berättar om att nu ska de börja sortera ut matavfallet, som ska gå till biogas. Men hallå, det har Uppsala gjort i 20 år! Måste vara politisk vilja som saknats i Tierp. Men varför ska Uppsala envisas med dessa plastpåsar till komposten? De flesta andra kommuner i Sverige med kompostinsamling har de nedbrytbara papperspåsarna. Nu även Tierp. Det vill vi också ha.
Glas, tidningar, plast, metall. Allt det där kan vi ju vid det här laget. Även om det blir lite fel. Här är några tips på hur man kan gå ännu lite längre och minska sopmängden så att det nästan inte blir något kvar. Alls.
- Lämna in all textil till textilåtervinning, även det som är trasigt, som strumpor med hål. Textilinsamling finns på miljöstationerna, hit kan även gamla mjukisdjur och kuddar gå. Så här ser det ut hos mig i strumplådan:
Gör det det hos dig med? Men det är klart. Strumporna med hål samlas i en särskild hög hemma numera, till Återbruksverkstan på Biotopia varje höst! Se översta bilden.
- Användbara kläder, hela och rena, går förstås till secondhand-affären.
- Till katten: PeeWee kattsand. Traditionell kattsand består av en, tung, amerikansk importerad lera som inte brinner och då hamnar på deponi. Med en PeeWee blir svenska träpellets till komposterbart strö när katten kissat. Och bajset lägger man direkt i toan.
Klimatsmart för fyrbenta
- Se till att din bostadsrättsförening eller hyresvärd anlägger en trädgårdskompost, dit jord, större krukväxter och snittblommor kan läggas. Kommunen hämtar.
- Hushållspapper - behövs det? Använd Wettex och golvtrasa. Återvinn mönstrade servetter till det som kräver papper, dessa kan sedan slängas i komposten. Och våtservetterna kan ersättas med särskilda torklappar, till t ex babyvård, som håller ihop även när de är våta.
- Kvitton går till pappersinsamlingen med tidningarna och vitt papper.
Lite som tanten i radioprogrammet känner jag mig när jag smygsorterar på jobbet. Skriva folk på näsan skapar dålig stämning. Eller?
Med detta arbete och lite till slängdes den knappt två kilo tunga påsen efter sju månader, mest med kuvert, någon ljusstump, tejp och något presentsnöre, för kort för att återanvända, den här:
Kan man inte återvinna stearin på nåt sätt?
Och två veckor efter tömning finns:
en trasig gummisnodd, ituklippta kuvert, ett vykort, lite tändstickor...
Sen är det upp till politikerna att fortsätta klimatarbete på de större arenorna.
Jo, klimatförändringarna är ett faktum! Jag har inte kunnat åka varken skidor eller skridskor än! Den där mannen i väster behöver se förändringarna med egna ögon, så kanske han förstår att det är en av de viktigaste frågorna idag. Eller se diCaprios film, i ämnet. Before The Flood. Vi har bara en jord. Låt oss förvalta den på bästa sätt.
Serietecknarparet Berglins sätter ordet i min mun i söndagens Upsala Nya tidning, apropå detta med listor.
Att listor ger en illusion av kontroll och överblick.
Jaha, där kom kängan.
Intressant, Berglins menar att listorna i första hand tilltalar män.
Då har jag nog alltid haft detta manliga drag.
Första listan.
Skriven på pappas skrivmaskin, var böckerna jag läste. Mängden växte och jag ville skriva ner dem. Och öva på maskinen. (Nu såg jag f ö att en av de författarna jag läste absolut mest av då i slukaråldern hade gått bort: Hans-Eric Hellberg, han formade en stor del av min världsbild, världen som ung tonåring).
Inköpslistor. Skrivs såna fortfarande? Ja, på vanliga papperslappar alltså? Jag gör det i alla fall.
Bokhandeln drösar över av olika list-böcker: "100 saker du ska göra innan du dör" och liknande kan man läsa om. Stressigt eller en sporre?
Min förkärlek till listor kom till användning när brorsan före jul frågade var vi firat jul de senaste 25 åren. Han fick svar på någon minut. Från excel-filen i datorn, där jag även listat hur jag firat nyår och midsommar. Och var jag bott, om jag nu skulle glömma det. Och jobb jag haft.
Idag har jag strukit fem saker på min att-göra-lista. Att skriva detta blir ytterligare en.
Men det blev en ny lista också, saker jag kom på att jag skulle göra under kvällen, personer att ringa, mejl att skriva. Den skapades i mitt huvud när jag gick från stan. Promenaden - bra sätt att komma på allt man ska göra, när tanken får spela fritt. Ja, jag föredrar att gå utan hörlurar och snäckor.
Talgoxe - en vanlig art på fågellistan
Och på fågeltemat på Biotopia i helgen: lista på obsar vid fågelbordet.
Berglins får med fågellistorna också. Nu chans till nya listor: ett nytt år! Nya årskryss. Vilken tur för de största älskarna av listor: ornitologerna.
Linné var rätt bra på att skriva listor och sortera också. Där är vi överens han och jag. Och i vår kärlek till botaniken.
Berglins rekommenderar ett viktigt tillägg på att-göra-listan: Att göra det som står på listan!
Om 2017 ska bli ett fantastiskt år är det upp till mig.
Denna sanning låter ju bra, men skapar ändå en viss prestationsvånda.
Ta nya initiativ.
Sätta upp nya mål.
Hålla nyårslöften.
Bryta ny mark.
Spränga gränser.
Pröva något helt nytt.
Gå en kurs.
Ja, så där brukar det låta så här års. Och börja träna är väl det vanligaste målet många sätter upp. Men om man, som jag, är så där oförskämt präktigt frisk, tränar regelbundet, är ute varje dag, är nästan aldrig sjuk (inte ens förkyld under 2016) äter bra, har koll på ekonomin, drar mitt miljöstrå till stacken... ja, då är det svårare att hitta nya mål och nya utmaningar. Jag skriver Att-göra-listor, där spaltar jag upp vad som ska göras. Saker med större motstånd, som att skriva rapport eller göra PR för mina tjänster inför kommande säsong. Saker med mindre motstånd, som alla vänner som jag vill träffa och bestämma nåt med. Och allt där emellan. Om fördelningen är harmonisk mellan dessa kan det kännas riktigt bra. Och andra stunder ändå så tungt; jag har så mycket frihet, så många möjligheter: gör något stort, bidra till en bättre värld (det finns så mycket att göra) och börja NU!
Jag tror på Tomas Sjödins myrsteg (ja, jag tar mycket inspiration av honom just nu) - jag tar ju små steg varje dag, gör inga storverk, men sammantaget lever jag ju ett levande liv. Men man ser det först på lite avstånd. Med perspektiv. Allt det där vanliga till exempel (som Sjödin gärna pratar om): alla middagar jag lagat, all disk jag diskat, alla kramar jag gett till och böcker jag läst för barnen. Allt det sammantaget har ju skapat två, förhoppningsvis trygga, unga män som nu står på egna ben i livet. Tala om storverk i det lilla. Nu är det upp till mig att fortsätta forma mitt vuxna liv, livet som förälder till vuxna barn, men med älskad medvandrare mot gemensamt mål.
Och så skrivandet och bloggandet, min skapande arena och potentiella födkrok. I första stycket ovan gömmer sig egentligen flera idéer som var för sig kräver ett eget blogg-inlägg.
Jag vill skriva om hälsa på tema 51
Jag vill skriva om miljöarbete på tema sopor: 10 gram per dag
Jag vill skriva (igen) om min förkärlek för listor: Listor som ett raster i en livsberättelse.
