Mysig minibokmässa på bemärkelsedagen

sista bilden?, gamla (kompakt)-kameran. Till mig själv idag: Ny!

Bokmässan i Göteborg har dragit i gång. Den får alltid stort utrymme i media. "Alla" är där och bevakar. Vackert så. Men säkert hektiskt.

Bokhösten har även kommit till mina breddgrader. I lugnet.
Bokhögen växer.
Skördade på både biblan och adlibris i går.

Låt stormen vina, tänd en brasa, må hösten komma - jag har min läsro.

Åsa Linderborg och Göran Greiders Det populistiska manifestet,  nyutkommet och omskrivet, jag blir nyfiken. Pappa ler i sin himmel: hans yngsta dotter läser politisk litteratur!

Kerstin Ekman: Gubbas hage (som jag bloggat om tidigare, här)

Elfride Jelinek: Pianolärarinnan  (bättre sent än aldrig tar jag mig an denna nobelpristagare)

Peter May: Lewismannen älskade verkligen del 1 av denna "deckar-triologi", jag som aldrig annars läser deckare, vill nu läsa 2:an o 3:an

Ola Larsmo: Swede Hollow. Efter att nyligen ha sett om Mobergs nationalepos på play ska det bli intressant att jämföra med denna misär från förra sekelskiftets USA (jag har hört lite på radioföljetongen i P1).

Detta blir säkert trevlig läsning alltihop men det känns tomt med all vällust och njutning efter att ha sett sista avsnittet av Kalles och Britas sex liv, det om volontärarbete på Lesbos bland de så utsatta flyktingarna. De har ingenting. Inte ens en framtid att tro på. Så tungt.

Sett och hört

Har du sett alla fantastiska ekollon i år! Så vackra!

Meningen med livet är:

Att man ska finna sin plats, sin väg säger Nadja Karlsson i programserien Meningen med livet. Man ska vara stolt över den man är. Man har rätt att vara sig själv, här och nu.

Att även om det inte finns någon mening ändå hitta värdet och magin i livet i samklang med allt annat levande, allt som har levt och allt som kommer att leva, säger poeten Emil Jensen.

Att följa sin dröm, säger Marianne Mörck.

Livet självt, säger Daniel Birnhaum

Livet, säger också Agneta Pleijel. Lev så att du är tacksam över gåvan du fick. 

... och hur ska vi då nå dit, hur ska vi leva?
Det svarar Kalle och Brita på i deras gemensamma programserie. Eller åtminstone undersöker de alternativen till normen.

Vill vi leva i kollektiv?
Vill vi bo i ett tält i stället för traditionell bostad?
Vill vi försörja oss på vårt intresse i glesbygden?


Eller ska vi försörja oss genom arbetspendling som man pratar om i Tendens i P1?
Åka 16 mil enkel väg till jobbet?
Eller bara jobba 1-2 dagar i veckan som de gjorde som bodde i kollektivet i Falun?


Oavsett vilket liv vi lever så bör vi ändå fråga oss själva, helst tillsammans med de/den vi delar liv med, som de gjorde där på veckomötet i kollektivet:
Hur mår jag och vad behöver jag i veckan som kommer för att må bra?

När jag häromdagen körde mellan hemma och hemma blev allt detta så aktuellt. Var och hur och av vad vill jag leva? I stan eller på landet? Med regelbundna tider och trygg inkomst eller mer oregelbundet och lite varierande inkomster.

Genom att leva mitt liv, och lever, har jag ju själv svarat på den frågan.
Och ja, jag är tacksam för gåvan.

Ännu fler perspektiv fick jag av Mia Skäringers Kropphets igår. Jag har liksom aldrig hoppat på det det där hetståget. Älskar varenda cell i min kropp  och har aldrig bantat.

Nu går jag ut i skogen.

här finner jag meningen...

Bevingade genier

"En ängel flög förbi
Mot himmelen så fri..."

Min fina pilot sträcker ut vingarna mot skyn, nu i betydligt större kärror än denna:

Modershjärtat svämmar över av stolthet!

Och så finns det andra bevingade genier. Men med betydligt kortare vingspann.
Kännare av hög ingenjörskonst:

Vad är nu detta och vad har det med det tidigare att göra?
Jo, jag hittade ett nedfallet getingbo på min skogspromenad.
Getingar - experter på papperstillverkning.
Och bra på att flyga dem med.

Nästan lika bra som M. Heja!
Se själva:

Men i klimatets namn, vill pilotmamman helst inte flyga alls.

Vårdvision i valveckan

Det kom ett brev från framtiden...

"Inbjudan till hälsokontroll

Va? Nu igen?!
Det är ingen fest att på gå hälsokontroll vi vet det. Det tar tid du kanske inte har och det kan kännas lite onödigt. Men. Du kan se det så här:

Efter 15-20 minuter hos oss får du veta om ditt hjärta fungerar optimalt, om dina blodvärden och ditt BMI ser bra ut. Vi diskuterar din konsumtion av alkohol, om du röker, och att du rör dig tillräckligt. Och 269 andra livsviktiga grejer.

Så även om det känns tungt att få den här inbjudan vill vi påminna dig om något som väger ännu tyngre. Din hälsa"

Och så längst ner i brevet, mitt personnummer och "få tid inom 24 timmar".

Så här skulle det kunna se ut. Att alla människor i Sverige, säg över 15, får komma på regelbunden hälsokontroll, träffa samma läkare varje gång och kolla upp om något i livsstilen behöver justeras. Uppmuntra till dessa förändringar. Med uppföljning. Vinnarna skulle vara hela Sveriges befolkning 10 miljoner människors hälsa och Sveriges ekonomi.

Förlorarna blir läkemedelsföretagen. Och eftersom dessa tillhör storfinansen - de bidrar till Sveriges  "tillväxt" genom de höga försäljningssiffrorna - och innehar därför den egentliga makten så blir de svåra att störta.

Vilket parti i Sverige 2018 blir först att lansera hälsokontroll till alla så här i valrörelsens elfte timme? Och vård i tid förstås. En stor del av våra sjukdomar idag kan kopplas till vår livsstil, siffror från WHO här. Vi kan själva påverka denna och kan underlättas med föreslagna hälsokontroll.

De sjukdomar som beror på ett systemfel i organisationer, läs utbrändhet, blir svårare att få bukt med. Här krävs en samhällsomstörtande förändring! Gör om! Gör rätt!

Och brevet från framtiden ovan...
Nej, det var inget fiktivt vårdbolag som jag hittat på. Det var en bara något modifierad text från... Opus Bilprovning! Gällde bilen alltså.

Tänk om vi kunde värna om vår kropp och vår hälsa på samma sätt som vi gör idag om bilen!
Där är min vårdvision för framtiden.

Sex timmars arbetsdag ingår också i min framtidsvision.
Bara så tar vi steget mot en ökad folkhälsa.

Gå och rösta på söndag!

Och ta första steget mot frisk friskvård:

Till minne eller Jag och ekarna, del 2

Det var en gång en ek. Där bodde hundratals mossor, lavar, svampar, insekter och fåglar.
Nu har de förlorat sitt hem. Ingen frågade alla dessa hyresgäster vad de tyckte innan eken föll för sågen. Till minne av denna individ, i min närhet, publicerar jag därför här detta ode till eken igen (något redigerat).

Kvarnboeken, ståtlig... Den lever.

"En vanlig jävla ek, sa pojken till trädet". Och dänger sen en rund sten rakt in i stammen efter en kortare ordväxling pojke och träd emellan. 

Så inleds boken "Simon och ekarna" av Marianne Fredriksson. 

På en annan plats, i historisk verklighet, får en liten flicka tag i en såg och sågar oskyldigt en skåra i den skrovliga stammen av en ek. Inte av ilska. Mer bara för att se vad som skulle hända. Typ. Flickan, det var jag, och eken var det träd jag växte upp under, det stod på tomten. Trädet som gjorde gräsmattan torr. Som tvättlinan var fäst i. I vars höga gren pappa hängde upp det långa repet, som vi svingade oss i och gjorde att storebror kallades för Tarzan. Mitt livs första ek, ej avbildad, men fortfarande vid liv. Flickan växte upp, nu vet jag bättre

I Amerika la jag inte märke till om det fanns någon ek, varken i USA, eller i Canada, men det gjorde det säkert. Jag skriver om ett annat stort träd från Canada, dock ej av ek, här. Och Umeå och Ö-vik låg långt norr om Limes Norrlandicus, dvs Norrlandsgränsen, vilket innebär Dalälven och ekens nordgräns i Sverige. Men jag antar att det fanns en och annan ek i Umeås arboretum. Finns det kvar?

I Uppsala-trakten har jag lärt känna många ekar, de som jag passerar privat ligger mig varmare om hjärtat än de jag inventerat i olika trädinventeringar. Närmast hemifrån står den ihåliga "sockerdrickseken", längs den forna "rallyvägen" på cykel, i kanten av Hågadalen. Man kan kliva in i eken och studera en ek inifrån. Men jag har inte hittat någon sockerdricka där som i Pippis träd.

Ek att stiga in i..., i Hågadalens skogsbryn. Den lever än.

I Kvarnbo står den ståtliga eken och vakar över den mysiga grillplatsen där. Under ekar sker magiska ting. För att inte tala om i och kring ekens alla delar; här bor över tusen olika organismer i de riktigt gamla  träden: lavar, mossor, fåglar, skalbaggar m fl

Skrovlig ekbark att undersöka närmare... I Morga hage, där denna står, finns det gott om ekar. Denna lever än.

.

En annan magisk ek är den i Fasterna församling, i närheten av Gottröra. Ett naturminne. Och andra fina minnen också är förknippade med denna ek.

Du trofaste..., i Fasterna socken. Lever än.

Min allra första guidning tror jag att jag gjorde vid Länna-eken, öster om Uppsala. Jag tror jag och skolbarnen mätte dess omkrets till drygt åtta meter. Imponerande. Full av för sällsynta baggar värdefull mulm, trämjöl, som vi undersökte i den kupade handen: det glittrade av skaldelar av döda baggar. Men hur är det idag? Senast jag åkte förbi var det bara en enda levande gren kvar, kanske har trädet inga löv längre som slår ut 2016?

Länna-eken... nu död eller levande? Den är död.

Som kännare, inventerare och guide av ekar måste man ju se nummer 1. Jag gjorde för ett antal år sen obligatoriskt besök vid Sveriges stoltaste och äldsta ek: Rumskulla-eken i Småland, eller Kvill-eken som den också heter. Troligtvis över 1000 år gammal och minst 14,11 meter i omkrets, det är den uppgift jag har i alla fall. Hur länge står den kvar? Hur länge lever den? I den ställde man större jordbruksredskap och vagnar redan på Linnés tid. Men såg han den? Hur många hyresgäster bor nu i dagens ek?

Det är förbjudet att gå fram och röra vid eken! Men jag var tvungen...

Den stoltaste av dem alla...! Lever än.

Det sägs att en ek växer i 300 år, lever i ytterligare 300 och sedan långsamt dör i 300 år. Må du dö ett tag till, du store!

Och vad är mer magiskt än lövsprickning? Miraklet är lika stort varje år.

Vårmirakel i Hässelby hage. Lever än, så vitt jag vet.

"Simon och ekarna" hette boken jag citerade ifrån inledningsvis. Men jag räknar till endast en ek i den boken. Dessutom står detta träd vid ett hav med strandklippor. Kännare av ek undrar: trivs verkligen en ek där?

Alla trädfynd av den lite märkligare sorten du gör där ute, registrera dem på Trädportalen.