Med risk för att låta så där sociala-medier-pretentiös och präktig: detta skrivs (först) med papper och penna medan bröddegen jäser. Men vi kan själva vända trenden och minska jämförelse-hetsen på nätet (som skapar så många illamående själar). Vem lägger ut bilden på grälet? Regnet? Den misslyckade kakan?
Det finns hopp!
 |
| Fel, fel, fel! Lägg ut bilden på det kollapsade brödet i stället! |
18 dagar av året har gått och inget blogginlägg! Jag får en massa gjort vid datorn, men det går sämre på den skapande plattformen, min blogg. För många distraktioner! Därav pappret och pennan. Men jag ger inte upp. Jag skriver och det tycks många göra, enligt
Lotta Olsson i dagens DN, hon kallar det folkrörelse. Gett upp har heller inte min amaryllis gjort. Det som tycktes dött spirar av nytt liv!
Det finns hopp! Jag har skrivit om "återvinning" av amaryllislök efter julen
här.
 |
| Och vad säger instruktionen att man gör nu när detta händer? |
Andra hälften av januari och ingen vinter i sikte. Skridskoentusiasten i mig gråter. Vid den milda vintern 2007/2008 sa man att det var den mildaste vintern på 250 år. Och så händer det igen. Klimatförändringarna är på allas läppar. Australien brinner.
Koalorna dör. Men kanske kan denna död utgöra det slutgiltiga uppvaknandet för klimatskeptikerna, de som ännu finns kvar. Ja, detta händer faktiskt, och det drabbar mig. Och jag kan agera.
Det finns hopp!
Och nu sa man precis på radio att en av de största amerikanska fondbolagen ska lyfta fram hållbarhet i deras investeringar. Alltid något.
Det finns hopp!
Lisel Hamring Text och natur fick i veckan ett nytt uppdrag! Att berätta och visa rikedomen i naturen i
Österbybruks vackra bruksområde bland de gamla träden. En chans att berätta vad vi kan förlora. Så att ännu mer människor förstår vad som står på spel.
Det finns hopp!
En libanesisk aktivist
säger i DN idag om demonstranternas krav i Libanon:
Det vi kräver är inte orimligt: bara ett slut på korruptionen, och en vardag med el, vatten, sophämtning och ett internet som fungerar." Dessa grundläggande krav gör mig ödmjuk för vad vi i Sverige faktiskt har och oftast tar för givet. Men vad händer när samhället kollapsar? Om Sverige utsätts för en cyberattack som slår ut allt? Om dettta handlade morgonens
Konflikt på P1. Nu ska försvaret utbilda cybersoldater. Räcker det? Vi är sårbara. Räcker det att jag bakar mitt eget bröd? Att jag köper lokalt om jag kan? Hur kan vi bli mer självförsörjande som land? Min egen odling går trögt. Men ängen och arterna där vårdar jag ömt.
Det finns hopp!
Dra ditt strå till stacken för humlor och bin
Vi har yttrandefrihet. Kan den tas ifrån oss? Om jag skriver något nedsättande om Kinas ledning och system här till exempel, hittar de kinesiska spionerna i Sverige mig då och utsätter mig för hot?
Jag testar: Kina är en korrupt stat som förtrycker sin befolkning och olika minoriteter.
Jag kan skriva vad jag vill, om jag inte kränker någon person eller grupp, inom rimliga gränser. Det är något att värna om. Men vad händer i svensk politik i framtiden om SD är och förblir Sveriges största parti? Vilket Sverige vill de ha? Nu följer till och med Stefan Löfvén in och säger i DN att "vi bara ska ta in så många som vi kan integrera". Orden, särskilt
"ta in" skrämmer mig.
Finns det hopp?
Och vården krackelerar: äldrevården, akutvården, förlossningsvården. Nedskärningar, privatiseringar, sjuksköterskebrist. Samtidigt vittnar människor om den varma omvårdnad som faktiskt finns där när man väl kommit in i systemet. Det finns hjärtan kvar.
Det finns hopp!
I går använde hackspetten en fågelholk som resonanslåda för sitt vårtrummande. En förunderlig konsert. Men vet han om att det inte varit vinter ännu?? Att sedan få se stjärtmesarna dyka upp utanför huset, med sin vita små huvuden, med pepparkornsögat och den långa stjärten - ja, då smälter i alla fall jag. Så länge människan känner förundran -
då finns det hopp!
 |
| Stjärtmes. Bild från Wikipedia. |
