I fjol var vi stugvärdar. Då får man gratisnätter på STF fjällstugor under nästkommande säsong, dvs i år.
Det ville vi ju utnyttja. Sagt och gjort.
Redan i januari skissade vi på en veckovandring, från Grövelsjön i Dalarna i söder till Ramundberget i Härjedalen i norr. Genom steniga Rogens naturreservat. Och genom Töfsingdalens nationalpark. Inte många leder går här men i östra delen gick en led, kunde jag se på fjällkartan jag köpte tidigt. Och alla nationalparker vill vi ju besöka.
 |
Välkomna, sa herr Linné!
|
Vi tog tåg och buss, till Grövelsjöns fjällstation. Avnjöt en excellent måltid där och gav oss iväg morgonen därpå. I strålande solsken. Uppåt, mot Svealands högsta topp: Storvätteshågna, 1204 m ö h. Njöt av förmiddagskaffe vid Fosksjöarna innan det steg brant uppåt.
 |
Ja, helt lika på fjället...
|
Då hände det.
Inom loppet av några minuter lossnade framdelen på båda sulorna på mina kängor. Nu är det kris, tänkte jag, men sa inget till min medvandrare först för att inte förstöra stämningen där på toppen med underbar utsikt. Katastrof redan första halvan av första dagen - och vi som skulle vandra i sex dagar!
- Nej, jag vänder inte! Jag är envis!
När första chocken lagt sig drog Håkan loss ett packsnöre från ryggsäcken och knöt om den värst drabbade. Och vi trampade vidare nerför och jag lyfte fötterna både pga all sten och även för att inte snava på lösa sulor. Inte konstigt jag fick ont i varenda lårmuskel sen. Mot första etappmålet: Spångkojan, vid Storån. Glädjen att komma fram till vår bokade stuga (länsstyrelsen förvaltar) knappa in koden vi fått och komma in i denna mysiga, välutrustade skogsstuga gjorde att i alla fall jag för en stund glömde vårt stora Bekymmer i alla fall tillfälligt. Ett svalt bad med tvål nere i Storån och man var en ny människa. Solen värmde. Och maten smakade himmelskt, som den alltid gör i fjällen.
- Och titta! Där ligger en rulle med eltejp! Perfekt lösning till Bekymret.
Vi fick t o m sällskap där på stugplatsen, av två tyskar, de låg i den öppna raststugan som är gratis, med britsar. Vår stuga visade sid ha både täcken, kuddar och madrass, så vi bar sovsäck och liggunderlag i onödan! Detta skulle vara en stugvandring med lätt packning, ingen vandring med tält.
Redan klockan åtta nästa morgon var vi i väg norrut på en stenig, rätt smal men ändå markerad led. Hörnet av nationalparken hade vi väl i princip passerat innan vi insåg att vi faktiskt varit där - ingen gräns fanns utsatt! Så de gamla tallarna vi sett, de måste nog ha varit en av attraktionerna.
 |
Töfsingdalens nationalpark, tror jag...
|
Vid STF Storrödingstjärn fjällstuga, efter ca 20 km, tog vi oss en funderare - vad göra? Kängorna höll visserligen ihop ännu bättre med silvertejpen vi fick, men att utmana Rogens stenrike valde vi bort. Vi tog en välförtjänt vilodag, läste, fikade, pratade med stugvärden, åt hjortron i sluttningen av närmaste lilla topp och la om planen.
 |
Att hyra av länsstyrelsen i Dalarna. Obs blocken!
|
Vandrade till Hävlingestugorna. Badade i Hävlingen. Och kom åter till Grövelsjön. Med gyllene skohättor i form av silvertejp.
Tänk på: Står dina kängor o vilar för länge i en garderob så kan detta hända. Ju mer du använder dina kängor desto bättre mår de, har jag nu lärt mig. Men mina var ju bara 7-8 år. Meindl erbjuder sulbyte - accepterar de mina för detta? Eller ska jag nu köpa nytt?
En lyckad fjällvandring blev det trots allt. Det blir inte som man tänkt sig, men bra ändå.
 |
Östra sidan av Hävlingen, med vackra brandljud, spår av brand.
|
 |
En riktig fotograf går ut i natten och tar kort på fullmånen
men jag hade så ont i kroppen... Så det blev två månar, genom fönstret. |
 |
Rast vid raststugan vid Slagusjön
|
