Lövsprickningstider

Nu blommar lönnen. Sen kommer bladen.

Jag gillar att vara ute. Jag får betalt för det när jag är ute på jobb. Nu börjar det! Bloggen borde således vara överfylld av vår-rusiga bilder på skir grönska och rara sippor. Men icke. Bättring!
Jag gillar även att läsa böcker.
Och jag tar mig till det också.

Så den perfekta kombinationen för mig borde då bli: böcker om natur. Ja, faktiskt är det den hylla som fortfarande fylls på. Resten lånar jag; det är inte ofta jag köper en roman. Inte ens i pocket. Om vackra platser i Sveriges fantastiska natur har Martin Emtenäs skrivit om i sin bok: Upplev Sveriges natur. En bok att ösa ur, särskilt så här års. Jag borde göra som Martin gjorde under skrivprocessen - jag vill gå ut i skogen för att leta adjektiv! Det berättade han på biblans författarkväll i förra veckan. Böckerna tog slut. Jag blev utan signerat ex. Hoppas nu då att alla köpare/läsare med signerade ex använder den också. Ut mer er i spenaten. Emtenäs blev också intervjuad i P1 av eminente reportern Anton Karis i samband med att boken gavs ut - han gjorde det bättre än intervjuaren från Radio Uppland på biblan. I radio ställdes den gäckande frågan: Varför behöver vi naturen? - Något hamnar rätt i kroppen, svarade Emtenäs då. Så är det. Just så.

Så idag njuter jag av sköra vita magnoliablad i Botan.

Oh, ljuva doft av magnolian!

Jag njuter av titta på till synes Uppsalas samtliga ringduvor i deras prasslande sök efter föda bland fjolårslöven under bokarna i Slottsbacken. Vad heter den nu, den där branta backen, på södra sidan om Slottet?
Jag njuter av doften av sötaktig poppel som nu släpper sina klibbiga knopphöljen.
Och så de söta vårblommorna. Som nagelörten förstås. Vackrast i solskenet - helt utspärrade kronblad.

Min favoritvårblomma: nagelörten! Blommar nu vid hällar.

Men den kyliga nordan idag, den var kall! De tyckte eleverna från klass 3-4 från Marmaskolan också när vi gick Linnés Hågastig idag.
Idag, på Världsbokdagen, hyllar jag Martin Emtenäs bok: Upplev Sveriges natur.

Ja, det ska jag. Uppleva alltså.

Almen - hann du se när den blommade? Sen kommer "chipsen".

Askens blomma är som många träds rätt anonym

Boken är snart utsprungen. 

Linden är ljuvligt skön i alla stadier.

Eken väntar till näst sist. Från Hässelby hage, ett av mina äldsta utflyktsmål kring Uppsala.

Kognitiv kalops

Vilket underbart uttryck som ramlade ur radion häromdagen!: Kognitiv kalops! Smaka på den, ni!

Fast det som beskrevs var inte någon maträtt utan en beskrivning av den miljö som uppstår i de öppna kontorslandskapen. Kan man verkligen koncentrera sig där?

Det halvtimmeslånga P1-programmet hette Känsligt läge och är en kortare programserie med Per Naroskin som programledare. Angeläget ämne om vår arbetsmiljö och ja, även arbetstid och vad vi egentligen gör på jobbet. Vad presterar vi? Sitter kanske somliga bara av tiden och surfar? Det har ju visat sig i undersökningar att svensken privatsurfar två timmar per dag på jobbet. Då kan man väl lika gärna korta av arbetsdagen, tycker jag, och göra det man ska när man är på jobbet.

Ska vi ha fri arbetstid?, frågar sig programmet, att man får lön för det man presterat i stället för per timme?

Lätt för mig kanske att klanka ner på kontorsvärlden, i min roll som frilansare. Men plötsligt kändes det lättare att leva. Att andas. Att styra min egen tid. Inte bollas runt i nya omorganisationer och tvingas stå ut med en dålig ledning.

Jag ser fram emot nästa avsnitt av Känsligt läge.

Mitt anspråkslösa kontor

Även programmet Kritiken i P1 berörde på tisdagen arbetslivet och hur det skildras i dagens litteratur. Där fanns en del spännande titlar att fördjupa sig i, bland annat Elise Karlssons Linjen.
Den går nu upp på min lista: Att läsa.

I gamla kyrkvandrares spår

Som ett skärgårdslandskap - Nedre Dalälven

I stället för frosseri i godis och ägg drog vi till skogs över påskhelgen. Påsken - fri från tunga traditioner. Härligt!

För fem år sen var den snötäckt vid samma tid på året - Kyrkstigen fram till Dalälvens strand från Österbo fäbodar. Sen dess har jag haft den vandring på önskelistan och nu blev den av. På grund av all snö då vid senaste besöket fick vi parkera bilen i Buska och gå på oplogad väg en kilometer fram till den öppna stugan. Men nu kunde vi köra ända fram.

In med sovsäckar, fram med Trangia, tända i spisen. Testa att pumpen funkade - ja, vatten!

När lunchen inmundigats iväg i nordvästlig riktning genom skogen mot Dalälvens hägrande mål. Att klockan dragit iväg gjorde ju inget nu med ljusa kvällar och vi skulle ju sova över. Härligt mossig gammelskog ger mig en kick att vandra i. Slingrande stig. Lite trist då att stämningen bröts när stigen löpte ut på ett större hygge, där tallplantorna kämpade för sin överlevnad. Lite komisk blev då placeringen av en gästbok, mitt på stigen på hygget. Vi skrev våra namn. Fanns till och med en bänk att vila sig vid. Här längs stigen ordnas varje år en gemensam vandring i början av juli av Nora församling som ansvarar för stigen. De har till och med fått pris för sitt fina renoveringsarbete av stigen, som börjar/slutar vid Nora kyrka i Tärnsjö. Bara broschyren är ju guld värd!

Där stigen passerar en gammal kolkoja låg fortfarande snön kvar. 

Utkikstornet vid fjärden i Skekarsbo sen var imponerande. Kunde det vara över 20 meter högt? Rejält stadigt med stålstag och kraftiga bjälkar. Eventuella höjdrädslor övervanns och belöningen blev den vidsträckta utsikten över Dalälven rika förgreningar. Och så hade vi plötsligt hamnat i Färnebofjärdens nationalpark. Med bra skyltning och vackert belägna vindskydd. Just idag var det mest lä i skogen.

Väl åter i stugan sprakade snart lågorna i kaminen och på köket puttrade snart middagsmaten. Nere vid Hundsjön gick fullmånen upp över skogen. Men några bävrar bröt inte den stilla vattenlinjen. Trastarna tystnade och kvar  i månljuset var bara vi.

Sömnen blev fantastisk.
Fri från tyngden av äggfrossa och sötsliskigt påskgodis.

Stugmys

Innan vi drog hemåt vandrade vi stigens 700 meter långa spång över den välskötta våtmarken.Är även ett Smultronställe.