Denna dag - ett liv

till A

i en evig labyrint
svagt trevande, vilse
på jakt efter en glimt av den perfekta fantasin

gift, med ring
stork
barn
en himmel

förlorade chanser
börja om, trots allt
balans, darra, panik, fly
kvalfullt rus
tung abstinens

mörk smärta
slumrar i en rymd
bli hel
men vilse i drömmen i natten
brinner
blundar

lider inte
nu fri ande och ängel
försöker förstå

På årets kortaste dag...

... sover jag tills det ljusnar

... tänder jag i spisen

... klappar jag katterna

... matar jag fåglarna

... slår jag in en julklapp, återanvänt papper o snöre förstås

... planerar jag julen, skickar mejl

... registrerar jag ännu några gamla fynd på Artportalen

... dricker kaffe och äter lunch

... tvättar jag och stryker tygservetterna

... drömmer jag om sommaren: STF stugvärdskursansökan! - here we come!

kan bli verklighet, om vi har tur...

... läser jag DN: nytt fredagskryss!

... hittar jag fysiskt julkort i brevlådan och skickar mitt sista julkort, digitalt

... pratar jag med en godvän på telefon

... ser jag ett helt gäng gråsiskor hitta frön på den enda barmarken, under nya carporten, andra fåglar spanar jag in i kikaren mot fågelbordet

... promenerar jag

... bär jag in ved.

Sen hann jag inte mer - det blev mörkt!
Jo, jag bloggade detta. Men då hade solen gått ner.

Antal timmar förvärvsarbete: 0
Antal kronor spenderade: 0
(jo, jag vet att el, mat och internet och en massa annat inte är gratis, men räkningen betalar jag en annan dag)

En rätt bra dag. 

En undersam ordning

Linné talar inför den nyinstiftade Vetenskapsakademien 1739:

"Allt vad den allsmäktige Skaparen inrättat på vårt jordklot är gjort med så undersam ordning, att ej ett enda finns som ej behöver ett annats bistånd till sitt underhåll."

Det är Kerstin Ekman som i hennes Augustpris-nominerade bok Gubbas hage citerar vår store vetenskapsman. Vi hör ihop. Allihop. Med Linnés synsätt skulle vi kanske klara klimatkrisen bättre än vad vi tycks göra i nuläget. Att ta hand om vårt klot bättre. Kerstin Ekman skriver:

"Vi är inställda på att utplåna det som hotar oss. Vi tror oss födda till besegrare och vi lever som utrotare."

Under kapitelrubriken Var jag levde och vad jag levde för skriver Henry David Thoreau i sin bok Walden (eller Skogsliv vid Walden som den hette i tidigare översättning):

"Varje morgon var en munter inbjudan att göra mitt liv lika enkelt, och jag kan också säga oskyldigt, som Naturen själv. - Jag steg upp tidigt och badade i tjärnen: det var en religiös ritual och något av det bästa jag gjort. - Jag var lika påverkad av det svaga surret från en mygga som gjorde en osynlig, oförutsägbar tur i rummet i gryningen, när jag satt med dörren och fönstren öppna, som jag någonsin kunde bli av varje trumpet som basunerade ut ära och berömmelse."

Thoreau blev berömd, trots sin undanskymda tillvaro där i Massachusetts i mitten av 1800-talet, eller kanske just därför? Nästan 200 år senare kan vi läsa hans eftertänksamma tankar om enkelhetens filosofi i boken.

Och bara låta oss förundras över en undersam ordning. 

...alltså: ej ett enda finns som ej behöver ett annats bistånd: baggen behöver prästkragen.

Ok då:

Nu spricker de tunga grå molnen upp, domherrarna bröstar upp sig vid det nya röda, fågelbordet, en svag strimma av decembersol förstärker deras stolta röda färg. En ensam gråsiska plockar i fröresterna på marken. En blåmes, en talgoxe gör den sällskap. Morgonbrasan falnar i spisen.

Och jag försöker mota bort julstressen...

Tio frågor om mat och klimat

Hur ska man äta för att bäst förhindra ytterligare svåra klimatförändringar?

Man pratar ju om bilen, biffen, bostaden som de tre områden där vi konsumenter bör tänka efter i våra val.

Biffen blir lätt - jag avstår.
Särskilt efter dokumentären om köttätarens dilemma. Förhållandena i djurindustrin är ju inget nytt. Men vi behöver vi bli påminda gång på gång. Stordrift skapar på sikt problem.
Så sent som igår hör vi på nyhetera om ökningar av skadliga bakterier i kycklingfilé.
Det krävs inget geni för att förstå att det är storskaligheten som ligger till grund för detta.
När jag i tonåren såg bilderna för första gången blev jag vegetarian. Och har i hjärtat så förblivit även om jag serverat och ätit kött till mig och barnen. Men gick automatiska tillbaka till det gröna när de flög ur boet och nu är en av dem vegetarian...

Men jag gillar ju får och kor och öppna, svenska landskap som betas:
Hur ska jag då göra för att äta klimatsmart?
Ska jag sluta använda mjölkprodukter, sluta äta ost?
Ska vi i Sverige leva utan korna? Det vill inte jag!
Och de ulliga fåren - är de också klimatovänliga?

snart är det dags för stöket i köket...

Hur kan vi stoppa att det billiga brasilianska köttet transporteras och säljs i Sverige?
Hur ser det ut i en svensk kötttdisk idag, särskilt efter sommarens foderbrist och nödslakt?
Jag har inte kollat själv, men där borde ju bara vara svenskt kött!
Dyrare mat nu, var det en blogg som hette. Ja, problemet är att maten är för billig!

Men brödet då?
Glutenfritt svämmar över hyllorna i mataffären som om hela Sverige drabbats av en epidemi.
Är alla plötsligt glutenintoleranta? Bra pr har företagen lyckats med i alla fall. Goda affärer.
Varför är det dåligt med gluten?
Vi har bakat bröd i alla tider, även jag, ska jag sluta med det? Det vill jag inte.

Hur många frågetecken blev det här?
Vad äter du idag? För eller emot klimatet?