 |
| För att ge mat och näring:odling! Bilden från Nepal. |
"Kampen mellan en kvinna och jorden, kampen för att få den att ge - en gröda, en frukt, vad som helst som kan ätas, var en erfarenhet jag kände instinktivt. Livet hade givit mig kunskapen, som jag som barn tog in utan att tänka, utan att ifrågasätta eller undersöka närmare. När jag var tillräckligt gammal för att mor skulle prata med mig, brukade hon berätta att kvinnor har bäst hand med jorden. Jag visste inte varför det var så men genom att iaktta henne genom åren tror jag att det kom sig av att arbetet med jorden kompletterade kvinnans roll att ge näring. Kvinnor umgås med jorden så som de umgås med barn och makar. Att älska dem räcker inte, en kvinna måste också lära ut , framhärda, måste ge själen näring, om och om igen. Det är samma sak med jorden. En kvinna ger sin uppmärksamhet till jorden för hon vet att ofruktbarhet hos jorden innebär döden för henne själv och och hennes barn. Å andra sidan är jorden så villig att bli brukad, så villig att ge rikligt, om och om igen tills den är fullständigt utmattad. Kanske har kvinnor instinktivt kommit att uppfatta jorden som en vänligt sinnad bundsförvant i deras kamp med livet som mödrar och hustrur"
(ur Bränd jord av Eliesha Lema)
Jag läser den boken för att få en liten inblick i det land jag snart ska få besöka: Tanzania. Men vänta, jag har ju läst något liknande alldeles nyligen. I Väckarklocka av Elin Wägner. Som jag lovat att citera från:
 |
| Odlarmöda! Kvinnors verk! |
"Men samlarverksamheten vilken övades av kvinnorna och var lika viktig som jakten och fisket, har liksom inte kommit att bli nämnd i samband med de andra näringsgrenarna. Det var på dessa strövtåg kvinnorna lärde sig växtplatsernas hemligheter, trädens och örternas hemligheter som var många. Så småningom begrep hon vilka växter man blev mätt av, vilka som hade läkekraft, vilka som hade sövande, upplivande eller rusande verkan. Jag vet inte om man funnit några nya sedan den första botaniska expansionen. Hon fann växter med starka fibrer som man kunde fläta hållbara korgar av att ta hem förråden i. - Resultaten - fick alla del av, men endast de som skulle ta vid samma arbete fick del av kunskapen, och det var döttrarna."
"Under moderåldern existerar ett naturligt kamratskap mellan alla levande väsen på jorden."
Vidare skriver Elin Wägner (1940) om kvinnors vilsenhet i den värld som växer fram. En värld på männens villkor. Är den vilsenhet hon beskriver ett uttryck för en omedveten saknad hos den moderna kvinnan efter jorden, ursprunget, kunskapen som går förlorad i vårt samhälle idag?
