Til lykke

X2000 tar oss iväg

Huvudstad till huvudstad

Längsta gågatan

Längsta bron

Obegriplig rotvälska

Tala långsamt!

Sagofarbrorns stad

Foto: Wikimedia Commons

Färgglada fasader

Förarlöst hotell

Vårlikt solljus

Råkalla vindar

Och danskt snöväder

Vilsen skarv

Frusen tiger

Dito lejon

Främmande parkträd

i sydligt klimat

Blommor med förhinder

Nybakade läkare

Högtidlig ceremoni

Löftesrik dag

Silver och paljetter

Duva på fat

Liksom glass av kvitten

Skandinavisk förbrödring

Skandinavisk kӕrlighet

Vill du?

Svar: ja!

Ögon som svämmar över

Framtiden hägrar

Norgelivet väntar de tu

För oss: åter vardag

Lycka till, Klara!

Til lykke, Tore!

Danmark i januari: det var dejligt!

Vi ofrivilliga?

Kaliber i P1 granskar.

Kaliber gräver.

Kaliber skakar om och berättar om orättvisorna.

Ofta närmare än vi tror.

Men att skulle bli så här nära!

Idag sändes ett reportage som jag själv starkt kunde identifiera mig med:

"De ofrivilliga företagarna"

Vi utan arbetsrätt och kollektivavtal.

Vi som riskerar att bli inlasade vid vår (förra) arbetsplats och därför får starta eget i stället för att erbjudas en fast anställning.

Vi som måste fixa försäkringarna själva: olycksfall-, liv-, ansvar-, sjukvårdsförsäkring, allt det som de fast anställda får som en anställningstrygghet.

Vi står utanför.

I de höga trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden är det entreprenör som är ordet för dagen. Och politikerna hejar på. Antalet egenföretagare ökar och är idag ca 600.000.

Men hur många av dessa är egentligen frivilliga egenföretagare?

Och hur många har tvingats till steget pga otrygga arbetsvillkor, uppmuntrade av arbetsgivare att fortsätta att arbeta för myndigheten/företaget, men som konsult??

Visst fri att göra på sitt eget sätt, fri från tröttande avdelningsmöten och jobbiga kolleger, fri från ännu en omorganisation. Men vad är frihetens pris?

Vi vill ha det så här?

Vad händer när vi går i pension?

Vad händer när vi blir sjuka, inte bara 1 vecka utan ett halvår?

Trenden är densamma i hela västvärlden.

Men är alla förändring till det bättre?

Jag tycker inte det.

Cogito, ergo sum

Har någon prövat forsränning i Kvarnbo och sedan misslyckats?

Jollen har i alla fall legat där i flera veckor nu, till förtret för oss som så ofta går förbi där.

Och när jag är ute och går strömmar tankarna fritt.

Cogito, ergo sum - Jag tänker, alltså finns jag! Jodå, i allra högsta grad.

Nu var tankarna ackompanjerade av en hel del småfågelkvitter faktiskt.

Och där ropade en hackspett.

Solen sken med nya vinklar och det tunna tunna snötäcket över åkrarna gav ett härligt ljus till landskapet. Men vår? - nej, jag vill ha vinter först!

Stormar med snö utlovas men de uteblir. Gång på gång.

Pulkorna står oanvända i förråden, och det är svårt att hitta former för utelek för föräldrar och barn. Blir det skridskor i stället?

Inte finns det heller några stora snöhögar att gräva ut gångar och grottor i.

Men skulle de finnas så kanske de ändå stå orörda, för barnen tränar ju på fotboll inomhus eller

sitter framför datorn (enligt Berglin i januari på min nya väggalmanacka)

Jag väntar på att Mälaren ska erbjuda säker skridskoåkning!

Jag passerar Hågahögen. Lättar på klädseln.

Det som tryckte innan jag gick hemifrån har nu förvandlats till en massa frigörande idéer.

En inre skymning vänder till ljus i sinnet.

Tänker på min idé att få ut de människor som aldrig nånsin kommer ut.

Vi har djurskyddslagar för våra fyrbenta och regler styr hur ofta vi ska kolla upp vår bil. Varför finns inget liknande för det viktigaste vi har: vår egen kropp som ska hålla ett helt liv?

Då kunde vi mota Olle i grind och sätta in hälsofrämjande åtgärder medan tid finns och innan kostnaderna rusar i höjden.

Så jag vill att fler ska få känna vintersolen mot kinden.

Få känna pulsen öka.

Få höra knarret under skorna, i det tunna snötäcket!

Och få komma in sen med röda kinder!

Hälsosamt och lätt-tillgängligt!

För övrigt så jublar jag vid beskedet att nu lägger djurproducenterna i Sverige om; bort med hälsofarligt och klimatovänligt foder från Brasilien, nu ökar användningen av inhemska baljväxter till djuren. Allt tack var Matens Pris i P1 som sändes första gången för två år sen. Tack! Förändring är möjlig!!

Och kommunen, snälla, ta upp båten ur vår fina ravin!

Mys på medar

Änligen, äntligen, äntligen!

Lite vintersport till sist under denna blida vinter!

Turen gick till Bredsjön.

Och Tenasjön.

Båda med utlovade 10 trygga centimeter att åka på.

Solen strålade under vår tur runt Bredsjön. Lite snötäckt med fläckar här och var så det gick inte att sträcka ut helt och fullt. Men det var härligt att äntligen känna fartvinden mot kinden. Att lyssna på medarnas skär över isen. Få höra isens sjungande igen. Dricka varmt kaffe med frusna händer. Vid fikat drog en molnbank in. Såg ut att rymma snö, men istället sveptes vi in av en kulen dimma som kröp in under kläderna. Vi såg inte stranden längre på andra sidan. Tur vi inte drog till Tämnaren, då hade vi nog kunnat komma vilse!

Vi drog till nästa lilla sjö i stället, Tenasjön. Och då hade molnen dragit förbi och solen sken åter. Den är inte stor Tenasjön, så det blev en kort tur rakt över till den härliga grillplatsen där ovanför hällarna vid skogsbrynet. Synd att tändstickorna låg hemma, vi frös! Temperaturen låg under minus 5 så det skulle väl inte vara så faligt, men våra kroppar har väl ännu inte vant sig vid minugrader! Så det blev en snabb lunch tillbaka över isen och ett hej till barnfamilj och pimplare som också valt att ta del av vad vintern har att bjuda av fröjder.

Vi älskar att åka skridskor!

Det som var och det som kommer

Dagmar, vad har du ställt till med? Stormen lämnade spår, men inte i mitt 2011.

Både Tomas Sjödin och Clara Lidström har varit med i tv-programmet Sommarpratarna, Clara under den senaste säsongen i höstas. Och Tomas Sjödin pratade under julhelgernas i Vinter i P1. Båda delar med sig av sin livssyn på ett underbart sätt. De hyllar vardagen, men med lite olika infallsvinklar. Jag tar lite av båda och håller med.

Jag gillade det Clara sa i Sommar i P1 i somras och som citerades sen i tv-programmet, det om att förverkliga sig själv. Att flytta till Stockholm och springa på Stureplan skulle hon kunna ha gjort, men det skulle ju varit någon annans självförverkligande, inte hennes eget. I stället valde hon att flytta ut på den västerbottniska landsbygden, bilda familj och föra ett hemmabaserat pyssel-liv, något hon fått många blandade reaktioner på. Hon har bland annat deltagit i radions Husmorsskolan.

Gå inte i någon annans fotspår: Bejaka dig själv och välj din egen livsväg!

Och kom ihåg talesättet: "Människan föds som ett original. Men många dör som kopior."

Jag gör som Underbara Clara (Clara Lidströms blogg) och reflekterar över 2011 års vardag, i stort och smått.

Gjorde du något 2011 som du aldrig gjort förut?

Tältade i Sarek. Mer om turen här.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nej

Dog någon som stod dig nära?

Ja, vår katt Eddie. Mer om förlusten här.

Vilka länder besökte du?

Sverige,Sverige, Sverige är fantastiskt!

Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?

Ännu mer framåtanda och jävlar anamma i företaget!

Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?

10 juni: studenten i Arvidsjaur!

Vad var din största framgång 2011?

Min första fältsommar som företagare!

Största misstaget?

Var misstaget att det inte blev några misstag? Och därför färre lärdomar?

Bästa köpet?

Ett par vandringskängor uppdaterade friluftsutrustningen.

Vad spenderade du mest pengar på?

Det blir mest löpande utgifter i mitt liv..., mat o hyra, el och bredband...

Mycket få prylar köps. Desto mer rensas.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Idén och eget initiativ med klassåterträffsinbjudan.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?

"Hide and seek" Imogen Heap. och gitarristen som gjort samma låt: Antoine Dufour, som min yngste son spelade om och om igen på datorn.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare!

Vad önskar du att du gjort mer?

Överöst barnen med uppmuntran och beröm.

Skrivit, bloggat.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Jagat demoner. Tjatat på barnen.

Blev du kär i år?

Ja, mer och mer för varje dag, i min man.

Favoritprogram på TV?

Babel, Sommarpratarna, Skavlan.

Bästa boken du läste i år?

Lasse Bergs Gryning över Kalahari. Fascinerande perspektiv om hur människan blev människa.

Största musikaliska upptäckten?

Jonas Knutsson och Johan Norberg. Deras fantastiska konsert på Gitarrfestivalen. Om konserten här.

Något du önskade dig och fick?

Kärlek.

Något du önskade dig och inte fick?

Att tjäna pengar på dessa: det skrivna ordet!

Ekonomisk trygghet

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?

Ute på inventeringsuppdrag i Hågadalen. Kaffetermos och lunch och fri utsikt. Sen middag med närmaste familjen på nya Stationen!

Blommade på min dag på jobbet, i september: ängsnäva!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Utmanat ännu flera rädslor och inre hinder. Tagit fler risker.

Vad fick dig att må bra?

Naturupplevelser, nära och fjärran!

Alla möten med mina vänner.

Träning.

Vilken kändis var du mest sugen på?

Hans Rosling. Han inger hopp!

Vem saknade du?

Min man, när vi inte var tillsammans.

De bästa nya människorna du träffade?

Vilka var nya? Emilia, Clara, Tore m fl. Härliga människor!

Mest stolt över?

Min son som tog studenten, körkort och flygcertifikat! 90 mil hemifrån.

Uppdraget i Småland.

Typisk småländsk mur.

Högsta önskan just nu?

Att under 2012 förverkliga drömmen om en resa, längre bort.

Vilka drömmar förverkligar DU under 2012?

Nyårsnöje

"Rikast är den vars nöjen kostar minst."

Henry David Thoreau

För tunn is ännu för att åka skridskor.

För tjock is för att hugga upp en vak för ett nyårsbad.

Men sjöng, det gjorde den, isen, vackert och lite ödsligt där i Upplandsskogen.

Nyårsnatten gav äntligen lite kyla! Så vi klädde på oss ordentligt för utflykten till Lafssjön några mil norr om Uppsala. Tändstickorna följde med. Och tre (!) termosar. En med mat, en med glögg och en med kaffe. Om det hade gått att bada ville vi var förberedda. Men skridskorna fick stanna hemma. Jag längtar efter att få sätta på dem och få susa iväg! Och var är fjolårets snö? Skidorna står i förrådet och inväntar mer kyla, mera flingor!

För när vi sitter där och tittar in i lågorna och avnjuter vårt fika så kommer dem sakta. Flinga efter flinga. I ett stilla snöfall på Nyårsdagen. Det blev en härlig inramning till isens dova sjungande, ackompanjerat av Lafssjöns utlopp som porlade intill. Annars hördes bara ett nötväckepars lek utefter stammen vid stranden. Kanske en kungsfågels höga pip också.

Vi hämtar mer pinnar som vi föder lågorna med. Mycket har blåst ner efter stormen Dagmar i den härligt mossiga, härligt grovblockiga skogen bakom eldplatsen. Elden får nytt liv och gnistor viner lite från de torraste kvistarna och barren. Vi tänker att när nyårsafton ställer en rad krav på festligheter med skumpa och glitter så blir Nyårsdagen härligt befriad från krav. Inga normer att leva upp till. Bara göra det man har lust till.

Och lusten går till nöjen som kostar minst. Skogen. Elden. Frosten. Snön. Några slantar till bensinen bara, så var lyckan fulländad där vid stranden.

Men redan när vi kom hem hade snöflingorna förvandlats till regndroppar...

Fler badplatser kring Uppsala finns här.