"Rikast är den vars nöjen kostar minst."
För tunn is ännu för att åka skridskor.
För tjock is för att hugga upp en vak för ett nyårsbad.
Men sjöng, det gjorde den, isen, vackert och lite ödsligt där i Upplandsskogen.
Nyårsnatten gav äntligen lite kyla! Så vi klädde på oss ordentligt för utflykten till Lafssjön några mil norr om Uppsala. Tändstickorna följde med. Och tre (!) termosar. En med mat, en med glögg och en med kaffe. Om det hade gått att bada ville vi var förberedda. Men skridskorna fick stanna hemma. Jag längtar efter att få sätta på dem och få susa iväg! Och var är fjolårets snö? Skidorna står i förrådet och inväntar mer kyla, mera flingor!
För när vi sitter där och tittar in i lågorna och avnjuter vårt fika så kommer dem sakta. Flinga efter flinga. I ett stilla snöfall på Nyårsdagen. Det blev en härlig inramning till isens dova sjungande, ackompanjerat av Lafssjöns utlopp som porlade intill. Annars hördes bara ett nötväckepars lek utefter stammen vid stranden. Kanske en kungsfågels höga pip också.
Vi hämtar mer pinnar som vi föder lågorna med. Mycket har blåst ner efter stormen Dagmar i den härligt mossiga, härligt grovblockiga skogen bakom eldplatsen. Elden får nytt liv och gnistor viner lite från de torraste kvistarna och barren. Vi tänker att när nyårsafton ställer en rad krav på festligheter med skumpa och glitter så blir Nyårsdagen härligt befriad från krav. Inga normer att leva upp till. Bara göra det man har lust till.
Och lusten går till nöjen som kostar minst. Skogen. Elden. Frosten. Snön. Några slantar till bensinen bara, så var lyckan fulländad där vid stranden.
Men redan när vi kom hem hade snöflingorna förvandlats till regndroppar...
Fler badplatser kring Uppsala finns här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar