Kaliber i P1 granskar.
Kaliber gräver.
Kaliber skakar om och berättar om orättvisorna.
Ofta närmare än vi tror.
Men att skulle bli så här nära!
Idag sändes ett reportage som jag själv starkt kunde identifiera mig med:
Vi utan arbetsrätt och kollektivavtal.
Vi som riskerar att bli inlasade vid vår (förra) arbetsplats och därför får starta eget i stället för att erbjudas en fast anställning.
Vi som måste fixa försäkringarna själva: olycksfall-, liv-, ansvar-, sjukvårdsförsäkring, allt det som de fast anställda får som en anställningstrygghet.
Vi står utanför.
I de höga trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden är det entreprenör som är ordet för dagen. Och politikerna hejar på. Antalet egenföretagare ökar och är idag ca 600.000.
Men hur många av dessa är egentligen frivilliga egenföretagare?
Och hur många har tvingats till steget pga otrygga arbetsvillkor, uppmuntrade av arbetsgivare att fortsätta att arbeta för myndigheten/företaget, men som konsult??
Visst fri att göra på sitt eget sätt, fri från tröttande avdelningsmöten och jobbiga kolleger, fri från ännu en omorganisation. Men vad är frihetens pris?
Vi vill ha det så här?
Vad händer när vi går i pension?
Vad händer när vi blir sjuka, inte bara 1 vecka utan ett halvår?
Trenden är densamma i hela västvärlden.
Men är alla förändring till det bättre?
Jag tycker inte det.
Ja vad ska man göra? Jag som brinner för mitt område men som ingen vill anställa, som inte verkar få några andra jobb heller, jag som vill utvecklas och inte bara vara guide på timmar på sommaren. Personligt passar det mig bättre att vara anställd, eller helst att kunna arbeta gratis, om jag hade varit pensionär hade det kanske gått, men jag vill ju ha hus å familj oxå... Systemet är bra ibland, men inte för dem som hamnar emellan...
SvaraRaderaHoppas du kämpar på och att ditt företag går bra, att du är en av dem som går i bräschen för att arbetsmarknaden ändras!
Kram Charlotte