http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser: mars 2017

torsdag 23 mars 2017

Delandets skönhet


Hur ska alla bilar få plats?
Vad kostar det med parkering i bostadsområdet?
Kanske man borde cykla till jobbet istället?
Hur använder jag bilen egentligen?
Och det här med att leta parkering, vad jobbigt det är!

Jag är sedan över tio år med i Bilpoolarna i Uppsala, en ekonomisk förening.
Det har jag redan sen tidigare skrivit om här.

Nu pratar man i media allt oftare om bilpoolars framväxt i landet, t ex i DN i förra veckan.

Jag gick med för att min dåvarande arbetsgivare redan var medlem. Jag visste hur det funkade.
Det finns så många fördelar:

Jag har bil bara när jag behöver den.

Jag gör en klimatinsats och undviker slentrianåkandet. Och när jag väljer cykeln i stället för bilen så får jag gratis motion och frisk luft.

När barnen var små, satte jag normen: när vi kan så cyklar vi, i andra hand tar vi bil.

Det bästa med att vara med i en bilpool är att jag får köra fräscha bilar som jag kan lita på och att jag inte överraskas med oväntade utgifter.

Dessutom är det arbetsglädje. I vår förening hjälps vi åt, till skillnad från kommersiella Sunfleet, som visserligen bidrar till miljön, men där det inte uppstår den där arbetsgemenskapen för en god sak.

Att vara med i en bilpool är tryggt, bekvämt och enkelt. Jag gillar helt enkelt hela kooperationsidén, att dela.

Vad det kostar att köra en bil i min förening: läs mer här.
Nu gör vi en pr-film som snart kan ses här.

Vi söker nu nya poolare! Är du en av dem?



onsdag 15 mars 2017

Dags att flytta ut!


Min närnatur...


Dags att flytta ut! lyder möbelföretagets reklamblad.
Det gör jag gärna. Men sitter hellre då på en sten i skogsbrynet i solen än på en köpt möbel på en veranda i tryckimpregnerat trä.

När andra runt omkring mig så här års berättar lyriskt om vargar som ylar, vargspår i snön och ugglor som ropar, så får jag slå ett slag för min egen närnatur. Den runt knuten. Så nära. Så viktig. Bygg inte bort den, Pelling! (kommunpolitiker i Uppsala med endast förtätning för ögonen).

Jag går ut helt enkelt. Och lyssnar.

Hör gröngölingen som ropar
Hör grönfinkens tjirpande
Och där hör jag vårens första lärka. Var det väl?

Utan långkalsonger - också ett vårtecken
Och skorna blir blöta i den leriga moddiga stigen. Svårt välja rätt.
Hågaåns is har flutit iväg - den lilla som blev i år.
Och vid Kvarnbo råder strida strömmar

Koltrasthannar slåss om hona
Skatorna bygger ännu en våning på skyskrapan i sälgen

Hasselns hängen lyser gula och långa
Nej, jag är inte allergisk mot pollen. Inte något enda.
Tänk att man kan vara allergisk mot naturen. Det har jag aldrig fattat hur det går till.

Jag andas. In. Och ut.

det är detta vi vi behöver, vi människor. Frisk luft.
Natur nära.
Enkelhet.
Vinden.
Solen.
Träden.
Hälsa.
Och lite till

Kontrasten blir stor till det som tycktes eftersträvansvärt i ett inslag häromdagen i Studio 1 i P1om exklusiva lägenheter i Stockholm. Tänk att få kliva direkt in i hissen i sin lägenhet ner till samma plan som Arlandapendeln: då "behöver" man inte komma ut i friska luften förrän man står i Tokyo! Närnatur var det ja...

Översta bilden skulle kunna varit tagen idag. Men det är egentligen en höstbild.
En vecka tidigare tog jag vinterns enda skidtur. Man får passa på:



Närnatur för en vecka sen...


onsdag 8 mars 2017

Farlig fälla eller glädjekälla?


En av fjolårets mest speciella läsupplevelser var en debattbok, Jonas Himmelstrands Att följa sitt hjärta - i Jantelagens Sverige.

Idag passar ett citat från den boken, ett som jag redan publicerat här tidigare, för precis ett år sen, men väljer att lägga ut igen:

"Jag hörde en gång en sovjetrysk anekdot som löd ungefär så här:'Den ryske astronomiprofessorn talade stolt inför de församlade ryssarna om framtidens möjligheter med det ryska rymdprogrammet:
- Kamrater, snart kommer vi alla att kunna fara till månen och Mars och många andra planeter. Åhörarna lyssnade andäktigt. Till sist reste sig en man upp och frågade professorn:
- Kamrat, när kan vi resa till Wien?' 
Tyvärr kan man göra en svensk variant av samma anekdot (skriver Himmelstrand):
Statsministern talar stolt inför de församlade svenskarna om framtiden och om Sveriges världsledande jämställdhetsarbete:
'Ärade medborgare, det dröjer inte länge förrän kvinnor i samma utsträckning som män kommer att vara styrelseledamöter, verkställande direktörer, professorer, generaldirektörer och statsministrar. Det finns inga gränser för vad morgondagens kvinnor kommer att kunna göra. De församlade svenskarna lyssnade andäktigt. Till sist reser sig en ung kvinna och frågar:
'Fru statsminister, när får vi vara hemma och ta hand om våra barn?' "
I gårdagens Studio 1 i P1 var två organisationer med barn i fokus inbjudna, i var sitt inslag. BRIS var inbjuden till det första inslaget, apropå rapporten att 4 av 10 unga idag mår dåligt. Vi måste öka resurserna i vården, heter det.

Det andra inslaget var om Rädda Barnens rapport om barnen i Syrien, att 1 av 4 barn lider av psykisk ohälsa som följd av kriget. Henrik Halvardsson, från Rädda Barnen, talar om vad dessa barn behöver:
  • En trygg plats med trygga vuxna omkring sig
  • Att prata
  • Någon som lyssnar
Tänk om man hade kunnat kombinera dessa inslag: att inse att de svenska barnens behov är desamma som de syriska barnens. Och konstatera att dessa grundläggande behov tillfredsställs inte idag med det system vi byggt upp åt oss. I jämställdhetens namn. Jag får stöd i min övertygelse på DN Åsikt, publicerad den 6 mars, av ett proffs på området.

Finns det kanhända ett samband mellan de svenska barnens utbredda psykiska ohälsa och den brist på närvarande vuxna, den brist som de flesta svenska barn idag tidigt får vänja sig vid?

Föräldraskap och valet att vara hemma med barnen - en farlig (kvinno)fälla eller kanske livets djupaste glädjekälla? Det är frågan.

Fler trygga vuxna och trygga platser till barnen! 
Mer att läsa:
Barnen rätt

Haro

lördag 4 mars 2017

Min plädering mot plasten


Plasten - detta vårt moderna och västerländska gissel.



Det är lätt att bli uppgiven. I synnerhet när nästa kalldusch rinner över oss: det inte finns någon lönsamhet i plaståtervinningen så en cementfabrik på Gotland har i stället fått vår sorterade plast, den som vi medborgare snällt har skiljt ut från icke-återvinningsbara sopor, att bränna som bränsle. Känns bittert. Det var DN som nyligen hade en artikelserie om detta.

Det gäller att inte fastna i uppgivenhet. Det är du och jag som fortfarande kan göra skillnad. Till exempel:

P - plocka upp ett plastskräp om dagen. Finns mer om det på #ettskräpomdagen. Snygga bilder!

L - låt bli engångsartiklar i plast, eller gör som i Tyskland: inför pant på kaffemuggen. I Klotet i P1          berättas mer.

A - använd lunchlåda i glas

S - sortera mera

T - ta med kasse till affären och ta inte emot plastkassen i klädbutiken


Vilka fler sätt kan du komma på för att minska plastanvändningen?
Det finns inspiration att få i Europa: i Frankrike börjar man att förbjuda plastpåsarna!

Håll Sverige Rent hade en gång en hög svansföring. Det var så självklart förut att det var rent och snyggt på gator och torg och skräpet låg i papperskorgen. Mycket av det skräp som slängs idag är just engångsartiklar, t ex en kaffemugg, som används bara några minuter.
Eller godispappret som bara glider ur handen, i naturen...



Andra dumpar med avsikt betydligt större mängder. Brottsligt!