Farlig fälla eller glädjekälla?

En av fjolårets mest speciella läsupplevelser var en debattbok, Jonas Himmelstrands Att följa sitt hjärta - i Jantelagens Sverige.

Idag passar ett citat från den boken, ett som jag redan publicerat här tidigare, för precis ett år sen, men väljer att lägga ut igen:

"Jag hörde en gång en sovjetrysk anekdot som löd ungefär så här:'Den ryske astronomiprofessorn talade stolt inför de församlade ryssarna om framtidens möjligheter med det ryska rymdprogrammet:

- Kamrater, snart kommer vi alla att kunna fara till månen och Mars och många andra planeter. Åhörarna lyssnade andäktigt. Till sist reste sig en man upp och frågade professorn:

- Kamrat, när kan vi resa till Wien?' 

Tyvärr kan man göra en svensk variant av samma anekdot (skriver Himmelstrand):

Statsministern talar stolt inför de församlade svenskarna om framtiden och om Sveriges världsledande jämställdhetsarbete:

'Ärade medborgare, det dröjer inte länge förrän kvinnor i samma utsträckning som män kommer att vara styrelseledamöter, verkställande direktörer, professorer, generaldirektörer och statsministrar. Det finns inga gränser för vad morgondagens kvinnor kommer att kunna göra. De församlade svenskarna lyssnade andäktigt. Till sist reser sig en ung kvinna och frågar:

'Fru statsminister, när får vi vara hemma och ta hand om våra barn?' "

I gårdagens Studio 1 i P1 var två organisationer med barn i fokus inbjudna, i var sitt inslag. BRIS var inbjuden till det första inslaget, apropå rapporten att 4 av 10 unga idag mår dåligt. Vi måste öka resurserna i vården, heter det.

Det andra inslaget var om Rädda Barnens rapport om barnen i Syrien, att 1 av 4 barn lider av psykisk ohälsa som följd av kriget. Henrik Halvardsson, från Rädda Barnen, talar om vad dessa barn behöver:

• En trygg plats med trygga vuxna omkring sig
• Att prata
• Någon som lyssnar

Tänk om man hade kunnat kombinera dessa inslag: att inse att de svenska barnens behov är desamma som de syriska barnens. Och konstatera att dessa grundläggande behov tillfredsställs inte idag med det system vi byggt upp åt oss. I jämställdhetens namn. Jag får stöd i min övertygelse på DN Åsikt, publicerad den 6 mars, av ett proffs på området.

Finns det kanhända ett samband mellan de svenska barnens utbredda psykiska ohälsa och den brist på närvarande vuxna, den brist som de flesta svenska barn idag tidigt får vänja sig vid?

Föräldraskap och valet att vara hemma med barnen - en farlig (kvinno)fälla eller kanske livets djupaste glädjekälla? Det är frågan.

Fler trygga vuxna och trygga platser till barnen! 

Mer att läsa:
Barnen rätt

Haro