Dags att flytta ut!

Min närnatur...

Dags att flytta ut! lyder möbelföretagets reklamblad.
Det gör jag gärna. Men sitter hellre då på en sten i skogsbrynet i solen än på en köpt möbel på en veranda i tryckimpregnerat trä.

När andra runt omkring mig så här års berättar lyriskt om vargar som ylar, vargspår i snön och ugglor som ropar, så får jag slå ett slag för min egen närnatur. Den runt knuten. Så nära. Så viktig. Bygg inte bort den, Pelling! (kommunpolitiker i Uppsala med endast förtätning för ögonen).

Jag går ut helt enkelt. Och lyssnar.

Hör gröngölingen som ropar
Hör grönfinkens tjirpande
Och där hör jag vårens första lärka. Var det väl?

Utan långkalsonger - också ett vårtecken
Och skorna blir blöta i den leriga moddiga stigen. Svårt välja rätt.
Hågaåns is har flutit iväg - den lilla som blev i år.
Och vid Kvarnbo råder strida strömmar

Koltrasthannar slåss om hona
Skatorna bygger ännu en våning på skyskrapan i sälgen

Hasselns hängen lyser gula och långa
Nej, jag är inte allergisk mot pollen. Inte något enda.
Tänk att man kan vara allergisk mot naturen. Det har jag aldrig fattat hur det går till.

Jag andas. In. Och ut.

det är detta vi vi behöver, vi människor. Frisk luft.
Natur nära.
Enkelhet.
Vinden.
Solen.
Träden.
Hälsa.
Och lite till

Kontrasten blir stor till det som tycktes eftersträvansvärt i ett inslag häromdagen i Studio 1 i P1om exklusiva lägenheter i Stockholm. Tänk att få kliva direkt in i hissen i sin lägenhet ner till samma plan som Arlandapendeln: då "behöver" man inte komma ut i friska luften förrän man står i Tokyo! Närnatur var det ja...

Översta bilden skulle kunna varit tagen idag. Men det är egentligen en höstbild.
En vecka tidigare tog jag vinterns enda skidtur. Man får passa på:

Närnatur för en vecka sen...