Namnbyte!

Skogsliv vid sjö, dock ej Lommaren.

Efter åtta år som bloggare och efter fem månader som "lantis" är det dags för namnbyte på bloggen:

Skogsliv vid Lommaren.

Mälaren är inte längre min närmaste sjö. Det är Lommaren. Skogsliv vid Lommaren, hmm, låter rätt bra det med. Samma rytm.

Skogslivet här består mest av promenader. En och annan sittning på en sten blir det emellanåt. Lyssnande på hackpettens upprepande tjäck, tjäck. Ser fram emot trummandet av densamma till våren.
Och mer skogliga upptäcksvandringar runt i kring. Blir väl då publicerade under Utflyktstips här.

Kvarnbo är inte längre platsen för dokumentation av årstidsväxlingar, det som allt började med.
Här är mitt först inlägg.

Jag får helt enkelt hitta en ny plats för dessa naturstudier. Lommarens yta kanske. Idag täckt med blöt snö ovanpå hyfsad is. Det regnar. Trist.

Planer framåt är att fortsätta att skriva, tipsa och reflektera.
Växttemat väntar under marken på nästa vår.

en skogsväxt passar bra här: min linnea!

Boktipsen kommer att fortsätta, som den läsande varelse jag är.
Just nu läser jag Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Klart överskattad bok, tycker jag. Och även recensenten i DN som jag tog del av.

Det blir många böcker att sluka även 2018, här en äldre hög.

Samhällsdebatten är kanske inte så livlig här, jag har mina hjärteämnen. Näst på tur av bloggidéer är en hyllning till Nina Björk. Hon sa många bra saker i Söndagsintervjun.

Reseäventyr och vandringar hoppas jag få berätta om under 2018.
Bäst i fjol var tågresan tur och retur och dagarna i Rom! Jag vill åka mer tåg! Billigare tåg nu, tack!

Ett reseminne 2017. 

Just nu vill jag känna

En Walden-sjö, inte i Massachusetts, men i Sverige.

I dagarna kommer Peter Handberg ut med ny bok av och om Henry David Thoreau.
Han reser i filosofens fotspår i Massachusetts, New England, i boken "Jag ville leva på djupet".

Då passar det bra med ännu en dos filosofi på denna plats, citat från Henry David alltså, ur boken Walden, som kom ut 1854. Det är samma man, Peter Handberg alltså, som har gjort den senaste eminenta översättningen av denna klassiker.

"Våra föreställningar om lag och harmoni inskränker sig vanligen till det som vi kan upptäcka med blotta ögat, men den harmoni som är resultatet av betydligt fler till synes motsägelsefulla, men i själva verket samverkande lagar - vilka vi bara inte har upptäckt än - är betydligt skönare än så. De särskilda lagarna är som våra enskilda synvinklar, precis som konturerna av ett berg förändras med varje steg som vandraren tar; berget har ett oändligt antal profiler, men det har bara en form i absolut mening. Även om man spränger sig fram genom det eller borrar i det så omfattar man det inte i dess helhet."

"- Kanske behöver man bara veta hur hennes [människans] strandlinje ser ut, hennes omgivande landskap eller  omständigheter för att sluta sig till hennes djup och dolda botten."

"Den som kom den längsta vägen till min stuga, genom snö och värsta tänkbara stormar, var en poet. - Ingenting kan stoppa poeten ty han drivs av ren kärlek. - Hans uppgift kallar ut honom alla timmar på dygnet. - Vi fick den lilla stugan att genljuda av uppsluppna skratt och sorlet från allvarliga samtal, vi kompenserade dalgången i Walden rikligt för den långa tystnaden. Broadway är en lugn och övergiven plats i jämförelse. - Vi framkastade flera nybakade teorier om livet över en tallrik gröt, vilket kombinerade en feststämning med det slags klartänkthet som filosofin kräver. "

Skridsko-haiku

Skridskor runt Sparren

lördagens härliga tur

Kaffe, ostmörgås

Jämn, lite frost-is

vackra ekar på stranden

Många skrinnare

Gamla banvallen

torp, stugor - söta att se

Hästar, ekar, korp

Bävern bygger damm

godset bygger häststängsel

Klippor stupar ner

Lugna, jämna skär

grått, vindstilla, och vackert

Vi fryser inte

Block - naturminne

Många bilar vid vägen

Doft av lägereld

Om vädrets makter vill kommer jag i vinter vara bortskämd med skridskoåkning. Granne med isen! Så färden på Sparren var redan den sjätte turen för säsongen.

Men kommer sjön att plogas när snön kommer? Om den kommer. Jag väntar på det oväder som i detta nu dragit in i sydvästra Sverige. Vinter utan snö - är det vinter?

Dagen därpå blev det också åka av, i grupp, bl a på Hattsundet utanför Norrtälje. Helblank saltis. Wow!

Avlyssnat, läst, sett

vinter som jag vill ha den...

"Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter. Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest. Vi frågar oss själva: Skulle jag vara lysande, fantastisk, begåvad och förbluffande? Men egentligen - hur kan vi undgå att vara det?"

(Nelson Mandela)

Tänkvärda ord på tröskeln till ett nytt år, fyllt av kanske nya ambitioner, löften och förhoppningar. Jag har gjort ett citat av ett citat. Det är boken Yoga för livet av Karin Björkegren Jones som har citerat Mandelas ord. Boken påminner mig om min egen vilja att börja yoga hemmavid, men som jag inte lyckats med på de två år sen jag fick boken. Dags nu! Boken handlar alltså inte bara om yoga. Utan vill berätta om vår storhet som människor, med Mandelas ord bland annat.

Över helgerna blir det ett frosseri: riktigt bra radio, berättelser i böcker och träffsäker tv.

Ännu en gång har Tomas Sjödin av radiolyssnarna valts till vinterpratare i P1. Jag insuper varje ord som vore det näringslösning åt en uttorkad. Jag får liksom inte nog av hans lugna stämma, metaforerna och de vardagsnära iakttagelserna. Förundran - jag älskar det. Förundran över miraklet i det lilla livet.

Alla människor har en uppgift att söka. Mandela hade en. Herr Sjödin en annan. Hans Rosling berättar om det som blev hans livsuppgift i sina memoarer Hur jag lärde mig förstå världen. Jag baxnar över vissa personers gåvor, och deras förmåga att förvalta dem. Det är inte alla förunnat att hitta sin givna väg, men det är vackert när det sker. Det behöver inte vara storverk som Roslings livsgärning.

Perspektiv på egna små förtretligheter fick jag av filmen Human, på tv. Ni i de rika länderna - vad gör ni av ert välstånd, frågar en av de vackra människorna i den fascinerande dokumentären. Ja, vad gör vi av vår tid? Uppdaterar vår status på sociala medier?

Hur lyser jag upp vårt ofta så mörka värld med de inneboende krafter som Mandela skriver om? Vad gör du? Den stora insatsen i det lilla - vilken är den?