Tranor och andra vårkänningar

Fortsätter med skrivandet, inspirerad av förrgårdagens diskussion.
Fast liksom då, via penna och papper. Förstås. Blocket med Interrail-logga.
Nostalgiskt: ett år sen vi drog till Rom! Vill ut igen, med tåg - nu!

Dagens naturupplevelse: ljudet av tranor från ovan. Jag höjer blicken och min nyinköpta kikare, för första gången med ut, inte bara vid fågelbordsspan, och får syn på strecket där i skyn: vårtecken och ljuv musik!

Övriga fågelkryss idag (finns det dagskryss också?) utöver de allra vanligaste: steglits, större (och mindre?) hackspett, jag är osäker på trumningen, ormvråken.
I går ringmärkte vi nötväcka, talgoxe, grönfink vid Biotopia.

Sätter mig på medtaget sittunderlag på det smältande snötäcket på en sten i skogen efter att ha vikit av från stigen.

Stiglös lycka.
Soldränkta bara fläckar i söderläge vid vägen.
Gammelsnön strösslad av gammelbarr i skogen.
Värsta vindfället av gran.
Även tunnare dimensioner av gran har fallit efter vinterns vindpustar.
Vindens ljud i topparna.
Mossan sticker fram - grön.
Spretigt naket blåbärsris reser sig på smala grenar ur det porösa snötäcket.
Flygplansljud (tyvärr).
Så här vill jag sitta och skriva mina Dala-skyltar i sommar! På plats från en sten. Med kaffetermos.

Takdropp vid förmiddagens sol och kaffe ute. Första gången.
Jag avundsvärd.
Är jag avundsjuk på andra? Ja, ibland.
Men den känslan kan ju ta mig ett steg närmare mitt mål.
I DN idag: självförsörjning. Väcker starka känslor. Man kan väl göra någon light version.

Ännu en skylt ihopknåpad.
Solen försvann.

Konsert på lördag.

Lämnad ensam kvar på krogen

Vi var bara tre själar på tisdagskvällens bokcirkel på Picnic, diskuterandes Johannes Anyurus prisade bok De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Johan stod för den eminenta analysen av varför han tyckte att boken inte var värd Augustpriset. Erica hade bara läst en fjärdedel. Och jag hade inte lika vältalig motivering varför jag tyckte boken var värd priset. Framtidsscenario. Terrorattack. Läger med fångar. Tidsloopar. I en lite drömsk stämning. Tänker alltid att jag borde läsa om en bok när man väl har diskuterat den. Bokdiskussionen blev rätt kort. Desto mer hann vi beröra andra av livets väsentligheter. Som skrivandet. Och bloggandet. Om att bara skriva varje dag, bara skriv.

Så då satt jag där, ensam kvar på krogen, när mitt fiiina sällskap gått, tack!, och en timme återstod fortfarande innan min värd för kvällen skulle komma hem. Men vad var det för sak? Lite öl kvar. Utrustad med penna och ett stort block (till mitt frilansskrivande). Pennan fick fritt vandra utefter raderna:

Hade förut tänkt skriva om Nina Björk apropå hennes medverkan i eminenta Söndagsintervjun. Hon sa något om att vakna med glädje till varje ny dag. Wow! - det här är min dag, som jag får använda som jag vill. Sa hon ungefär. Hon sa en massa andra bra saker också. Om konsumtionen förstås, som hon är så bra på.

Som frilans kan jag bara stämma in: Frihet. Ingen chef att irriteras på. Ingen omorganisation som ska kasta om fungerande strukturer. Inga möten.

Jag missade hajpen kring Nina Björks "rosa" bok 1996. Jag befann jag mig utomlands, omgiven av mina barn, som jag tog hand om. När jag bara för något år sen faktiskt läste Under det rosa täcket gick jag inte igång på denna fortfarande så populära könsdiskussionen, om könet som social konstruktion osv.  Jag håller inte med. Vi föds olika, därför är vi olika och därför tycker vi om olika saker. Och det är som det skall. Jag tyckte boken var rätt trist, för teoretisk svår till och med.

Och det var av en ren slump som jag hittade Nina Björks krönika om barnomsorgen från 2005, den som tydligen hon fick så mycket spott och spe för, där feministerna tyckte hon svek deras ideal genom att hävda att vi är inne på helt fel spår när vi lämnar bort våra alltför små barn alltför länge. Men för mig kändes det skönt att en "etablerad" tyckare gick emot det politiskt korrekta, och tyckte som jag. Och så skapades denna bloggs första samhällsinlägg.

En annan bloggide´ är den om böcker. Den skulle utgå från K G Hammars Tankar för dagen härom morgonen om att tvingas slänga böcker i samband med flytt. K G gjorde tvärtom. Han plockade ur de böcker som han verkligen inte kunde vara utan. När jag själv flyttade i sensomras gjorde jag just så: plockade ur några av mina omistliga vänner ur hyllan. Mycket psykologi, men även första delen av Alberte-trilogin. Vill läsa om!

Men resten står ännu kvar i den uthyrda lägenheten i staden. Även Nina Björks fantastiska samhällskritik i Lyckliga i alla sin dagar. Så det svåra jobbet, att slänga böcker, återstår.

Underbara vinter!

Rådjuren utanför fönstret skrapar i snön efter något att äta.
För att i nästa sekund hastigt med långa smäckra hopp ge sig av inåt skogen

Ekorren knaprar på frön under fågelbordet. Där går koltrasten också. Skrämmer iväg en konkurrent
Blåmes och talgoxe är i majoritet vid fågelbordet. Häromdagen gästade stjärtmesen oss. Vilken lycka!
Och domherren och grönfinken och gulsparven är andra gäster. Och så större hackspett, nötväcka, gråsiska och många fler. Jag behöver en bättre kikare. Vi har varit tvungna att flytta fågelbordet lite längre bort pga våra rovdjur till husdjur.

Elden brinner i spisen
Katterna vill inte gå ut.
Jo, Rex ställer sig ute några sekunder på verandan men vänder snart nosen och travar in i igen.
Termometern har stigit från -21 till -13 nu på förmiddagen.

En och annan granne har vågat sig ut. Med hunden.

Hellre skog än golfbana. Om jag får välja.

Vintersport då? Skidor då?
En skidfärd har det blivit. På golfbana i Roslags-Bro, dit vi åkte bil. Fick med mig fel skidor från Uppsala så jag fick kämpa utan särskilt bra glid. Ibland saknar jag tillgängligheten i min förra bostad: efter en timme med snötäcke var det alltid någon som spårat utanför dörren, så att jag kunde åka i spår. Här åker folk på sjön lite. Men då åker jag ju hellre skridskor.

Som igår. Marssolen har verkligen börjat värma. Först motigt på skenorna österut i motvinden. På plogad bana faktiskt, men se upp för sprickorna. Jag tänkte på belöningen. Inne vid badet vände jag 180 grader och gled fram hemåt i medvind och marssol i ansiktet. Körde skridskon i en spricka trots allt och stod på öronen men upp igen och iväg. Men visst måste vi få till en till skridskoutflykt på annan sjö än hemmavid innan säsongen är slut! Stordammen i Österbybruk längtar jag till.

Det är ju så härligt att åka skridskor!

Och så månen igår kväll: en massa minus, fullt med snö upplyst av fullmånen, ett underbart ljus nere på den snöklädda Lommaren.

Andra möten ute i markerna på mina promenader är korparna som ropar. Första trumvirveln av hackspetten har jag hört. En och annan havsörn, nej, en gång sex stycken samtidigt i skyn. Snön är genomkorsad av spår av mest hare och rådjur. Vildsvin finns också. Men dem har jag inte sett.

Skogsliv vid Lommaren - javisst!