Lämnad ensam kvar på krogen

Vi var bara tre själar på tisdagskvällens bokcirkel på Picnic, diskuterandes Johannes Anyurus prisade bok De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Johan stod för den eminenta analysen av varför han tyckte att boken inte var värd Augustpriset. Erica hade bara läst en fjärdedel. Och jag hade inte lika vältalig motivering varför jag tyckte boken var värd priset. Framtidsscenario. Terrorattack. Läger med fångar. Tidsloopar. I en lite drömsk stämning. Tänker alltid att jag borde läsa om en bok när man väl har diskuterat den. Bokdiskussionen blev rätt kort. Desto mer hann vi beröra andra av livets väsentligheter. Som skrivandet. Och bloggandet. Om att bara skriva varje dag, bara skriv.

Så då satt jag där, ensam kvar på krogen, när mitt fiiina sällskap gått, tack!, och en timme återstod fortfarande innan min värd för kvällen skulle komma hem. Men vad var det för sak? Lite öl kvar. Utrustad med penna och ett stort block (till mitt frilansskrivande). Pennan fick fritt vandra utefter raderna:

Hade förut tänkt skriva om Nina Björk apropå hennes medverkan i eminenta Söndagsintervjun. Hon sa något om att vakna med glädje till varje ny dag. Wow! - det här är min dag, som jag får använda som jag vill. Sa hon ungefär. Hon sa en massa andra bra saker också. Om konsumtionen förstås, som hon är så bra på.

Som frilans kan jag bara stämma in: Frihet. Ingen chef att irriteras på. Ingen omorganisation som ska kasta om fungerande strukturer. Inga möten.

Jag missade hajpen kring Nina Björks "rosa" bok 1996. Jag befann jag mig utomlands, omgiven av mina barn, som jag tog hand om. När jag bara för något år sen faktiskt läste Under det rosa täcket gick jag inte igång på denna fortfarande så populära könsdiskussionen, om könet som social konstruktion osv.  Jag håller inte med. Vi föds olika, därför är vi olika och därför tycker vi om olika saker. Och det är som det skall. Jag tyckte boken var rätt trist, för teoretisk svår till och med.

Och det var av en ren slump som jag hittade Nina Björks krönika om barnomsorgen från 2005, den som tydligen hon fick så mycket spott och spe för, där feministerna tyckte hon svek deras ideal genom att hävda att vi är inne på helt fel spår när vi lämnar bort våra alltför små barn alltför länge. Men för mig kändes det skönt att en "etablerad" tyckare gick emot det politiskt korrekta, och tyckte som jag. Och så skapades denna bloggs första samhällsinlägg.

En annan bloggide´ är den om böcker. Den skulle utgå från K G Hammars Tankar för dagen härom morgonen om att tvingas slänga böcker i samband med flytt. K G gjorde tvärtom. Han plockade ur de böcker som han verkligen inte kunde vara utan. När jag själv flyttade i sensomras gjorde jag just så: plockade ur några av mina omistliga vänner ur hyllan. Mycket psykologi, men även första delen av Alberte-trilogin. Vill läsa om!

Men resten står ännu kvar i den uthyrda lägenheten i staden. Även Nina Björks fantastiska samhällskritik i Lyckliga i alla sin dagar. Så det svåra jobbet, att slänga böcker, återstår.