Repris: Kolla in våren!

Blommar tussilagon hos dig, eller har den blommat över?

Du har i dag och i morgon på dig att göra Vårkollen!

Vårkollen är ett samarbete mellan Sveriges Botaniska förening och Svenska fenologinätverket och går ut på att kolla hur långt våren har kommit i olika delar av landet.
Man uppmanar helt enkelt allmänheten att rapportera in hur långt ett antal vanliga växter har kommit i sin blomning just där man är. Det är andra året detta genomförs och under tre dagar under Valborgshelgen, från den 30 april t o m den 1 maj tittar man på blåsippa, vitsippa, sälg, tussilago och hägg och rapporterar sen in om de:
a) inte börjat blomma
b) blommar
c) är överblommad
d) ej är observerad

Arterna har valts ut för att de ska vara lätta att känna igen. Och huvudsyftet är att studera klimatförändringarna.

Även om projektet gäller observationer idag och i morgon, kan man rapportera in när som helst efter detta.

Här är de utvalda arterna. Tussilagon ovan. Och sedan:

blåsippa

vitsippa

hägg

sälg

Var med i forskningen du med.
Lätt som en plätt!

En ordlek

Vad hände egentligen med kylskåpspoesin? Är den död? Död även här på bloggen? Något förut för länge sedan kom med här och här och här och här. Några spridda kylskåpsdikter på bloggar hittar jag faktiskt på nätet...


Har alltid älskat ord och ordlekar.
Roligast med kylskåpspoesin var en gång när jag i köket på jobbet skrev anonyma dikter om ett blödande hjärta. Numera skriver jag treordsstrofer på kylskåpet i nya lyan (jag tar slumpvis tre bitar, utan att titta, och gör något av det):

jag energiröra
jag och illusion
lat nyans bra
unik typ?
lycklig vårtur utanför
ljus kylskåpelement
delikat vattenväg
förlåt gammal mjölk
min doft komma
längtar naken bild
inte familjetystnad
känsla gör stark
ja föda svar
gröt vacker kunskap
sak vill nästan
min med sa idiot
hög välja står
hon magnet sätt
ibland het tvekar
viskning mat finna liv
men med kvinna!
tvättar fram skräp
gå blå regn
modig öga grubblar
lysande lagom förvånad
form pengar poesi
vad mäktig led
visa TV-ig
vintergalen kinesa
måndag så fattig
ett löjlig kostar vit
då drömbarn
för astrött
lär hoppet tack
att första otro
säga genom spel
som ljuv mun
kaffe betyda ironi
dallra vid mål
daglig miljon
vilken miljö fundera
fri i gift
ska enda trottoar
sov från resa
fluffig brusstress
är fylla rätt
tänker smak samlar
låg mellan skugga
ingen fin sanning
ett arm vilar fråga
sex val skratt
ganska rik speciell
två seg semester
fast vanlig svett
sol himmel bomull

Och så dolt, inkört under kylskåpets handtag hittade jag tre ord från tidigare lägenhetsinnehavare:
mega ivrig dimmig

Hur illustrerar men denna ordröra?
Med vårens bakslag från i fjol (efter förra veckans värma, nu +3 grader):

kylslagen majsmörblomma 

Idag är det Världsbokdagen - och vår!

Min fick-kalender informerar mig om att det idag är Världsbokdagen, instiftat av Unesco.

Jag har skrivit om denna dag förut på bloggen, men det var sex år sen, så dags igen. Jag repriserar tidigare upplägg. Vilka böcker ligger på mitt nattduksbord och varför?

Förra gången inledde jag också med Thoreau, bloggens husgud. Nu har jag läst "Jag ville leva på djupet", en essä av Peter Hamberg, han som stått för den sentida översättning av Walden. Han reser i filosofens fotspår i Massachusetts, och har t o m bott under en period i en enklare koja/boning i thoureau-anda. Jag fastnar för två citat, båda om arbetsliv och karriär:

"De senaste åren hade varit uppfyllda av uppbrott. En kärlekshistoria hade tagit slut efter att nästan ha slitit sönder mig inifrån. Omfattande bokprojekt låg kastade i papperskorgen. Många av de gamla vännerna i Stockholm försvunna, bortgifta, stelnade, förvandlade till oigenkännlighet och inlåsta i karriärens rigoröst uppmurade fängelse, eller djävulens gillrade fälla, för att tala med Thoreau."

I det andra citatet citerar Hamberg Emerson, Thoreaus vän:

"Han levde oförberett från timme till timme, precis som fåglarna och änglarna; kom varje dag med nytt förslag, lika revolutionärt som det dagen innan, men annorlunda; den enda lediga personen i sin stad, och hans oberoende fick alla andra att se ut som slavar."

Sen till en annan filosof (?), pappan, i Pappan och havet av Tove Jansson.

Den har jag aldrig läst, men nu efter att ena bokcirkeln läst Sent i november och nu senast biografi om Tove Jansson, ville jag ju fördjupa mig i fler böcker.  Vilket för mig osökt in på nästa bok vid sängen, Tuula Karjalainens biografi:

den tyska utgåvan på bild...

Att diskutera på lördag med samma bokcirkel. Ute får det bli, pga corona. Tjock, men med mycket av författarens konst också. Hon både målade ju och skrev Muminböckerna...

Muminböckerna kan ju läsas som klokböcker för vuxna - det är härlig litteratur. En klokbok som ligger bredvid sängen är Sam-tal av Brita Salomon (äldre bok, finns kanske på Bokbörsen?). Tänk om vi alla behärskade konsten att verkligen Samtala med varandra: lyssna in, känna, inte avbryta, inte fråga för att vi själva vill berätta, vara närvarande  - det försöker jag lära mig hela tiden, varje dag, misslyckas lika ofta... Boken är tunn, men klok.

Tjockast, 516 sidor, är Gunnar Brobergs Mannen som ordnade naturen, ja om Linné, boken kom i höstas. Men jag har bara läst lite här och där ännu. Den fick högt betyg i DN, men boken ställer krav på läsaren, lite förkunskaper är bra. Linnésäsongen inleds den 1 maj, då öppnar Linnéträdgården och Linnés Hammarby, men det dröjer innan jag guidar i år. Man kan alltid läsa mer om denne man.

Underst i högen vid sängen är ännu en biografi: Min första krets av Olof Lagercrantz.

I min andra, yngre bokcirkel, läste vi nyligen Alex Schulmans fina Bränn alla mina brev, och då blev vi nyfikna på denne Olof. Jag har inte läst denna än. Alex bok är i alla fall mycket läsvärd!

Och den mest originella läsningen gör jag nu: Sara Stridsbergs belönade Kärlekens Antarktis. Stark läsning!

Det om böcker. Idag ska man sitta ute under solen och läsa böcker om man kan, eller vandra i naturens ljuva flor, för det är vår och lövsprickning! Ut och njut! Och glöm corona för en stund. Uteliv i naturen blir den positiva effekten av vår annorlunda tillvaro just nu! 

Svalört, nu i blom. Då ska svalan snart vara här, sa Linné.

Pilgrimsstämpel, kyrkmålningar och en led som försvann

Utanför Häverö kyrka sitter en liten box, med lucka. I denna finns en stämpel - en pilgrimsstämpel. Vi har inget kort att stämpla så vi dekorerar vår karta istället. Nu är vi pilgrimer.
Dekorerade är även det fantastiska taket inne i kyrkan. Så många färger, så mycket detaljer. Målade troligen av gesäller till den berömde Albertus Pictor, på 1400-talet!

en mer modern konstnär - ett jakttorn!

Interrail inställd. Trösteresa till Orsa inställd. Så vi vandrar vidare på Vikingaleden, på asfalt lite men mest på stigar och skogsbilvägar. Närturism! På årets varmaste dag från Trästabron i öster, starten på etapp 2,  till Lundås gård i väster, då har vi redan påbörjat etapp 4. Med fika och lunch, med långkalsonger vid starten men med t-shirt-värme och glass på eftermiddagen i Häverödal.

starten går över Trästabron..., mössa, vantar

passerar gränsmurar öster om Kåtorp

På gården i Kusby norr om Häverö kyrka är tackorna rejält dräktiga. De buffar sina nosar långt in i balen av hö för att komma åt det gottaste. Några tackor har redan börjat lamma, berättar fårbonden som vi språkar med en liten stund.

- Man blir lugn av djur!, säger han. Och vi  kan bara hålla med. Som en blek snöfläck om våren ser den vita katten ut där den sitter i dikesrenen och tvättar sig.

Man blir lugn av pilgrimsvandring också. Över fälten spelar lärkan sin drill. Sädesärla, kråka, korp och gäss fyller luftrummen nu när flygen står på marken och inte står för det ständiga bakgrundsljudet.  Vårlöken blommar i kapp med blåsippa och tussilago. Sälgen färgar skogsbrynen i ljusgult, humlorna kan få sin frukost efter vintervilan. Vi travar på. Längs den korta vägen av asfalt mot kyrkan blommar almen och bildar täta små bollar på grenarna. Morgonfikat blir på en bänk som står lite otippat vid ett vägskäl i Kåtorp. Kaffe, smörgås, hembakt bulle. Till lunch har vi nått skogarna norr om Ersmossen. Fjärilarna fladdrar. Citronfjäril, sorgmantel och en lite mindre som vi inte ser vad det är. Potatissallad - mmm! Kaffe igen.

Men som vandrare är jag inte särskilt förtjust i hyggen. Vi passerar ett antal. Stigen är bitvis uppkörd av skogsmaskinerna och ett stort timmerupplag ligger så att vi nästan missar ledmarkeringen. Annars är det så fint att följa nya, fräscha skyltar på en ny led. Det vackra pilgrimsmärket. Som leder vandraren ända till Nidarosdomen i Trondheim.

prästgården i Häverö....

Pilgrimsvandring är enkelhet. Och långsamhet. Och ett antal ledord till som kännetecknar en äkta pilgrim. Enkelt har vi det. Gårdar vi passerar har gått från enkel till rejäla ansiktslyft, som husen i Gässvik. Här bor man tjusigt vill jag lova.

Med pigga ben efter lunchvila når vi vändplan på en skogsbilväg norr om Ersmossen. Följer en stolpe. Stigen delar sig. Inga stolpar. Så vi vet inte riktigt hur leden ser ut fram till Häverödal, för vi måste ha trampat en annan stig då. Skyltar är viktiga. Men det är klart vi alltid är garderade med karta. Älskar papperskartor.

Vi tog bussen från Norrtälje och norrut, till starten. Det var riktigt smidigt. Idag åkte vi t o m gratis när vi i coronatider går på genom bakdörren. Och så gratis hem igen, med trötta ben med 2 mil i musklerna, när vi tajmat buss 641 söderut från Lundås.

Hylla våren med en vandring! Det är tillåtet än så länge...

och så en ny mossa...

och en lav på det.