Cogito, ergo sum

Har någon prövat forsränning i Kvarnbo och sedan misslyckats?

Jollen har i alla fall legat där i flera veckor nu, till förtret för oss som så ofta går förbi där.

Och när jag är ute och går strömmar tankarna fritt.

Cogito, ergo sum - Jag tänker, alltså finns jag! Jodå, i allra högsta grad.

Nu var tankarna ackompanjerade av en hel del småfågelkvitter faktiskt.

Och där ropade en hackspett.

Solen sken med nya vinklar och det tunna tunna snötäcket över åkrarna gav ett härligt ljus till landskapet. Men vår? - nej, jag vill ha vinter först!

Stormar med snö utlovas men de uteblir. Gång på gång.

Pulkorna står oanvända i förråden, och det är svårt att hitta former för utelek för föräldrar och barn. Blir det skridskor i stället?

Inte finns det heller några stora snöhögar att gräva ut gångar och grottor i.

Men skulle de finnas så kanske de ändå stå orörda, för barnen tränar ju på fotboll inomhus eller

sitter framför datorn (enligt Berglin i januari på min nya väggalmanacka)

Jag väntar på att Mälaren ska erbjuda säker skridskoåkning!

Jag passerar Hågahögen. Lättar på klädseln.

Det som tryckte innan jag gick hemifrån har nu förvandlats till en massa frigörande idéer.

En inre skymning vänder till ljus i sinnet.

Tänker på min idé att få ut de människor som aldrig nånsin kommer ut.

Vi har djurskyddslagar för våra fyrbenta och regler styr hur ofta vi ska kolla upp vår bil. Varför finns inget liknande för det viktigaste vi har: vår egen kropp som ska hålla ett helt liv?

Då kunde vi mota Olle i grind och sätta in hälsofrämjande åtgärder medan tid finns och innan kostnaderna rusar i höjden.

Så jag vill att fler ska få känna vintersolen mot kinden.

Få känna pulsen öka.

Få höra knarret under skorna, i det tunna snötäcket!

Och få komma in sen med röda kinder!

Hälsosamt och lätt-tillgängligt!

För övrigt så jublar jag vid beskedet att nu lägger djurproducenterna i Sverige om; bort med hälsofarligt och klimatovänligt foder från Brasilien, nu ökar användningen av inhemska baljväxter till djuren. Allt tack var Matens Pris i P1 som sändes första gången för två år sen. Tack! Förändring är möjlig!!

Och kommunen, snälla, ta upp båten ur vår fina ravin!