Skogsevangelium i P1

"Rikedom är slaveri"

"Utan olydnad får man ingen kunskap"

Dessa klokskaper får mig helt såld, ur radion har ramlat ännu en pärla över mig och jag är absorberad. Släpper allt vad jag har för händer där i köket och bara stannar upp
Det handlar om skogen.

Om vårt forna förhållanden till denna.
Så nyligen.
Om trampade stigar.
Modernt eremitage.
Poetiska diktrader blandade med kulturreportern Johannes Ekmans andhämtning på vandringen längs Gästrikeleden.
Och så Dan Anderssons texter från Sofia Karlssons väna stämma.
Det är så här jag också vill skildra skogen!
Och bäst av allt, underrubriken på Kulturradion special lyder Med Thoreau i ryggsäcken!
Jag tror jag samlar på Thoreau-citat. Start nu. Med all rätt efter som denna blogg är uppkallad efter honom, denna samhällskritiker från 1800-talets USA, som på 1840-talet drog till skogs och levde skogsliv.

Ibland vaknar jag tidigt på lördagmorgonen och ligger halvdåsig och hör vagt radions Naturmorgon i mitt omtöckande tillstånd. Visst det är trevligt, men jag blir lite stressad av direktsändningstanken, här ligger jag och drar mig och så är de redan ute och trampar på en vacker plats. Och arter och vetenskap i all ära, det är kul, men det finns något mer att hämta där ute i skogen. Stillheten. Tankarna. Naturnära ljud. Som i radioprogrammet från Kulturradion. Så vill jag höra skogen skildrad!

Reporterns mål en av dagarna är en fäbod. Den är låst naturligtvis, säger han. Men jag vill protestera! Där ute i skogarna finns många stugor som står öppna för vandraren att kliva in i. Och till och med övernatta i. Man behöver inte boka, inte betala till något turistföretag. Jag känner bäst till hur det är i Uppland, och i synnerhet på Upplandsleden. Minns med glädje och värme nätterna i Lunsentorpet, i Honolulukojan, och på Rödhäll. Och vet att det står en stuga och väntar med fina sängar och fungerande kamin i naturreservatet Tjäderleksmossen.

Åhh, jag vill genast ut i skogen. Närvarokänslan i programmet är helt underbart. Jag kan känna lukterna, höra ljuden.

Och jag vet precis vad han menar när reportern frågar sig vad han tar med sig hem efter tre dagar i eremitkoja, jo "ett inre siktdjup". Visst, ett poetiskt uttryck om vad som händer människan när hon möter sig själv... i skogen, vår högt älskade, som vi helt nyligen lämnat egentligen. Vi har det ju i oss, som en kvarleva, fast vi nu är många som helt lever i storstäder, utan kontakt med de stora skogarna. Kanske till och med är rädda för skogen??

Minns inte vem som sa det, men reportern citerar en fråga:
"Vad ska vi göra med en människa som är rädd för skogen?"

Ja, vad?

Jag har bara en invändning, uttalet av filosofens namn: Thoreau uttalas ungefär som ordet "thorough", men med betoningen på den andra stavelsen. Vilken tur att Johannes Ekman gick över till att kalla honom Henry David i stället.

Elin Wägner berör i sin bok Väckarklocka denne kloke man, om hans inställning till saker:
"Thoreau använde under sitt skogsliv vid Walden 19 olika väsentliga föremål för sin tillvaro. Han ansåg att 8981 av de 9000 som användes av en genomsnittsfamilj i Amerika var onödiga. Det blir också något att utreda: var går gränsen, inte ur industrins synvinkel utan ur familjens?"
Jag har just läst denna intressanta bok, om kvinnofrågan, miljö och fred, skriven under brinnande krig, långt före Tyst vår. Lite tungt språk delvis men ser nu att jag att den fanns i ett lättare språk. Får lov att köpa pocketutgåvan från 2007. Boken i sig kräver ett eget blogginlägg, helt klart.

Hur många föremål, nödvändiga för ditt livsuppehälle, använder du i dag?

Vilken skog besöker du idag?