Vikingaleden: Sanda till Harg

en ny stämpel i papperskartan...

17 maj och dubbla vantar och mössa. Med hagel och regn.
Men solen sken på morgonen och vi gav oss iväg för ännu en sträcka på Vikingaleden. Utan långkalsonger.

Start genom bygatan i Sanda strax norr om länsgränsen. Nu vandrar vi i Uppsala län. Björkarna har musöron. Taltrasten ropar, bofinken och lövsångaren sjunger och gulsparven räknar till sju. Och vid första fikat, i sol, fram emot tio-snåret, då har vi kommit fram till Tunnlandet, där sitter en rovfågel och ropar i snåren, men vi hör inte vilken det är och får inte syn på den heller. Närkontakt med måsen får vi däremot vid lunchpausen. Lycka till med äggen! Och ungarna!

en massa bilder i kameran blev MP4-filer i stället.... hoppsan.

en gammal runsten från år 1060..., vandrarna är något yngre...

Det är grusvägar mest. De är väl ok så länge inte det är nylagt grovgrus. Några skogsstigar blir det också på vår sträcka. Längs vandringsleden fotar man lätt bara det vackra. Men allt är inte vackert.
Inte snörräta rader av gran på gammal ängsmark. Vissa kallar det "skog".
Inte stort, stort hägn till synes övergivet med långt, långt viltstaket som vi följer minst en kilometer.
Vem bor här? Det verkar längesedan någon betade här.
Sen kommer vi på att detta är nog Hargs bruks marker. De har resurser och gör som de vill...

Braxenbol

På pigga ben vandrar vi vidare. Älskar vandring. Vid Braxenbol börjar det regna. Till och med hagla.
Vi står under ett tak till missionshuset, ser det ut som. Var lite orolig för att jag glömt regnbyxorna men det klarar sig. Vid nästa skur framme i Hargs bruk står vi under/inne i en betongbunker intill en gammal skorsten i tegel.

Så mycket historia i Harg. Så många vackra välbevarade byggnader. Roligaste pausen tar vi på tröskeln in till Järnboden från 1758. Då är det uppehåll. Här har man förvarat järnråvara inför utskeppning. Men det var även sädesmagasin. Nu visas här konst på somrarna.

Strax före Järnboden hamnar vi på annan konstuställning, där leden får lite havskontakt. Nåja, Hargsviken i alla fall. Där finns spännande träskulpturer. Vem har karvat? Här möter vi en cyklist på leden. Det gjorde vi även tidigare längre söderut. Och vårt mest pratsamma möte gör vi i slutet, vid Tallarna, idrottsplatsen heter det i Harg. Kantad av 300-åriga tallar. Grova! Där möter allt-i-allon som ska klippa fotbollsplanens gräs. Han berättar om träskulpturen i lärk som berättar om Hargs historia och föreningen. Vi äter resterna av fikat medan sädesärlorna blir de som intagit planen när spelarna har paus i corona-tider.

UL-bussen från Hargs kyrka kommer i tid. Och sluter vår cirkel i Sanda. Och en ny stämpel får vi vid Birgittagården.

Skulle haft en massa fler bilder här men av misstag blev det MP4-filer i istället!