Snörstumpsfilosofi

Drömmar om något mer...

Som många andra så här års drömmer jag. Om att odla.
Och med ny lantligare bostad kan det i år bli lite skit under naglarna....

Jag blev så barnsligt glad av odlingstemat vi hade på Biotopia tidigare och de små blomsterkrassefrön jag drev upp till prakt på balkongen. Inspirerad köpte jag boken Rätt ur jorden av Bella Linde och Lena Granefeldt, som vi då sålde på museet.

Nu plockar jag fram boken och läser på. Var börjar man, hur och när? Och med vad?
Jag gillar bokens inriktning på globalt tänk genom att tänka lokalt.
500 kvadratmeter, menar författarna, är den yta som krävs för att en tvåbarnsfamilj ska kunna vara självförsörjande med grönsaker under hela året. Fascinerande.

Jag bläddrar lite fram och tillbaka och landar på ordet omställning. Sist i boken en liten reflektion om en snörstump. Och jag känner så väl igen mig själv. En själsfrände! Detta är en bok som talar till mig!:

"Efter vårt senaste midsommarfirande skulle jag göra mig av med den förtorkade stången som låg och skräpade på gräsmattan. Första tanken var att slänga den på nästa års valborgseld, där den sedermera skulle gå upp i rök. Men sedan såg jag en snörstump sticka fram mellan de bruna björklöven, ett snöre som var särskilt införskaffat för ändamålet. Det innebar att kostnaden för snöret bestod av dels pengar för inköp och bensin, dels belastning på miljön. Plötsligt började jag fundera på vem som en gång hade tillverkat snöret, hur lång tid det hade tagit och var det hade skett liksom på vilket sätt och hur långt detta snöre hade transporterats för att slutligen landa i min butik. Att jag dessutom lagt tid på att först arbeta och tjäna in pengar till snöret, samt ägnat ett halvtimme åt att åka och handla något som sedan skulle brännas kändes plötsligt absurt.

Så stod jag där och virade snöre. Det tog en kvart, sedan hade jag i min hand ett rejält snörnystan av god kvalitet. Alltmedan jag själv fått utrymme att andas och tänka hela tankar. Och när jag framåt sensommaren behövde något att binda upp tomaterna i växthuset visste jag precis var jag skulle leta."
(Bella Linde ur Rätt ur jorden)

Det här är ju självklara saker för den äldre generationen. Nu kommer tankarna tillbaka. Och jag sträcker stolt på ryggen:

Nej, inte skräp. Hos mig är detta resurser.
Hur många minuter arbetstid motsvarar dessa varor?