Jo, lagom är bäst!

Att träna tills man spyr.
Att springa tio mil i veckan.
Att köra Vasaloppet otränad.

Fullkomligt vansinne - det säger väl sunt förnuft! Men med dagens hets på sociala medier att posta sin träning och tävla med andra har det blivit status. Har man inte tappat proportionerna? När övergår sund motion till osund träningshets? Finns det en magisk gräns? Det frågar sig tisdagens Kropp och själ i radions P1. Undersökningar visar att människor med extremt stor träningsmängd riskerar att dö i förtid precis som de som inte rör sig alls. Kroppen hinner helt enkelt inte återhämta sig; detta gäller särskilt de som uppnått den gyllene åldern över 50. Vad hände med lagom?

Jag emotser uppsvinget av den vanliga, hälsosamma promenaden. Gym-trenden har kanske nått sin kulmen? Hoppas det. Att på en solig vårdag ta sig i bil till ett gym för att promenera på ett löpband - det kallar jag vansinne.

Jag vurmar för Lagom är bäst och den heliga Vardagsmotionen. Att gå eller cykla till jobbet. Men även att ute på promenaden hinna sitta ner och bara ta in sinnesintrycken.

Jodå, jag har också sprungit långt, till och med Marathon, något jag är oerhört stolt över. Det som jag har kvar från de prestationerna rör sig framför allt på det mentala planet, att klara det omöjliga. Några fysiska men har jag inte. Och jag har aldrig tränat så hårt att jag spytt.

Radioprogrammet Kropp och själ frågar vad som hände med grundtanken som Friskis och Svettis startade med 1978: att träning ska vara rolig, att man ska bli glad. Idag gäller tydligt måltänk, något som är bland de första frågorna man får av sin personliga tränare.

Jag gillar inte tävling. Jag fokuserar på upplevelsen. Jag gillar inte prylhetsen. Jag lyssnar på fågelsång utan lurar när jag springer, men jag har full förståelse för att glad musik lyfter en i löpsteget. Jag postar inte min träning på sociala medier men skriver gärna om mitt tänk så här, typ En sund själ i en sund kropp. Jag gillar aktiva semestrar med vandring och cykling. Vandring låter mer coolt än promenad, men låt vandringen ta plats även i vardagen. En stenig skogsstig - och vips blir promenaden en äventyrlig vandringsstig. I min värld.

Kropp och själ avslutar med ett talande exempel på samhällsutvecklingen: i bibliotekets tidigare lokaler i förorten ligger nu gymmet. Och det har öppet hela natten.

Vi behöver båda två: både böcker och träning. Men träning i lagom mängd. Och sunt förnuft. Och återhämtning.