Vision om fysisk aktivitet

Blåsipporna nickade i takt med stegen. Talgoxens pipande lät som ett-två, ett-två. Kvarnboforsen gjorde vågen. Solens strålar gav värmeenergi och fart framåt. Vinden skjutsade på i ryggen. De splitternya sulorna gav steget extra svikt.

Den blev sen i år, premiärturen på löprundan. Benen protesterade inte allt för högljutt. Lungorna hängde med. Och lagom antal droppar trängde fram i pannan. Och bara stopp för dokumentation av våren, som manifesterades i forsens eviga brus och sippornas växtkraft.

Hur långt jag sprang? Hur fort jag sprang? Hur länge jag var ute? Vet ej. Siffror o sånt bryr jag mig inte så mycket om. Springer utan lurar, utan pulsmätare. Lyssnar hellre på våren. Njuter ordentligt om jag är i riktigt bra form. När det gäller träning tycker jag lagom är bäst. Har genom alla år klarat mig från skador, trots flera långlopp. För mycket skämmer allt. Man behöver ju inte ens springa för att hålla formen. Snabba, lagom långa promenader räcker gott för att hjärtat ska få jobba och på så sätt skaffa sig en billig sjukförsäkring och större chans till ett friskt, långt liv.

Jag leker ibland med tanken: Vad skulle hända om alla med rimligt avstånd till jobb och skola skulle gå eller cykla? Då skulle vi:

• få två egna fria tankestunder varje dag
• väva in motionen i vardagen och inte behöva åka extra till träningslokal lika ofta
• hålla oss friskare genom mer tid ute och mer rörelse
• få mindre trängsel av bilar
• renare luft
• gladare människor (ja, kanske nya vänner!)
• bättre koncentration på jobbet/i skolan
• mindre belastning på sjukvården
• mer tid för barnen

Sämre tider dock för läkemedel, bilar och jymmen, men vinsterna skulle noga väga över, totalt sett. Tror jag i alla fall.