Vandringens vedermödor... eller vällust

I en krok i taket hänger en blå plasthink. Längst ner på hinken går en slang ut. Slangen ansluter till ett duschmunstycke. Reglaget har två lägen - av och på. Det är det enda vi kan reglera på inomhusduschen i Viterskalets stuga. Där finns till och med våtrumsgolv. Vattnets temperatur beror på hur vi blandar det vatten som kokat på gasspisen och glaciärvatten från jokken utanför dörren.Efter en dags ibland tung vandring är jag van vid att svalka och tvätta mig i en strömmande jokk, en fjällsjö eller kanske en naturlig dusch direkt från klippan, som den i Syterstugan. Viterskalets ljumma vatten är en en riktig höjdare!

Inte bara SJ var sena i år, inför årets vandring. Snösmältningen var tre veckor sen, sa man. Vi vandrade mellan Ammarnäs och Hemavan de sista dagarna i juli men på fjället rådde vår. Lövsprickning. Vattenfyllda sluttningar. Svåra vad på platser där man normalt, enligt kännarna, kunnat gå torrskodd över med lågskor. Jokkarna tog dessutom nya fåror där vi gick i dalen mellan Nord- och Sytsyterstopparna. Så vi behövde inte vara törstiga särskilt länge! Och faktiskt - trots den vattenmättade marken och kluriga vad, torra fötter i kängorna! Den sena våren gjorde också att blomprakten blev mitt i prick. Se tidigare inlägg.

Regnet ja, det brukar ju regna i fjällen. Så även denna gång. De första dropparna kände vi när vi pustat ut efter första dagens vandring vid Aigertstugan. Vi gick inte ens in i stugan, då kanske vi hade börjat vackla - för vi skulle ju tälta! Stugor är för veklingar - eller? Vi fortsatte en bit uppför sluttningen och slog ner tältpinnarna invid en jokk, en plats som tidigare tältare använt. På gott och ont. Regndropparna tilltog i styrka så vi åt i tältet. Smatter på tältduken. Vi ligger djupt nedkrupna i sovsäckarna. Maten är uppäten och disken avklarad i rinnande fjällvatten. Krypa ut för tandborstning? Äsch - det hoppar vi över! Klockan var väl inte mer än sju. Men vi somnade. Och sov i tolv timmar. Regnsmatter mot tältduk, trötta ben, frisk luft - se där mirakelkuren för sömnlösa!

Vid nästa tältplats sken solen vid den underbara forsen, men vi fick vi äta inne i tältet igen i alla fall! "Fjällplåga" nummer 2: myggen! Och de var många. Myggnätet som jag burit med mig varje år utan att använda kom nu väl till pass. Men det är svårt att dricka kaffe med myggnät över huvudet. Och svårt att ta kort! Nere i forsen kom de inte åt mig. de små liven, men badet i forsen var kort. Men så uppfriskande!

Regn, mygg. Vid Servestugan efter natt i mygglandet åt vi vår gröt inomhus. Och efter natt i Tärnastugan påföljande dag tog vi båten längs medsjön istället för att vandra en mil med fjällbjörkskog. Och mygg. Den berömda skärgården med de vackra broarna vid södra änden av sjön såg vi ju ändå. Ryktet höll - det var vackert! Lunchen blev lång och njutbar.

Belöningen efter den branta stigningen sen, då vi räknar till 100 och sedan vilar - det går lättare då, blev utsikten. Skärgården från ovan. Och vandringen fram till till Syterstugan blev en kort barnlek. Härligt. Öl, sol och klar sikt mot Norra Sytertoppen, över 1700 m ö h, på stugterassen gjorde stunden där till en av de bästa som Vindelfjällen kunde erbjuda. Vila. Läsa. Snacka fjällsnack med andra vandrare, de vi såg varje dag - de flesta gick ju samma sträcka på samma tid som vi. Blev nästan lite lägerkänsla detta att träffa samma människor varje kväll under enkla boendeformer. Byter man inte böcker med varann så byter man fjällerfarenheter.

Tyst sällskap på avstånd på vandringen var renarna. Till skillnad från fjolårets lämmelår, de små gnagarnas tjattrande roade oss då , i år lyste de med sin frånvaro, så kom det från renarna bara en och annan klämtande skälla när vi mötte dem i Syterpasset. Och helt tyst står fjällsippan där och bara är. Vi kom mitt i blomningen!

Dimma, regn och några solglimtar i svenska fjällen. Vi drog till nordligare breddgrader, norr om polcirkeln, till  Golfströmmens högsommarklimat vid norska kusten!