Norge - selvfølgelig!

Vi lämnade fjällens bistra klimat och tog hyrbilen till sol, värme och sandstränder - norr om polcirkeln, i Norge.

Mo i Rana var närmaste stad men vi drog bara snabbt igenom på jakt efter vyerna och havet. Mot Helgelandskusten. Kuststräckan med de spektakulära scenerierna - eller är inte hela vårt västra grannland det? Med tunnlar genom berget. Bilfärjor. Och vackra broar. Infrastruktur är mer än bara att bygga väg här!

Första norska fikat intogs på en klippa vid Stigfjorden med utsikt mot branta, spetsiga öar. Vi tänkte på Klara som paddlat förbi här på hennes expedition. Och så väckte ön Lovunds triangulära profil marinbiologiska studentminnen från en svunnen tid.

Svartisens nationalpark med imponerande glaciärtungor var aldrig långt bort längs vår färd. Vid hytten vi övernattade i i Holand kunde turister ta färjan över fjorden, stiga i land och t o m känna på glaciärisen, enligt guiden på turistbyrån intill. Med högsommarvärme kändes det otroligt att den stora mäktiga isen var så nära! Men vårt resschema tillät inte några glaciär- eller vandringsäventyr i någon större skala. Vi hade redan vandrat färdigt, i de svenska fjällen.

Krypljung - perfekt för sittunderlag vid fikat!

Mycket norskt hann vi ändå se under våra tre dagar i hytte- och oljeland. Vi badade i  en underbar, och folktom, sandstrand i Örnäs i strålande väder. Bara ett par fotspår i sanden avslöjade att det eventuellt funnits en ännu tidigare badare där. Snart sopade tidvattnets vågor igen även våra barfotaspår.

Men de norska reseminnena från Helgelandskusten sopas inte igen i första taget. De betande fåren som stilla vilade mitt i vägen. Tältplatsen vid tunnelmynningen i Vassbotnfjell. Och att åka E6-an över kalfjället, det var dejligt!

Tältare vid Vassbotnfjell